Vi var inte direkt på bästa humör när vi klev in i vår förbeställda taxi klockan 00.25. “Det suger” var två ord som ofta användes. Efter vägen in till stan satt vi och sa till vår chaffis att vi funderar över varför vi ens ser på tävlingen. Det blir ju bara besvikelse. Vi kom fram till Brasseriet och ärligt talat var vi inte särskilt sugna på att festa men vi hade ju faktiskt förköp och Linda Bengtzing skulle komma dit. Som tur var hade hon inte hunnit spela när vi kom. Vi fick vänta ett tag på henne. Vår väntan bestod av lite dans, lite soffsittande och lite prat med en bartender som döpte Sandras väska till Fluffy.

Vid två började folket samlas kring scenen. Vi stod på dansgolvet då Elina utrast:

- Men är inte det där Erik Segerstedt?

En kille gick diskret och med nedböjt huvud förbi baren och till DJ-båset där han gömde sig på golvet. Vi gick och kikade över kanten, och mycket riktigt, där satt en viss kille med namnet Erik och efternamnet Segerstedt. Resten av folket på Brass verkade ovetandes om honom. Linda Bengtzing blev presenterad i högtalarna, av just Erik, men det såg inte publiken. Bengtzing klev upp på scenen och körde några låtar. Till skillnad mot när Björn Rosenström spelade ides vi denna gång inte tränga oss längst fram vid scenen. Vi höll oss lite i bakgrunden. Vi stod vid DJ-båset och det såg nog lite komiskt ut då vi hade ryggarna mot Bengtzing och glodde på Erik istället.

Sista låten var Värsta schlagern och innan Linda började sjunga den berättade hon att istället för Markoolio hade hon tagit en annan artist med sig. Till publikens förtjusning hoppade Erik upp och sjöng låten tillsammans med Linda. Sedan var showen slut. Det var en väldigt kort spelning och de gjorde inte ens ett extrauppträdande. Linda och Erik försvann till ett personalutrymme men kom efter ett tag ut och vi passade på att träffa dem.

Linda har vi träffat och sett flera gånger förut, men vi har aldrig intervjuat henne utan bara fotograferat. Hon är en av de artister som är lika sprallig i verkligheten som när man ser henne på tv. Inatt kommenterade hon Sandras outfit, som så klart var rosa.

- Går du alltid ut klädd så där?

Hon förtydligade att hon inte menade utklädd och Sandra svarade att ja, det gör hon. Efter mötet med artisterna orkade vi inte dröja oss kvar på Brasseriet utan det blev hemfärd. Vi gick till Donken men inte in utan till bankomaten utanför och sedan vidare färd till taxin och hem.