Ett ögonblick. Oändlighet. Långt bortom allt.
Jag hoppas att ingen av er som såg Melodifestivalen missade Tomas Andersson Wijs tolkning av Carolas Evighet som han spelade i inledningen av sändningen. Det var så vackert och man fick tid att stanna upp och tänka till ett tag. Jag och Elina fick äran att se det live två gånger och det var helt obeskrivligt, speciellt på genrepet på lördagen. Vi satt på A-läktaren och hade bra översikt över publiken, storbildsskärmarna och scenen. Vi satt och ryste låten igenom. Helheten med publiken som satt stilla och höll upp olika ljuskällor, bilderna som visades från de olika deltävlingarna och Wij som stod ensam på scenen, det var bara så fint och är en av anledningarna till att jag kommer att köpa dvden från Melodifestivalen 2007.

