Att se ut som ett frågetecken
Igår träffade vi vår föredetta gemensamma handledare till projektarbetet. Hon har bytt jobb men var av någon anledning på skolan.
- Hej! Är ni laddade inför helgen? frågade hon när hon såg oss.
- Öh.., vi stod som frågetecken båda två några sekunder innan vi fattade.
- Ja, just ja, jo det är vi, svarade vi efter att ha kommit på att hon förstås undrade om vi är laddade inför Melodifestivalen som drar igång på lördag.
Vi gick och satte oss vid ett bord i skolan i väntan på att matsalen skulle öppna. En av teknikerna på skolan gick förbi.
- Sitter ni här och glassar? frågade han.
- Hehe, aaa, svarade vi.
- Jag har hört att ni ska på Melodifestivalen igen, sa han.
- Eh, jooo, svarade vi. Hur vet du det? Pratar lärarna om oss? frågade vi eftersom det är något vi har misstänkt.
Vi fick inget svar på frågan.
Vi satt kvar vid bordet och lite senare kom vår lärare i historia.
- Jag har hört rykten om att det går bra för er, sa han och pratade lite om vad han hade hört.
- Vem är det som berättar allt det här? frågade vi eftersom vi inte har sagt något till honom om våra planer. Han skrattade och sen sa han:
- Vi pratade om er igår när vi hade programlagsmöte.
- Va? Vad sa ni då?
Vi försökte få fram vem som hade sagt något men vi fick inget direkt svar.
Efter lunchen hade vi förflyttat oss till ett annat bord på mediesidan av skolan då en av medielärararna som inte undervisar oss nå mer gick förbi.
- Hej. Jag pratade om er igår, sa han fundersamt.
- På programlagsmötet? frågade vi.
- Ja, jo där var det.
- Vad sa ni då?
- Det var positivt, sa han i förbifarten.
- Om hur bra det går för er i tidningsbranschen, fortsatte han.
- Vem var det som pratade om oss?
Inget svar. Vi är något nyfikna på vad de egentligen säger om oss och vem som säger det. Vi har inte fått klarhet i frågorna.
