Första studentklassfesten är avslutad och det var… roligt! Det blir ju om inte annat vad man gör det till. Även om det var en klassfest umgicks vi inte så överdrivet mycket med klassen utan vi körde som vanligt vårt eget race. Vi for till festlokalen igår kväll vid åtta och blev där i flera timmar. Till en början höll vi oss i lokalerna och på terassen utanför. Vädret var underbart. Vi roade oss med att prata med två av våra lumparpolare via telefon, long time, no seen liksom.

Det fanns en pizzeria i lokalen bredvid men när Sandra kom på att hon var hungrig, då hade den stängt. Sandra sprang därför ut från lokalen för att hitta en mack, och Elina kom efter. Tyvärr fanns det inte särskilt mycket mackar i närheten på stället där vi höll till. På vägen tillbaka till festlokalen gick vi förbi en lägenhet där två killar hade sin egna lilla fest. Vi drog med oss dem till lokalen där vi satte oss och pratade. Efter ett tag blev vi mer eller mindre utslängda av klassen då våra klasskompisar städade och var på väg att låsa. Vi gick till killarnas lägenhet och fortsatte festen där. Eller, ja, fest och fest, vi la oss snarare och halvsov och tittade på tv.

Vi festade längst av allihopa. Först vid fyra-tiden på morgonen kom vi cyklandes hem. Snacka om att vi var ambitiösa när vi bara några timmar senare klev upp och for till skolan! Det var bara vi och en till som kom på dagens journalistiklektion, men ändå var vi de enda som hade varit på klassfesten av hela journalistikgruppen. Vi fick faktiskt beröm av läraren som tyckte att det var en bra egenskap att kunna jobba under sådana omständigheter. Nu gjorde vi ju inte så mycket på dagens lektion och vi kunde snart gå in till stan där vi åt frukost. Innan vi for hem stod vi och glodde på karaokelimon som fanns parkerad i stan. Vi planerade så klart balen, men tyvärr fanns det ingen chaufför i närheten som vi kunde prata med. Tur var väl kanske det, för då kunde vi fara hem och sova…