Vi sov bara drygt två timmar natten mot söndagen men vi var ändå relativt pigga när vi begav oss på seminarier igen. När vi kom till Gräv07 tillbringade vi först lite tid i foajén. En äldre man var på väg fram till oss.

- Var har vi sett honom tidigare? frågade vi varandra.

- Var det inte han vi dansade med på scenen igår? frågade Elina.

- Ja, så var det.

Mannen kom fram till oss.

- Är ni ömma i benen idag? frågade han.

- Nä, det är vi inte, svarade vi. Vi hade kunnat dansa mer sa vi och gjorde demonstrativt några danssteg.

Vi gick till Journalistförbundets monter. Vi hade under lördagen pratat med personalen som stod där angående vårt projektarbete. Vi har nämligen fått hjälp när vi gjorde vårt projekt från en på SJF och som tack ville vi att han skulle få vår bok. Personen i fråga var inte där men det var hans arbetskollegor som hade lovat att de skulle ta boken till honom.

- Kan ni inte signera den också? frågade mannen som tog emot boken.

- Ja, nå kan vi väl det, svarade vi och öppnade första sidan och började skriva.

Vi stod som bäst och skrev våra autografer när mannen frågade om vi hade haft kul på banketten, vilket vi förstås hade.

- Såg ni de där gogoflickorna som stod på scenen och dansade? frågade han.

Vi tog en paus från autografskrivandet och tittade upp.

- Eh, det var vi.

- Jaså, var det ni, svarade han.

- Jo, för vi stod på scenen flera timmar och dansade.

- Ni var riktigt duktiga på att dansa, sa han och vi log.

- Jag ville att publiken skulle göra som i Dirty Dancing och ställa sig och dansa som i ett led, fortsatte han och vi bara skrattade.

Hela förmiddagen på söndagen gick vi därefter och kollade snett på folk för att se om de kollade på oss. Han från SJF var ju knappast den enda som hade sett oss dansa.

Innan föreläsningarna började igen gick vi ner på första våningen där det fanns en dator. Vi stod och väntade på vår tur när en kille som var med och arrangerade Gräv07 gick förbi.

- Är det ni som har en blogg? sa han och stannade.

- Ehm…. joooo?

Vi hade inte direkt marknadsfört vår blogg under helgen i Örebro och därför blev vi så förvånade över att någon frågade om den.

- Jag skulle kolla vem som hade skrivit om Gräv på internet och då hittade jag den, sa han.

Det var dags för seminarier igen. Först fick vi höra när guldspadevinnarna pratade om sina grävjobb och därefter klev Erik Fichtelius upp på scenen. Flera av er har säkert hört talas om honom, om inte annat om programmet Ordförande Persson, ett väldigt omdebatterat program om vår forne statsminister som Fichtelius ligger bakom.

Vid ett slutade Gräv07 och vi började tänka på hemfärd. Vi gick mot tågstationen via Donken där vi åt Lilla menyn. Strax innan tre gick tåget mot Stockholm och vi sa adjö till Örebro, ett ganska trevligt ställe faktiskt. Framme i huvudstaden sa våra lärare att nu kunde vi gå på toaletten eller på någon kiosk och sedan skulle vi träffas så snart som möjligt vid flygbussarna. Vi gick till Pressbyrån och köpte snabbt en påse godis och en bulle. Precis som sagt gick vi därefter mot stället där man kliver på flygbussarna. Våra lärare och några andra stod och väntade där.

- När går flygbussen? frågade vi.

- Det går en nu och nästa om tio minuter.

- Varför kan vi inte ta den som går nu?

- För att det var några som gick på Pressbyrån, svarade läraren och vi undrade om det inte var det vi redan hade gjort.

Några minuter senare stod vi och väntade på bussen. Där fick vi veta av våra lärare att det endast var drygt en timme till flygets avgångstid.

- Kan vi inte ta Arlanda Express, sa vi två för vi blev oroliga över att vi inte skulle hinna med planet.

- Men det är ju mycket dyrare, svarade vår lärare.

- Det är det inte alls det, svarade vi. För studenter kostar det lika mycket som med bussen.

- I så fall får ni betala det själv, sa läraren.

Vi började överväga om vi skulle ta tåget istället men just då kom flygbussen och vi hoppade in i den. Fel beslut. Vi var redan stressade som det var och det kändes som att det tog en evighet bara att komma ut från Stockholm city. Efter drygt halva bussresan stannade bussen för att plocka upp några passagerare.

- Varför slog han av bussen? frågade Sandra.

