“Kan inte hjälpa att jag känner det så här.”
Jag har nyinflyttade grannar till vänster om min lägenhet. Det är väldigt bra insyn i deras lägenhet och det brukar vara svårt att inte titta in med tanke på att rampen till porten går förbi deras jättefönster. Jag känner inte dessa grannar, jag vet inte ens vem av dem som bor där för det brukar vara ganska mycket folk. Inatt när jag just tog farväl av vår limochaffis såg jag att det stod massa killar i fönstret.
- Oj, kolla där står mina grannar och moonar, sa jag. Vilka trevliga grannar jag har.
Alltid lika trevligt att bli lite personligare med sina grannar. Eller? Nåja, vi var i alla fall ut igår, jag och Elina. Vi skulle på Grace. Vi skulle. Det började med att vi åkte taxi till en förfest där vi träffade några kompisar. Det var väl inte en överdriven kul förfest, det var grupperingar och alla som var kompisar med varandra satt i egna bord och så även vi. Vid halv elva gick jag, Elina och två av våra kompisar till bussen och åkte in till stan. Vi gick till Grace, bara för att mötas av en enorm kö. Det var inte bara en kö, utan två. En för förköp och en utan. Kön som var för dem utan förköp var jättelång och tyvärr var vi tvungna att ställa oss i den. Förköpen var slut när vi skulle ha dem tidigare i veckan. Vi ställde oss i kön, och där stod vi, packade som sillar och kom ingenstans. Den rörde sig knappt, på en halvtimme hade vi bara kommit några meter. När det hade gått en timme hade vi förflyttat oss en del men då kom vakten och sa.
- Alla de som står i förköpskön kommer att få gå före er. Det kommer att ta tid innan ni kommer in.
Just efter spydde en som stod bredvid mig, som tur var inte på mig. Då hade våra två kompisar beslutat sig att det inte var någon idé att stå kvar i kön. Efter spyan kände jag likadant. Dessutom stod jag intryckt mot ett kravallstaket och kunde knappt andas. Jag kände att jag inte ville att mitt liv skulle sluta i en nattklubbskö, så jag trängde mig ut ur kön och fick med mig Elina. Tillsammans med våra polare gick vi för att se om O´learys var öppet, men där var det mörkt. Vi gick in till krogen bredvid och där var det bara 50+. Vi satte oss vid ett bord och tittade på alla galningar. De hade en sångare där, som körde lite country och skit.
- Schlager! ropade vi från vårt bord.
- Jag spelar inte nån jävla schlager, fick vi till svars.
Vi fick rocka loss till Jag vill vara din Margareta . Efter en inte alltför lång stund drog vi från stället och gick till gamla hederliga Donken istället. Vi satt där och pratade och kunde konstatera att kvällen inte hade varit så lyckad. Vi hade ju sett fram emot Grace som bara har öppet på högtider och sommaren. När klockan var omkring två beslutade vi oss för att fara hem. Jag och Elina ringde vår taxichaufför.
- Hur är det? frågade han när vi hoppade in i mittensätet av bilen.
- Inte så bra.
- Vadårå?
- Det har varit en sugig kväll, sa vi och berättade om vad som hade hänt, eller snarare inte hänt.
