Första studentklassfesten är avslutad och det var… roligt! Det blir ju om inte annat vad man gör det till. Även om det var en klassfest umgicks vi inte så överdrivet mycket med klassen utan vi körde som vanligt vårt eget race. Vi for till festlokalen igår kväll vid åtta och blev där i flera timmar. Till en början höll vi oss i lokalerna och på terassen utanför. Vädret var underbart. Vi roade oss med att prata med två av våra lumparpolare via telefon, long time, no seen liksom.

Det fanns en pizzeria i lokalen bredvid men när Sandra kom på att hon var hungrig, då hade den stängt. Sandra sprang därför ut från lokalen för att hitta en mack, och Elina kom efter. Tyvärr fanns det inte särskilt mycket mackar i närheten på stället där vi höll till. På vägen tillbaka till festlokalen gick vi förbi en lägenhet där två killar hade sin egna lilla fest. Vi drog med oss dem till lokalen där vi satte oss och pratade. Efter ett tag blev vi mer eller mindre utslängda av klassen då våra klasskompisar städade och var på väg att låsa. Vi gick till killarnas lägenhet och fortsatte festen där. Eller, ja, fest och fest, vi la oss snarare och halvsov och tittade på tv.

Vi festade längst av allihopa. Först vid fyra-tiden på morgonen kom vi cyklandes hem. Snacka om att vi var ambitiösa när vi bara några timmar senare klev upp och for till skolan! Det var bara vi och en till som kom på dagens journalistiklektion, men ändå var vi de enda som hade varit på klassfesten av hela journalistikgruppen. Vi fick faktiskt beröm av läraren som tyckte att det var en bra egenskap att kunna jobba under sådana omständigheter. Nu gjorde vi ju inte så mycket på dagens lektion och vi kunde snart gå in till stan där vi åt frukost. Innan vi for hem stod vi och glodde på karaokelimon som fanns parkerad i stan. Vi planerade så klart balen, men tyvärr fanns det ingen chaufför i närheten som vi kunde prata med. Tur var väl kanske det, för då kunde vi fara hem och sova…

Det var ganska kul att vara i Porjus i helgen. Jag kände mig i alla fall inte lika rastlös som jag brukar. Jag for dit först på fredagen med sena bussen för jag, Elina och en till gick på stan på dagen i Luleå. Det var massa barn i stan och ett gäng stod i gula paviljongen. Det var ganska kul när jag gick förbi. En tjej stack fram huvudet och sa till mig: “Hej Barbie!”. Jag bara log tillbaka. Och ja, jag hade rosa kläder.

I lördags körde jag in till Gällivare en sväng och hälsade på min farmor och farfar. Jag for egentligen dit för att köpa ett halsband till min balklänning men jag hittade inget. Som tur var hade min farmor ett strasshalsband som kommer att passa jättebra. Hon är ganska rolig min farmor, hon är över 80 år men ändå ungdomlig. Hon håller bättre koll på kändisvärlden än vad jag gör.

- Var du och tittade på Bengtzing i Luleå? frågade hon.

- Ja, svarade jag. Erik Segerstedt var också där, han som var med i Idol.

Jag kom på att min farmor kanske inte vet vem han är, för vad jag vet har hon inte följt Idol. Men så fel jag hade.

- Jaha, du menar Snygg-Erik? fick jag till svars.

På lördag kväll var det thaiafton i Porjus. Alltid lika trevligt att förundras över porjusborna. Jag lärde känna två CPL:are också, såna som gör vapenfri lumpen i Porjus men de sticker därifrån väldigt snart.

- Hejdå, nu syns vi nog aldrig mer, sa jag när ena killen gjorde mig sällskap efter den korta vägen hem.

På måndagen for jag tillbaka till Luleå. Jag hade egentligen tänkt att sända radio med Elina men jag orkade inte åka med sju-bussen på morgonen. Jag kom hit åtta på kvällen istället och det var härligt. Riktigt varmt var det. Jag tog en promenad med kortärmat och shorts utan att frysa alls. Nu är klockan över tolv och det är bäst att jag fixar mitt skolarbete i marknadsföring om jag vill ha ett bra betyg.

Jag började min dag med att springa en mil. Jag fick en ganska okej tid så nu är det klart att jag får MVG i Idrott och hälsa B.

