Sedan vi började driva bloggen med WordPress i slutet av förra året har vi skrivit 496 inlägg. Kategorierna som har flest inlägg är (om man bortser från kategorin “allmänt” där alla inlägg hamnar):

Sandra skriver: 263

Vardagligt: 190

Melodifestivalen: 115

Elina skriver: 76

Sandra skriver ju mer än Elina, men då är det också Sandra som är reportern i teamet, Elina får stå för de flesta bilder istället.

De populäraste sökorden som gör att man hamnar på vår sida är dessa:

Oktober: Vietaskuppen

November: Cirkelträning

December: Fuglesang

Januari: Lilla hjärtat jag tänder så på dig

Februari: Lyssna på melodifestivallåtarna 2007

Mars: The Ark

Några konstiga sökord som har lett personer till vår sida:

Kändisar som tar droger

Nakna gymnaster

Elina naken

Smygbilder

Sandra naken

De som har sökt på dessa ord har förhoppningsvis inte hittat det de sökte.

När vi var i Stockholm skulle vi ha en bildbyline till våra artiklar. På lördagen gjorde vi färdigt artikeln med våra omdömen om finallåtarna. Vi skulle skicka iväg det på förmiddagen och tiden kvar knapp. Vi sprang ut från hotellet och gick till en plats där Globen syntes i bakgrunden. Sandra hade till och med pyjamasbyxorna på sig, så stressade var vi. Vi fotade några bilder själva för att se hur det var med ljuset, ganska mycket motljus med det kunde inte hjälpas, Globen skulle synas i bakgrunden. Frågan var bara, vem skulle fota oss? Vid det laget var det för en gång skull ganska öde utanför Globen. Någon person från pressen var det inte tal om. Vi sprang därför tillbaka till hotellet för att se om vi hittade någon fotograf i lobbyn. Det gjorde vi, en vi kände till och med, men han hoppade just in i en av hissarna när vi kom. Det var bara att vända om och springa tillbaka till Globen. Där var det fortfarande öde med vi hittade två medelålders killar och vi frågade dem om de kunde ta kort på oss, vilket de kunde. En av killarna fick alltså damma av sina fotokunskaper och fotografera oss. Stort tack till dig, även om du förmodligen aldrig kommer att läsa det här.

I år kommer inte Pekka Heino att kommentera Eurovision Song Contest, utan det ska Kristian Luuk göra tillsammans med bisittaren Josef Sterzenbach, som var redaktör för Melodifestivalen 2007.

“- Det känns väldigt kul att få knyta ihop säcken. Jag ser det som ett Eurovision Kinderegg – jobb och Baltutlämning i ett, säger Kristian Luuk.” enligt ett pressmeddelande.

Vi tycker att det är kul med Luuk. Han skötte programledarrollen alldeles utmärkt och kommer säkert att även vara bra som kommentator.

Idag hade vi inte någon lärare på journalistiken, men det betydde inte att vi kunde åka hem. Vår uppgift var nämligen att göra klart en väggtidning. Min och Elinas uppgift var att göra en artikel om vad treorna ska göra efter studenten, och göra en frågeenkät där vi frågade just “Vad ska du göra efter studenten?”.

- Det där gör vi bort snabbt, sa vi till varandra. Vi är ju vana att arbeta i nyhetstempo.

Det slutade med att vi satt på en av grannskolorna på varsin barstol och halvsov och bara tittade på folk som gick förbi. Vi var lite slöa helt enkelt, dessutom sökte vi rätt intervjuoffer, helst treor. Det kom förbi en kille som frågade om vi var fotografer.

- Jag är det och hon är reporter, svarade Elina.

Vi märkte ganska snabbt att killen hade någon form av funktionsnedsättning. Han verkade väldigt intresserad av vad vi gjorde, så vi frågade om han ville vara med på enkäten och svara på en fråga. Det ville han.

- Vad ska du göra efter studenten?

- Jag vet inte.

- Har du någon aning om vad du ska göra?

- Nä.

- Vilket är ditt drömjobb?

- Jag vet inte.

- Ska du plugga vidare direkt efter studenten?