- Han fick väl motorstopp, svarade Elina.

Busschauffören startade bussen igen men bara några sekunder senare slogs den av igen.

- Nu gick busschauffören ut, sa Elina.

- Vi kanske ligger före i tidtabellen och måste vänta, sa Sandra optimistiskt.

- Kolla, det ryker från bussen! utbrast Elina.

Vi kollade ut på höger sida där rök bolmade upp. Ganska snart kom chauffören in och meddelade att vi var tvungna att ta nästa buss. Alla passagerare makade sig ur bussen.

- Seriöst, vi kommer inte att hinna med flyget, vi var ju sena redan som det var, sa vi.

Ute ur bussen var det vara att beskåda en grön vätska som rann efter vägen.

- Hoppas att bussen inte sprängs.

Några minuter senare kom en ny flygbuss. Vi skyndade oss in i den.

- Vad är sannolikheten att man hamnar på en buss som går sönder när man har så här bråttom? frågade Sandra men fick inget svar.

En av våra lärare ringde till Arlanda och berättade hur det låg till och att vi skulle bli sena till flyget.

- När ni kommer till Arlanda checkar ni inte in något bagage utan ni tar med er bagaget så får ni droppa det, sa läraren.

Stressade kom vi fram till inrikesterminalen. Snabbt skyndade vi oss ut ur bussen och sprang in genom portarna.

- Ta vänster! ropade läraren och vi sprang.

Ett gäng på tio personer var vi som rusade genom inrikeshallen. Vi tog tag i bagaget och rusade upp för trappen mot säkerhetskontrollen. Vi två var först.

- Ursäkta, får vi gå före, vårt plan går om några minuter, sa Elina och kön flyttade på sig.

Vi var på väg att slänga upp vårt bagage på bandet när en från personalen frågade:

- Har ni några vätskor nerpackade?

“NEJ!” tänkte vi. Inte sånt nu också.

- Ja, det har vi.

- Då måste ni packa upp det, sa hon.

- Men vi får väl behålla det sen? frågade vi.

- Ja, det får ni.

Vi trodde att tjejen visste att vi var sena och att de gjorde undantag för oss med tanke på att det egentligen inte var vårt handbagage. Vi trodde fel. 

Våra två manliga lärare kom relativt smärtfritt igenom säkerhetskontrollen men kvar var vi, åtta tjejer. Hur mycket smink, hårspray, parfymer och hudlotions hade inte vi? Och allt skulle upp. I ren panik kastade vi oss ner på golvet och slängde upp väskorna till allmän beskådan. Vi vände upp och ner på hela väskinnehållet, allt för att hitta dessa vätskor.

- Men jag får väl behålla min parfym? Det måste jag få göra, jag vägrar att slänga den, hördes från var och varannan tjejs mun.

Parfymerna klarade sig undan med tanke på att de inte översteg en deciliter. Värre var det med andra skönhetsartiklar. Säkerhetskontrollens plats med beslagtagna saker förvandlades till rena rama skönhetssalongen. Vi var tvungna att slänga allt som översteg en deciliter. Hårspray, hudkrämer och hårmousse, allt förlorade vi och det kändes riktigt surt.

- Om ni vill behålla sakerna måste ni checka in dem, svarade tjejen i kontrollen.

Hur fasen skulle vi kunna checka in sakerna när flygets avgångstid var om fem minuter? Det var inte som att vi kastade oss ner på golvet i ren desperation för att det var kul och hon fattade ju att vi var stressade till planet.

Efter mycket möda och stort besvär kom alla åtta tjejer igenom säkerhetskontrollen. Efteråt kom vi på att säkerhetspersonalen måste ha varit väldigt fokuserade på alla jäkla vätskor, eller hur är det nu igen, får man ta med sig till exempel rakhyvlar och andra spetsiga föremål på planet?

Vi kutade till vår gate där vi snabbt visade upp våra id-kort. Vi gick på rampen mot planet och funderade över hur vi skulle göra med vårt bagage. Skulle vi droppa det genom hålet? Vår lärare gick och frågade och nej, det skulle vi inte. Det var alldeles för sent för det så vi fick ta med oss det i kabinen där flygvärdinnorna tog hand om bagagen.

Utmattade satte vi oss på flygstolarna. När bussen gick sönder sa vi att det nog inte var meningen att vi skulle med det där planet. När vi väl satt där ändrade vi oss och sa att det nog var just det som var meningen, vi skulle verkligen med flyget vi satt på. Och hem kom vi.