Vid lunch sände jag och en klasskompis radio under kommunfullmäktige. I pauserna spelade vi schlager. Det blev mycket låtar från årets Eurovision song contest. Det blev alltså totalt 30 min schlager och 4,5 timme politik. Jag undrar hur många som lyssnar på programmet egentligen. Typ ingen.

Nu sitter jag här i Porjus, nyss hemkommen från en fest, och klockan börjar närma sig fyra. Morgonsolen kom fram för några timmar sedan och bländar mig i ögonen. Jag kan ju trösta mig med att jag numera i alla fall ser ut genom fönstret, vilket jag inte gjorde i vintras. Jag kom hit i fredags och det blir bara jobbigare och jobbigare att återvända till byn. Jag kan inte fatta hur jag orkade åka hem varje helg i ettan. Hur stod jag ut med dessa bussresor på fyra timmar? Fem mil skog, sedan kommer man till någon liten håla, fem mil skog, håla, skog…och till slut kommer man fram till den största hålan av alla som egentligen är den minsta: Porjus. Men jag tycker om den här hålan, även om jag den här månaden bara är så less på allt. Jag är less på hur folk beter sig, och framför allt det motsatta könet. Jag inte bara vill “byta land och vara hon som försvann”, jag ska byta land och vara hon som försvann. Tror jag.

Idag var sista skoldagen med de mer teoretiska ämnena, det vill säga inte medieämnen. Vi hade avslutning på historian och svenskan. Jag hade tänkt säga att det känns skönt, men det känns egentligen ingenting alls. Jag har fortfarande två lektioner kvar inom media nästa vecka och jag ser mer fram emot att avsluta dem.

Efter skoldagen idag gick jag, Elina och en klasskompis till kosmetikaffären i Smedjan och luktade på parfymer tills vi blev alldeles snurriga. Vi har redan tidigare konstaterat att killparfymer luktar godare än damparfymer. Men varför luktar killar mer parfym än tjejer? Är det för att de sprayar mer än oss eller vad? Jag var i alla fall tvungen att spraya en viss lukt på mina handleder och därför har jag gått runt och luktat herrparfym hela dagen, om än en väldigt god sådan.

Imorgon blir det några ärenden i stan och sen ska jag hem till Porjus en sista gång innan studenten. På lördag är det thaiafton. Det kommer att bli trevligt att träffa lite porjusbor och få svara tio gånger att ja, jag trivs i Luleå, och ja, snart tar jag studenten.

Nu ska jag avsluta inlägget och lukta lite mer på mina handleder…

Jag och Elina hade redan gjort vårt “ute på fältet” arbete klart till dagens väggtidning. Vi trodde därför att vi skulle bli färdiga snabbt. Det var ju bara att fort skriva en text och fixa med bilder. Eller? Inte. Vi har aldrig suttit så länge som idag. Redigeringsproblem, skrivarproblem och schlagerbråk med vår lärare gjorde vår skoldag sur. Vid klockan två kom vi äntligen ut från skolan till det vackra vädret.

För dagen agerade vi shoppingassistenter till en klasskompis som skulle köpa en kostym, och vi skötte oss bra. Det är nästan så att det är ett yrke att satsa på. Jag passade på att köpa håraccessoarer till min balfrisyr, så klart rosa glittrande sådana. Vi var förbi frisören för att boka en konsulttid då vi ska prata om vad för frisyrer vi vill ha. De kanske måste beställa löshår också om det inte finns inne i våra färger.

Det känns att det börjar närma sig slutet. Vi har visserligen fortfarande vanliga lektioner, men man är hela tiden medveten om att det är bland det sista man gör i skolan på länge. Imorgon kommer det förmodligen att bli sista riktiga skoldagen. På fredag ska betygen vara satta, och förhoppningsvis rättar sig alla lärare efter det.

Vår klass har kass sammanhållning. Under tre år har vi haft en klassfest, men nu när vi är på väg att sluta, ja då arrangeras det fester här och där. Inte mindre än fyra studentfester har vi hört att det ska vara nästa vecka. Hade det inte varit bättre att sprida ut dem lite bättre?

Om vi fortsätter tillbaka till dagen. Efter shoppingen åkte vi till Dialect (gör lite smygreklam) på Storheden för Elina skulle hämta en bil där. Elinas mamma jobbar på Dialect och hon lurade mig att köpa ett minneskort på 1 GB till min nya mobil. Men med tanke på priset jag fick det för, kanske jag inte ska påstå att hon lurade mig.

