Bara några minuter innan Andra Chansen började igår anlände jag till Elina. Tillsammans med hennes familj såg vi på programmet. Vi höll stenhårt på Magnus Uggla för honom har vi börjat gilla. Han hade ju ett riktigt shownummer. Skrällarna fortsatte och vi fick acceptera att varken han eller någon av våra andra favoriter gick vidare. Sanna och Sonja till final. Det är inget fel på deras låtar men vi hade föredragit någon annan. Vi är dessutom ganska less på alla ballader, vi kommer ju att somna i Globen.

Ungefär en timme efter att programmet hade slutat ringde vi efter taxi. Vi blev riktigt sura när vi insåg att det inte var vår chaufför som svarade. Han brukar alltid ha hand om telefonväxeln men igår var det en av de kvinnliga chaufförerna. Snacka om att ha otur, tänkte vi. Tredje gången vi skulle ut detta år och tredje gången han inte kör. Besvikelsen utbyttes till glädje när taxin ringde för att säga att den var här. I andra änden av telefonen var nämligen vår chaffis. Det visade sig att han körde trots allt och några minuter senare rullade limotaxin in på gården.

Inne i stan tog vi oss till nattklubben Brasseriet. Där träffade vi några kompisar. Till en början var det inte så mycket folk men efterhand kom det fler och fler. Till vår glädje spelades relativt bra musik, det vill säga låtar som man faktiskt kände igen. Vi röjde därför på dansgolvet. Jag tyckte att den lilla “scenen” såg så ödslig ut så jag hoppade upp på den och dansade. Jag fick stå där ensam för ingen annan i gänget vågade upp. Först när Carolas Främling spelades fick jag sällskap av Elina och co. Men då beslutade jag mig att lämna scenen och hoppade ner i publikhavet där en främling, som jag aldrig träffat tidigare, tog emot mig med öppna armar. Jag var trevlig med honom ett tag men jag tyckte att han var lite skum. Jag vet inte vad ni tycker, men ska man akta sig för folk som går runt med handbojor och utan polisuniform?

Törstiga efter all dans gick jag och Elina till baren och bad om vatten.

- Vatten? Nä, sånt har vi inte här, drev bartendern med oss.

Men eftersom han hade sett oss dansa fixade han fram varsitt vattenglas åt oss och vi kunde fortsätta dansa. Det var faktiskt en hel del schlagerlåtar denna kväll. Den ultimata schlagerlåten av alla, Värsta schlagern spelades också och vi ägde på låttexterna. Vi hade en riktig toppenkväll. Så kul att musiken hann tyssna och lamporna tändas innan vi hade lämnat stället.

Vi gick till Donken för lite påfyllning av energi. Jag hade denna kväll tydligen ganska uppseendeväckande rosa klädsel. Jag kallades för det mesta för prinsessa men priset tog ändå en full tjej i toakön på Donken.

- Har du möhippa? frågade hon helt allvarligt.

- Nä, skrattade jag.

- Nähä, men det var fint i alla fall, väldigt vågat.

Jag hade vid det laget visserligen en stor rosa sjal så det blev väl lite väl överdrivet. Efter toabesöket hade vi ringt taxi och vår chaffis dök upp efter ett tag. Vi blev välkomnade med varsin godisklubba när vi klev in i bilen. Nytt märke och allt, tidigare var det Zoo-klubbor. Jag och Elina fick skjuts till våra respektive bostäder. Skönt att vår chaufför körde. Vi fick betala samma pris som vi gjorde in till stan, men skillnaden här var ju att vi nu tog omvägen förbi min lägenhet vilket brukar bli dubbelt så dyrt. Är man stammis så är man.

Det var en riktigt kul kväll. Vi hade säkert betydligt roligare än tjejen som spydde ner tjejtoan. Tänk för att man faktiskt kan ha kul utan att supa sig asfull.