Från och med idag bor jag helt ensam i min lägenhet. “Det har du ju alltid gjort”, kanske en del tänker. Men jag har faktiskt haft sällskap, av två små grisar, eller marsvin rättare sagt. Nu finns inte min Alfonz och min Azterix här nå mer. Idag fick de flytta till en uppfödare här i stan. Det känns faktiskt bra. Det var ju förstås tråkigt att ta farväl av dem. Jag har ändå haft dem i två och ett halvt år och blivit väldigt fäst vid dem, men det var för deras eget bästa. Så som jag flänger runt nu för tiden, och inte minst så som jag kommer att göra i framtiden, passar det inte att ha två marsvin som behöver omvårdnad.

Hejdå grisarna! Hoppas att ni får ett bra liv, det tror jag att ni gör. De verkade i alla fall trivas redan från början hos uppfödaren. De åt hö och pellets och skuttade runt. Stort tack till Elina också, som agerade chaufför åt mig. Det blir allt lite tomt efter marsvinen. Jag får väl nöja mig med guldfisken Guld men han säger inte så mycket. Inte ett ljud faktiskt. Han ropar inte efter mat när det prasslar i påsar, när jag säger just ”Maaaat!” eller när jag gör pussljud. Fast och andra sidan behöver han varken mat, eller syre.

(Innan ni ringer djurskyddsmyndigheterna kan det vara bra att veta att Guld är gjord i något gummiliknande material och är alltså inte en riktig fisk, även om jag gärna vill tro det.)