Vi visste redan från början att fredagen skulle bli en hektisk dag, och det blev den.

För mig, Sandra, började dagen väldigt jäktigt. Jag klev upp i god tid till att bussen skulle avgå. Jag skulle nämligen till bilskolan för körlektion. Dagen innan hade min körlärare sagt att på nästa körlektion får du inte glömma körhäftet.

- Jag kommer aldrig att rita så mycket som jag gör då.

Visst, tänkte jag. Det är väl klart att jag kommer ihåg det, jag har aldrig glömt det tidigare. Drygt 20 minuter innan jag var på väg till bussen på fredagen gick jag därför och kollade i min väska för att ta fram körhäftet. Men jag hittade inte häftet! Jag kom snabbt på att jag hade kvar det i skolan eftersom jag hade tagit med det på en av lektionerna under torsdagen.

Jag fick halvt panik när jag insåg att jag inte hade tillgång till körhäftet. Jag kände att jag vägrade komma till körskolan och säga att jag hade glömt det. Därför kastade jag på mig kläderna och gick till skolan. Jag åker annars alltid buss till skolan men jag hade inte tid att vänta på bussen. Det blev verkligen powerwalking och ingen frukost hade jag ätit.

Framme i skolan hittade jag häftet och därefter skyndade jag mig ut. Jag kom till körskolan lagom till att körlärarens bil rullade in för parkering. Jag hann pusta ut en minut och sen var det min tur att köra. På dagens schema stod stadskörning.

- Efter den här vägen är det bra om du övar mycket när du kör hemma, sa min lärare.

- Ehm, jag är ju från Porjus så jag kör aldrig i stan. Jag hade aldrig kört genom ett trafikljus innan jag började här, sa jag.

Senare frågade körläraren om det går att köra upp i Porjus.

- Ehm, nä, det är inte så stort, sa jag snällt.

Jag såg framför mig hur det skulle vara att köra upp i Porjus. Inga rondeller, motorvägar, trafikljus eller rondeller. Högerregeln överallt förutom på huvudleden. Vilken dröm att köra upp där va?

I slutet av lektionen fick jag tid för halkbana.

- Visst måste man ha svensk legitimation? frågade jag.

- Jo… vadå, har du ett utländskt?

- Jo, ett norskt.

- Har du inte en svenskt pass?

- Nä, det är passet som är norskt, svarade jag.

- Så du är norsk medborgare, sa körläraren.

- Ja.

- Jag tyckte väl att det var nåt fel på dig, skämtade läraren.

- Heh.

- Jag bara skojade.

Så där, nu har ni fått min sedvanliga berättelse om min körlektion. Efter lektionen gick jag till skolan där jag mötte Elina som hade haft idrott. Vi gick och åt och sen gick vi till det “digitala mörkrummet”, ett annat ord för en datasal. Där kollade vi lite på materialet som vi skulle skicka till NSD, det vill säga en artikel med bilder från intervjun med Nanne. Vi hann inte klart utan var tvungna att gå till vår journalistiklektion.

Egentligen skulle vi idag även bli klar med en artikel åt Kuriren men det hann vi inte ens börja med eftersom vår lärare hade en genomgång på lektionen. Vi hade behövt jobba hela lektionen eftersom vi hade både NSD och Kuriren att tänka på. Men med Kuriren är det inte lika stor brådska eftersom det är ett skolarbete vilket betyder att det kan ta flera veckor innan artiklarna blir publicerade. NSD däremot är inte ett skolarbete men eftersom det ju går in väldigt mycket under media fick vi jobba med det under lektionen. NSD ville ha materialet redan vid ett, två på eftermiddagen även om artikeln på grund av utrymmesskäl publiceras först på måndag.

Vi skickade iväg bilderna och artikeln och efter att ha fått en bekräftelse från NSD att det hade kommit fram såg vi skoldagen som avslutad. Vi smet en timme tidigare vilket vi fick för vår lärare eftersom vi skulle göra vimmel åt NSD från musikalen Sweet Charity.

Vi kom till Kulturens Hus någon gång efter tre. Det blev lite stressigt där eftersom vi såg att det i biblioteket som ligger i huset fanns ett tidningsarkiv med landets tidningar. Vi fastnade där ett tag och sedan skyndade vi oss och köpte varsin macka och en dricka eftersom vi inte skulle hinna äta någon middag. Några minuter innan Sweet Charity började kom vi in i stora konsertsalen och satte oss på våra platser och föreställningen kunde börja…