Idag hade vi inte någon lärare på journalistiken, men det betydde inte att vi kunde åka hem. Vår uppgift var nämligen att göra klart en väggtidning. Min och Elinas uppgift var att göra en artikel om vad treorna ska göra efter studenten, och göra en frågeenkät där vi frågade just “Vad ska du göra efter studenten?”.

- Det där gör vi bort snabbt, sa vi till varandra. Vi är ju vana att arbeta i nyhetstempo.

Det slutade med att vi satt på en av grannskolorna på varsin barstol och halvsov och bara tittade på folk som gick förbi. Vi var lite slöa helt enkelt, dessutom sökte vi rätt intervjuoffer, helst treor. Det kom förbi en kille som frågade om vi var fotografer.

- Jag är det och hon är reporter, svarade Elina.

Vi märkte ganska snabbt att killen hade någon form av funktionsnedsättning. Han verkade väldigt intresserad av vad vi gjorde, så vi frågade om han ville vara med på enkäten och svara på en fråga. Det ville han.

- Vad ska du göra efter studenten?

- Jag vet inte.

- Har du någon aning om vad du ska göra?

- Nä.

- Vilket är ditt drömjobb?

- Jag vet inte.

- Ska du plugga vidare direkt efter studenten?

- Jag vet inte.

- Men har du inte någon aning om alls vad du vill göra?

- Nä.

- Men vad vill du jobba med?

- Vaktmästare.

- Är det ditt drömjobb?

- Ja.

- Vilken årskurs går du i?

- Trean.

- Vilket program går du?

- Jag vet inte.

- Okej, men du gick i trean i alla fall?

- I tvåan.

Svårare intervjuobjekt var svårare att få tag på och vi använde inte denna kille i enkäten, även om det hade varit ganska gulligt egentligen, vaktmästare är ju inte det vanligaste svaret man får när man frågar om drömjobb. Men vi fick helt enkelt inte fram vilket program han gick på.

Strax innan lunch var vi färdiga med intervjuerna. Vi gick och åt lunch och därefter skrev jag artikeln och Elina fixade bilderna. Tillsammans med resten av journalistikgruppen gjorde vi varsin sida till väggtidningen. När utskrifterna var klara gick jag och Elina och hängde upp dem på tre ställen. På vår skola, på gymnasiebiblioteket och på Hackspetten. Vi tvivlar på att det kommer att vara särskilt många som läser den, alla hållare till tidningarna var nämligen placerade i undangömda hörn kändes det som.