I lördags var allting så bra och det kändes verkligen att jag var (och är) på rätt ställe. Överallt kryllar det av alpina människor och det är så häftigt. Det var bara en sak som fattades. Lite schlager. Jag gick till min redaktion och där fanns det! Teven var påslagen och Melodifestivalen var där. Jag tog en stol och placerade mig framför teven. Av de andra utnämndes jag till schlagerexpert men det visade sig att flera av dem kunde minst lika mycket om Melodifestivalen som jag gör. Det blev alltså Melodifestival för mig. Jag hörde inte låtarna så jättebra och därför kan jag och vill inte uttala mig om dem.

Jag vet inte om ni vet vem Bode Miller är. I skidvärlden är han riktigt stor. Man kan säga att han är USA:s manliga motsvarighet till Anja Pärson. Han brukar vara ute och festa ganska mycket. Han har till exempel sagt att han åker bäst när han är bakfull. I tidningarna har det stått en del om hans festande i Åre. Jag funderade lite innan jag for hit om jag skulle hamna på samma fest som honom. Det gjorde jag.

Igår på kvällen följde jag med några av mina arbetskompisar till en bar i Åre. Först satt vi i restaurangen ett tag.

- Där gick Bode Miller förbi, sa en italiensk tjej som jag jobbar med.

Coolt, tyckte jag. Synd bara att jag inte hann se honom. Vi satt kvar ett tag och sen kom några kompisar till en av reportrarna.

- Bode Miller gick just upp i baren, sa en av dem.

Jag och den italienska tjejen fick helt plötsligt väldigt bråttom. Vi är nämligen båda väldigt skidintresserade, speciellt jämfört mot de andra tjejerna. Vi lämnade därför restaurangen och gick till baren. Mycket riktigt hittade vi Bode Miller där. Han satt lite avsides och vi roade oss med att titta på honom i några sekunder. Sen var han inte så mycket mer att se. Italienska tjejen hade hittat en kille som hon hade träffat tidigare under dagen.

- Where are you from? frågade jag.

När killen sa ett svenskt namn på någon ort ändrade jag mitt språk till svenska. Det var en kameraman från SVT, om jag fattade rätt. Han såg ut som John Carter i Cityakuten. Jag hängde med honom ett tag. Han kände till Porjus. Ovanligt. Jag brukar nämligen krångla till det när folk frågar var jag kommer ifrån. Jag säger Porjus istället för Luleå och de har igen aning om var Porjus ligger. Denna kille förknippade genast Porjus med kraftstationen.

Jag hann med att trängas lite med Bode Miller också. Det var nämligen väldigt trångt när man skulle gå förbi honom så jag hamnade bredvid Miller. Han var ganska påpassad av tjejer som stod och kråmade sig vid honom. Jag avstod.

Kvällen slutade relativt tidigt. Jag var tvungen att åka hem med resten av tjejerna med tanke på att jag inte ville betala taxi ensam. Jag gick och la mig och sov direkt när vi kom fram. På morgonen klev jag upp redan vid tjugo över åtta med tanke på att jag skulle vara med i radio. Ungefär tjugo minuter senare ringde P4. Intervjun gick ganska bra, i alla fall enligt flera andra. Jag pratade om mitt arbete här nere men som vanligt slutar det alltid med prat om Melodifestivalen. Det var dock inte jag som kom in på det utan det var programledaren.

Nu ska jag gå och klä på mig och sedan åka med bussen. Jag ligger en dag efter här i bloggen med tanke på att jag inte har hunnit skriva om idag. Jag får återkomma.