Hemma i lägenheten är jag inne på städdag nummer två. Jag har städat och haft tvättstugan halva dagen. Jag leker hemmafru utan man och barn och vårstädar nämligen. Jag ska göra ett sista ryck imorgon och sedan kommer hela lägenheten att glänsa.

Jag håller på att avsluta en kurs i mediekommunikation B just nu. Det känns ganska konstigt att avsluta den, för det känns knappt som att vi har börjat. Kursen är på 100 poäng, vilket brukar vara ungefär 100 timmar, och jag undrar om vi ens har träffat vår lärare i 10 timmar. Nu har han varit borta i några veckor för att bygga båtar i Kambodja, av alla ställen.

Idag var han i alla fall på skolan. Kursen handlar om marknadsföring och läraren frågade vad vi tänker på när vi ska köpa en mobiltelefon.

- Att den är rosa! sa jag.

Vi fortsatte att prata om mobiltelefoner, och speciellt rosa sådana.

- Vad mer för bra funktioner finns det på telefonen? frågade läraren.

- Man kan filma och fota med den, den har radio och mp3…

- Så går det väl att ringa med den?

- Ja, just ja! Jo, det gör det också.

- Och skicka sms?

- Ja precis! svarade jag.

Jag köpte nämligen en ny mobil förra veckan, och den var rosa förstås. Jag är helt ärlig med att jag köpte den för färgen. Jag kollade inte ens vad för funktioner den hade, förutom att den hade en godkänd kamera. Jag hoppades att det fanns mp3 och radio, med tanke på att jag glömde min mp3-spelare i Porjus. Det hade mobilen som tur var och jag är riktigt nöjd med den, och inte bara för färgen då…

Jag vill kasta loss,
och lära mig slåss.
Raka av mitt hår,
och bäras ut på bår.
Ta tjuren vid hornen,
och hålla dom hårt.
Bita på sanningen,
Och kväva all gråt.

Börja sluta tro,
och låta vansinnet gro.
Jag vill sparka bakut,
och göra nåt sjukt.
Släcka fyren på berget som räddade liv,
och smita från smällen med sjumilakliv.

Jag kommer inte hem ikväll,
om jag känner mig själv.
Låt oss ta farväl,
av både hjärta och själ.
Jag kan ta ett långt hårt straff
för alla stunder vi haft.

Jag vill byta land,
och vara hon som försvann.
Börja om på nytt,
och få såret mitt sytt.
När jag vänder och springer långt härifrån,
se mig som saknad…

Martin Stenmarck, 7milakliv

Efter regn kommer solsken, sägs det, och nu börjar solen äntligen skymta. Jag och Elina for in till stan igår för att göra ett ärende som snabbt var avklarat. Jag passade på att gå in på Konsum för att titta i NSD där vi hade en artikel om Strongman. I helgen var jag och Elina nämligen på min brorsas och två andra killars uppvisning. Vi passade på att göra ett jobb om det.

För att hedra det fina vädret satt vi två timmar i stan på en bänk och pratade. Det kan ju vara bra att åtminstone försöka bli lite brun till balen och studenten.

Att trycka på “Send” och veta att det man skickar inom några timmar kommer att tryckas i tiotusental exemplar, och nå ut till hundratusentals läsare, det känns faktiskt lite läskigt.

Jag har haft väldigt ont i min hals i tre veckor nu. När får jag bli frisk? Jag vill träna. Läkarna säger bara att jag ska trycka i min massa Ipren och Panodiler. Och det hjälper inte ska jag säga. Jag får väl gå och ta nya prover imrogon.

Nu längtar jag till studentveckan. Det kommer bli såå kul. Idag är det bara två veckor och fem dagar kvar till studenten. Inte länge..

Varför envisas folk med att använda min blomvas som dricksglas?

(Fortsätt läsa…)

Jag fick några bilder av Elina från 12 maj då det var final av ESC. På den första sitter jag och Elina med våra olahänder som vi hejade så fint med, men inte hjälpte det. På andra bilden leker jag och Elinas brorsa baldejter, även om det inte är han jag ska gå med på den riktiga balen (och det där är inte min balklänning).