Den 29 december, alltså dagen före jag fyllde år klev jag upp redan klockan sex och åkte med morgonbussen till Luleå. I Jokkmokk klev en av mina bästa kompisar från Jokkmokk på bussen. Jag hade ingen aning om att hon skulle till Luleå så det var kul att sitta och prata med henne med tanke på att vi inte har träffats på länge. När vi var framme i Luleå gick jag med henne på stan ett tag. Jag köpte bland annat glitterspray på Åhléns. Vi gick på Max och åt och då kom Elina och Erika dit och tittade på oss när vi åt. Sedan fick jag skjuts av Elina hem till min lägenhet. Jag var lite trött då efter den tidiga uppstigningen så jag gick och vilade innan jag slingade håret. Som vanligt blev jag inte helt nöjd med det fick duga. Jag gjorde mig i ordning och klädde på mig min rosa prinsessklänning. Jag skulle ju som utlovat vara en rosa prinsessa på min födelsedag.
Vid åtta kom Elina till mig. Jag hade då dukat på mitt barbord. Café Brownie fick agera tårta med ljus.
Vi satt ett tag vid bordet och snackade men sen blev vi trötta och gick och la oss på min soffa och såg på Så som i himmelen. Vid elva ringde vi taxi. Några minuter senare rullade Danne fram till porten med taxilimon. Han tittade på mig när jag klev in i bilen och undrade vad som var på gång när jag var så finklädd. Jag berättade då att jag om drygt en timme skulle fylla 18. Lite senare sa han att jag såg ut som en brud.
- Jag är en rosa prinsessa, svarade jag och han skrattade.
- Tror du inte att du kommer frysa så där då? frågade han med tanke på att jag inte hade någon jacka utan bara en sjal.
- Nja, jag vet inte än. Jag har bara gått från min lägenhet till taxin.
Lite senare under taxiresan pratade han i telefon med någon han känner:
- Men du jag ringer dig senare, jag har två vackra damer i bilen och en av dom är en prinsessa.
Vi skrattade. Det är kul att åka med han för han är så rolig och snäll. Vid Smedjan hoppade vi av och gick till nattklubben Il Lardo. Vi kollade in genom fönstret och dom vi såg var 40+. Det kändes inte så lockande så vi gick därifrån. Vi gick till Brasseriet istället. Elina gick in först och frågade vakten om det var något kul där inne.
- Det är pubkväll, svarade han.
- Ska vi gå in då? frågade Elina mig.
Jag stack in huvudet genom dörren och frågade vakten:
- Jag fyller år om 50 minuter, får jag gå in?
Vakten tittade på en kvinnlig vakt som stod bredvid. Det kvinnliga vakten skakade på huvudet.
- Nej, tyvärr, svarade den manliga vakten.
- Va, får hon inte? sa Elina. Men kom igen, 50 minuter!
Vakterna gav sig inte så vi gick därifrån. Elina tyckte det var helt hemskt att jag inte fick komma in när det bara var 50 minuter kvar till tolvslaget. Jag tyckte bara att det var roligt och skrattade åt det för jag hade varit ganska beredd på det. Det var en bit att gå för att komma tillbaka till själva stan så vi gick in i en gångtunnel i närheten. Det är en tunnel som går över vägen med tak och allt och det var ganska varmt där inne. Vi stod där ett tag innan vi bestämde oss för att gå tillbaka till Il Lardo igen.
När vi kom fram till Il Lardo var den första personen jag såg en porjusbo. Jag snackade med henne ett tag och sedan gick vi in på Il Lardo. Det var ganska dött där inne och medelåldern var hög. Vi satte oss på varsin stol och vi beslutade ganska snabbt att vi skulle gå tillbaka till Brasseriet istället. När vi kom fram till Brasseriet var det drygt fem minuter kvar till att klockan slog tolv. Jag vägrade gå in.
- Men kom igen Sandra, det är fem minuter kvar, vi måste ju få gå in, sa Elina.
- Nä, har jag väntat i 45 minuter kan jag vänta i fem minuter till, svarade jag.