- Jag vet inte.

- Men har du inte någon aning om alls vad du vill göra?

- Nä.

- Men vad vill du jobba med?

- Vaktmästare.

- Är det ditt drömjobb?

- Ja.

- Vilken årskurs går du i?

- Trean.

- Vilket program går du?

- Jag vet inte.

- Okej, men du gick i trean i alla fall?

- I tvåan.

Svårare intervjuobjekt var svårare att få tag på och vi använde inte denna kille i enkäten, även om det hade varit ganska gulligt egentligen, vaktmästare är ju inte det vanligaste svaret man får när man frågar om drömjobb. Men vi fick helt enkelt inte fram vilket program han gick på.

Strax innan lunch var vi färdiga med intervjuerna. Vi gick och åt lunch och därefter skrev jag artikeln och Elina fixade bilderna. Tillsammans med resten av journalistikgruppen gjorde vi varsin sida till väggtidningen. När utskrifterna var klara gick jag och Elina och hängde upp dem på tre ställen. På vår skola, på gymnasiebiblioteket och på Hackspetten. Vi tvivlar på att det kommer att vara särskilt många som läser den, alla hållare till tidningarna var nämligen placerade i undangömda hörn kändes det som.

När jag gick i nian sa jag att jag inte skulle köpa några mer rosa kläder, skor eller saker. Nu går jag i trean och sitter i en lägenhet med rosa väggar, rosa inredningsaker och en garderob med rosa kläder. Det gick alltså inte så bra. Idag fortsatte jag den rosa trenden och köpte nya solbrillor, som var, suprise, rosa.

En som också har coola brillor, det är Jens i The Ark.

På fredag åker vi till Örebro. Med klassen. Vi som är intresserade av att arbeta inom media får fara, och därför är vi inte så där jättemånga som reser. Vi ska på Gräv 07. Massa journalister som träffas, får pris, äter med varandra och håller seminarier för varandra. Det märks att Melodifestivalresan har satt sina spår. Vi stör oss nämligen lite på resan:

Vi ska åka med FlyNordic. “Men åh, jag vill ju åka med SAS, nu finns det ingen chans att jag träffar den där norska pursern igen.”

Vi ska åka flygbuss från Arlanda till Stockholm city. “Vi vill ju åka med Arlanda Express, det är ju nästan samma pris som med bussen, för studenter i alla fall. Och tåget går ju faktiskt så mycket snabbare.”

Vi ska åka tåg från Stockholm till Örebro. “Hoppas att vi måste vänta länge på tåget i Stockholm.” Det ska vi inte. “Det finns ingen tid att shoppa”, sa vår lärare till oss när vi frågade hur länge vi skulle stanna i huvudstaden. Vi vill inte shoppa, vi är inbjudna till tv-huset på fredag och vill dit.

Vi ska bo på hotell. “Det är ju knappast samma standard som på hotellet i Stockholm.” ”Vi vill ju ha bubbelbadkar.” Vi kollade upp hotellet, nja, det är väl inte riktigt samma. “Kolla, receptionen har inte ens öppet på natten.” “Ser matsalen ut så där? Inte direkt som i Stockholm. På det här hotellet ser det mer ut som…eh, ett rum.”

Vi har blivit divor, helt enkelt.

Bara vanligt papper! Det bestod dessa scendekorationer av vid Melodifestivalens scen. Glitterpapper då, förstås. (Obs! Bildrubriken ska tas med lite ironi;)

Publiken i Globen var tvungna att svära en ed innan sändningen av Melodifestivalen började. Alla skulle ställa sig upp och lägga handen på bröstet och läsa detta högt. 

Jag minns det ganska väl, den där dagen då jag lämnade Porjus skola. För gott. “Nu går jag ut genom de här grindarna för sista gången som elev”, så tänkte jag skolavslutningsdagen då jag lämnade trygga skolan i Porjus för att senare börja skola i Jokkmokk. Sen den dagen har jag bara varit ett fåtal gånger i skolan här i byn. Idag återvände jag dit för en helt vanlig skoldag. Inte som elev, utan som rubriken antyder, i egenskap av lärare.

