Jag minns det ganska väl, den där dagen då jag lämnade Porjus skola. För gott. “Nu går jag ut genom de här grindarna för sista gången som elev”, så tänkte jag skolavslutningsdagen då jag lämnade trygga skolan i Porjus för att senare börja skola i Jokkmokk. Sen den dagen har jag bara varit ett fåtal gånger i skolan här i byn. Idag återvände jag dit för en helt vanlig skoldag. Inte som elev, utan som rubriken antyder, i egenskap av lärare.

Jag anade något redan igår när en av min mammas kompisar ringde. Hon verkade liksom för intresserad av min fritid helt plötsligt.

- Är du hemma?

- Ja.

- När åker du till Luleå då?

- Imorgon. Jag är ledig på måndagar.

- Jaha, åker du med tio-bussen?

- Nä med fyra.

- Ska du göra något speciellt?

- Nääe….

- Bara sova eller?

- Ja, precis.

- Okeeej… har du mamma där?

Min mamma ville inte var lärarvikarie, hon var väl rädd att hon skulle ta ihjäl ungarna innan dagen var slut. Därför fick jag frågan istället, och visst, det kunde ju vara en kul utmaning. Jag blev alltså inte idag helt plötsligt morgonpigg och bestämde mig för att ta en promenad strax innan åtta på min lediga dag, utan jag var på väg till skolan. Det kändes ganska konstigt att kliva in genom skoldörrarna igen. Trapporna till andra våningen var mycket smalare än vad jag kommer ihåg. Jag var dessutom tvungen att stanna en kort stund i mitten av trapphuset för att titta på tre gruppfotografier varav jag och mina klasskompisar fanns på två av dem. Jag fortsatte därefter upp till personalrummet, vilket kändes lite skumt. Där träffade jag min lärare från klass 1-2. Hej, här kommer jag, din gamla elev, och ska leka lärare idag, liksom. Jag fick nyckeln av henne och vi gick till klassrummet jag skulle vara i. Där lämnade hon mig och på katedern fanns det instruktioner från mammas kompis som också är lärare. Jag läste igenom pappret och sedan öppnade jag dörren och lät eleverna komma in. Klass 4-5 hade jag och de var för det mesta så snälla så. Killarna var lite stökiga, som sig bör. Jag känner ju alla ungar på Porjus skola, så de var inte direkt främlingar för mig. Jag tror att det mesta gick ganska bra, jag fick i alla fall väldigt bra respons från en av killarna i slutet.

- Ska vi ha dig imorgon också?

- Nä, det ska ni inte.

- Ska vi ha dig någon annan gång då?

- Ja, kanske…

- YES! utbrast han med ett leende.

Klockan ett var skoldagen slut. Jag gick och pratade med rektorn som för dagen var på skolan i Porjus. Hon hjälpte mig att fylla i en tidrapport och frågade lite hur ofta jag är i Porjus. Kanske jag får jobba fler gånger. Lärarbranschen är inget jag vill satsa på, men det var i alla fall roligt att vara lärare för en dag.