I pausen av Sweet Charity passade vi på att leka vimmelreportrar. Alla vi pratade med var positivt inställda till musikalen och tyckte att den var bra. Det var ganska kul att fråga folk efter deras ålder. Nästan alla tvekade innan de sa åldern. Vissa sa skämtsamt först en helt annan ålder än vad de var och en del var tvungna att tänka till över hur gamla de egentligen var.

Vi har ju gjort en del intervjuer på senaste och Sandra får som reporter nästan idiotförklara sig själv när hon frågar efter vad folk heter. Det är nämligen väldigt viktigt att ha rätt namn på personerna man intervjuar och igår blev det mycket frågor efter stavningar även om personerna har helt vanliga namn.

När pausen var slut skyndade vi oss tillbaka till våra platser och såg resten av musikalen. Sweet Charity var riktigt bra och rolig. Nanne var helt klart bra i rollen som Charity men våra favoriter var Rafael Edholm och Kim Sulocki. Kim hade en ganska nördig roll men det var just därför han var så rolig. Rafael Edholm däremot syntes alldeles för lite i musikalen, han var bara med i någon scen vilket var tråkigt. Vi ville se mer av honom. Något som var lite snopet var slutet. Det är inte så kul när man inte fattar att det är slut förrän de medverkande börjar buga och bocka. I sin helhet var musikalen i alla fall bra och bjöd på en hel del skratt.

Efter musikalen skyndade vi oss hem till Sandras lägenhet. Vi sammanställde vimmeltexterna och fixade bilderna. Ett samtal till NSD blev det och sedan skickade vi iväg vimlet som skulle gå i tryck någon timme senare.