Jag anade något redan igår när en av min mammas kompisar ringde. Hon verkade liksom för intresserad av min fritid helt plötsligt.

- Är du hemma?

- Ja.

- När åker du till Luleå då?

- Imorgon. Jag är ledig på måndagar.

- Jaha, åker du med tio-bussen?

- Nä med fyra.

- Ska du göra något speciellt?

- Nääe….

- Bara sova eller?

- Ja, precis.

- Okeeej… har du mamma där?

Min mamma ville inte var lärarvikarie, hon var väl rädd att hon skulle ta ihjäl ungarna innan dagen var slut. Därför fick jag frågan istället, och visst, det kunde ju vara en kul utmaning. Jag blev alltså inte idag helt plötsligt morgonpigg och bestämde mig för att ta en promenad strax innan åtta på min lediga dag, utan jag var på väg till skolan. Det kändes ganska konstigt att kliva in genom skoldörrarna igen. Trapporna till andra våningen var mycket smalare än vad jag kommer ihåg. Jag var dessutom tvungen att stanna en kort stund i mitten av trapphuset för att titta på tre gruppfotografier varav jag och mina klasskompisar fanns på två av dem. Jag fortsatte därefter upp till personalrummet, vilket kändes lite skumt. Där träffade jag min lärare från klass 1-2. Hej, här kommer jag, din gamla elev, och ska leka lärare idag, liksom. Jag fick nyckeln av henne och vi gick till klassrummet jag skulle vara i. Där lämnade hon mig och på katedern fanns det instruktioner från mammas kompis som också är lärare. Jag läste igenom pappret och sedan öppnade jag dörren och lät eleverna komma in. Klass 4-5 hade jag och de var för det mesta så snälla så. Killarna var lite stökiga, som sig bör. Jag känner ju alla ungar på Porjus skola, så de var inte direkt främlingar för mig. Jag tror att det mesta gick ganska bra, jag fick i alla fall väldigt bra respons från en av killarna i slutet.

- Ska vi ha dig imorgon också?

- Nä, det ska ni inte.

- Ska vi ha dig någon annan gång då?

- Ja, kanske…

- YES! utbrast han med ett leende.

Klockan ett var skoldagen slut. Jag gick och pratade med rektorn som för dagen var på skolan i Porjus. Hon hjälpte mig att fylla i en tidrapport och frågade lite hur ofta jag är i Porjus. Kanske jag får jobba fler gånger. Lärarbranschen är inget jag vill satsa på, men det var i alla fall roligt att vara lärare för en dag.

Både världscupen och Melodifestivalen är slut. Det känns allt lite tomt. Jag och Elina kanske får göra som studiomannen Henke von Z skämtade, gå hem till Christer Björkman varje torsdag och följa repetitioner där och äta gratis korv, eller hur det nu var.

Imorgon ska jag vara med om en ny situation för mig.

Hela min helg har jag suttit i en gympahall i Älvsbyn och varit domare. Igår var det UDM det deltog ungefär 70 gymnaster. Luleå tog tre medlajer. Idag var det DM, alltså en svårare tävling som är mycket roligare att titta på. Vi hade tre gymnaster från Luleå. Det var egentligen tänkt att bara en av tjejerna skulle delta men några minuter innan tävlingen skulle börja kom tävlingsansvarige och undrade om vi hade några tjejer som ville vara med och tävla. Två av våra tjejer blev sugna så vi gjorde snabbbt en efteranmälan och började leta efter musik som dom kunde ha till deras friståenden, och en tävlingsdräkt som passade.
Jag var inte så kaxig när vi på domarmötet bestämde att jag skulle döma med två av sveriges bästa domare. Men det släppte snabbt under tävlingen när jag såg att det faktiskt inte skillde så mycket från våra poäng. Våra tjejer från Luleå gjorde en bra tävling och det slutade med att vi fick ett lagbrons. Jag fick också gå fram som tränare och ta emot tränarmedaljen. Sedan måste jag erkänna att det bästa med att vara domare är ju såklart domarfikat!