När det bara var en minut kvar kom en polisbil körande. Först körde dom förbi oss och glodde som bara den, vilket förmodligen berodde på min klänning. Tidigare under kvällen hade en annan polisbil kört förbi med två manliga poliser och en av poliserna kollade på mig och skrattade. Men nu var det två kvinnliga poliser som körde förbi. Efter att dom hade kört förbi en gång vände dom och kom tillbaka. Då hade dom tydligen bestämt att dom skulle gå in till Brasseriet. Verkligen tajming med tanke på att klockan skulle slå över när som helst. Poliserna gick förbi oss och hejade på oss. Just när dom hade gått förbi blev klockan tolv enligt Elinas mobil. Vi gick in till Brasseriet där vakterna och nu även poliserna stod.
- Nu är klockan tolv, sa Elina.
- Njaaa, svarade vakten och tittade på en digital klocka på kassan. Just då blev även den klockan 00.00.
- Nu, sa vakten och bad om legitimation.
Jag räckte fram mitt norska pass med min passbild där jag är åtta år gammal. Vakten kommenterade dock inte detta utan sa:
- Välkommen och grattis!
- Tack, svarade jag och jag och Elina gick in.
På Brasseriet var det verkligen dött. Tydligen är folk inte så sugna på att festa två dagar före nyår. Där blev vi inte heller så länge. Vi bestämde oss för att gå tillbaka till Il Lardo vilket vi även gjorde. När vi kom dit såg det inte ut som om det hade blivit värsta draget men vi gick in ändå. Vi gick och satte oss på två stolar igen och då kom en från personalen fram till oss.
- Vi har stängt.
- Va? frågade vi.
- Vi har stängt, sa han igen.
- VA?
- Vi har stängt, det är bara personalen som är kvar, svarade han.
- Hehe, okej, sa vi och gick snabbt därifrån.
Vi tyckte då att det började bli dags att dra hem. Det där värsta draget kom aldrig men vi hade kul ändå som vi alltid har. Vi gick till Donken och värmde oss samtidigt som jag ringde efter taxi.
- Hej nu vill vi hem igen!
- Okej, svarade vår chaffis. Har du frysit nå då?
- Ja, lite, svarade jag.
- Jag kommer om 12 minuter, det kan bli 15 också.
Efter ett tag dök han upp och vi berättade om vårt äventyr för honom. Han tyckte att det var taskigt att dom inte släppte in oss och att det var konstigt att Il Lardo stängde. Vi tycker ändå att det är en kul grej, det är ju sånt man kan berätta om efteråt även om det inte var så kul just då.
Denna kväll fick Elina skjuts hem först. När vi hade släppt av henne kom jag in på ämnet skidåkning så efter vägen hem till mig babblade jag på om det. Vid min port klev jag ur limon och gick till min lägenhet och sov. Det var verkligen skönt att komma hem och värma sig under täcket. Jag sov fram till tio då mamma ringde och väckte mig och sjöng för mig.
Vid ett kom Elina med familj och vi for in till stan och busstationen. Kvart över två hoppade vi på bussen till Porjus. Vi tog det ganska lugnt under bussresan, låg och halvsov och lyssnade på musik. Tre och en halv timme senare anlände vi till min by och fick skjuts hem. Dagen till ära fanns det tända marschaller efter vägen upp till huset.
Efter sex någon gång kom en del av svenska släkten för att fira mig. Det blev lite tårtätande och presentöppnande som ju hör till. Därefter avslutades dagen och jag kan väl konstatera att mitt födelsedagsdygn var helt okej, det hör till en av dom bästa födelsedagarna.
Jag tror att jag var åtta år första gången. Första gången jag fick ett par skidor alltså, och jag hade tjatat så länge på att få börja åka. Skidorna var så häftiga tyckte jag då och det tyckte alla andra också. Det var nämligen carvingskidor vilket verkligen var en nyhet då. Andra brukar kalla dem för timglasskidor vilket jag inte tycker låter så snyggt. Det var de där skidorna som gav grunden till min åkning. Jag hade svårt att överge dem och åkte flera år på mina Cyber Head. Nu har de stått ett tag i bodan och skräpat. Igår däremot tog jag farväl av skidorna som delvis har skapat detta enorma skidintresse. Jag sålde dem till en kompis som ville börja åka.
Nyårshelgen ser ut som följer:
