Så var man återförenade i Kiruna då. Men vi blev inte bara återförenade med varandra utan även med The Ark. Vi gick förbi ett hotell i Kiruna och guess what, där satt The Ark i en minibuss. Vi gick förbi och såg att Jens vinkade åt oss. Vi gick fram och pratade med honom för han kände igen oss. “Ni var lite fulla då” sa han när han tog upp vinincidenten som inträffade under välkomstfesten för finalen av Melodifestivalen. Vi svarade att det var vi inte alls det utan vi är alltid så flummiga. Vi babblade lite med han och sen for de iväg på en helikoptertur.

Nu har Allsång på Skansken kört igång igen och som ni kanske såg medverkade The Ark. Minnena från Melodifestivalen gjorde sig genast påminda men framför allt saknaden av allt roligt som hände under finalen. Det jag och Elina kan glädja oss med är att vi väldigt snart kommer att återse The Ark. Imorgon närmare bestämt. Elinas slutdestination på hennes irlandresa är nämligen Kiruna dit även jag ansluter. Kirunfestivalen har dragit igång och imorgon, kanske vid den här tiden, står vi åter igen och dansar till The worrying kind.

Jag tittade på bilderna från Melodifestivalen och hittade en lite rolig bild som Elina tog från vårt hotellfönster innan finalen.

Snacka om att det kändes kul att gå förbi de enorma köerna med våra pressbadge dinglande runt halsen för att enkelt och smidigt gå in genom pressentrén.

Undra om taxichaufförerna saknar oss nu när vi inte är i Luleå och underhåller dem? Jag driver i alla fall min egna lilla taxirörelse i Porjus. Killarna i Porjus som är några år yngre än jag har nämligen kommit på att det är väldigt kul att ragga med mig. De ringer stup i kvarten för att få ut mig och köra bil så att de får åka. Det blir faktiskt lite jobbigt i längden… 

Midsommar tillbringades i Porjus. Vi hade fest på vår gård och det kändes som att halva byn var hemma hos oss. Det var trevligt i alla fall. Kvällens kommentar var helt klart “jag har en knäppskalle mellan benen.”. Resten av storyn låter jag vara osagd.

Nu ar jag pa Irland. Mulet och lite regn men ganska varmt. Det ar verkligen ett lyxigt hus vi bor i. Tre vaningar och massa rum. Jag och min bror har fatt ett rum tillsammans plus ett eget badrum med badkar, dusch och allt. Jag har inte hunnit kolla igenom hela huset an, men min farbror och hans familj har i alla fall rummet bredvid oss och dom har ocksa ett eget badrum. Pa garden finns en tennis och basket plan plus en stor grasmatta som vi just har spelat fotboll pa. Och jag har hort att dom har en egen pool ocksa. Ska leta efter den lite senare. Det ar som ett slott, skit snyggt! Nu tror jag att vi ska och shoppa lite.

Idag vaknade jag klockan sju på morgonen och det är ett under att jag vaknade så tidigt då jag de senaste dagarna har sovit till omkring tre på dagen (!). Ett större under var kanske att jag till och med klev upp vid åtta, kvällsmänniska som jag egentligen är. Så du ser Elina, jag kan kliva upp tidigt också. Jag såg inte en skymt av min kompis på Msn så jag kunde inte ta farväl av henne. Som ni har läst är Elina nu på väg till Irland. Jag är lite avis, även om jag inte hade velat återvända just nu. Jag har nämligen varit där tidigare och då på ridläger. Jag har alltid haft en speciell relation till Irland då jag känner en som bor där, och att jag dessutom har varit där gör bara att jag vill dit ännu mer. Some day, some day…

Nu har jag i alla fall installerat mig i Porjus och bylivet igen. Just nu är jag väldigt asocial då vi har en stor midsommarfest hemma med typ halva byn, och jag sitter här inne. Det är nog bäst att gå ut och få i sig lite mat. Så här såg det förresten ut igår, då jag la mig vid ett på natten. Utsikten i Porjus är inget att klaga på då bilden togs utan att ens lämna huset.

Nu är allt packat och klart. Imorgon åker jag och min bror till Irland och hälsar på några vi känner. Vi började prata om resan i tisdags och i onsdags bokade vi biljetter. Så vårt midsommarfirande blir alltså på flygplatser. Jag tror att jag har tillgång till dator på Irland så jag kanske kan skriva några rader här på bloggen därifrån. Hoppas ni alla får en trevlig midsommar.

Jag har aldrig varit ledig så mycket från skolan som jag har varit detta skolår. Trots detta har jag aldrig varit så lite i Porjus som då. Nu bär det däremot av till den lilla byn för en längre vistelse. Jag far dit idag och enligt planerna kommer jag inte tillbaka förrän om drygt en månad då jag åker till Luleå endast över dagen.

Igår tog jag tillsammans med Elina farväl av stadslivet. Vi for in till stan på kvällen och spanade in Luleås nattliv. Vi är ganska less på nattklubbarna och valde att stanna utanför och bara känna på stämningen. Vi vandrade runt lite och tog bland annat en tur till Fjortisudden men denna kväll var vi de enda fjortisarna då det var helt öde på festudden. Inne i stan igen svamlade vi som vanligt med lite taxichaufförer. Vi pratade länge med vår balchaufför och han förstod nog hälften av det vi sa, men lika glad var han för det. Han frågade om vi hade druckit, vilket vi inte hade och vi visade att vi är lika flummiga i vilket tillstånd vi än är i.

En annan taxichaufför kom ut från Grace och när vi berättade om vår kväll kallade han oss för lättroade. Det kanske är svårt att föreställa sig, men det kan nästan vara lika trevligt att vara utanför klubbarna som innanför. Vid två begav vi oss till bilen igen då vi var chaufför till en vi känner och hans kompisar som skulle hem. När Stopp Stanna Taxi AB hade gjort sitt for vi också hem…

…och nu ska jag packa för att bege mig till mitt andra hem.

Vecka 25
Ditt boende

Hur bor du? [lägenhet, hus, studentkorridor etc] Vilken våning & vilken storlek? Med vem? [djur, människor etc.]

Jag bor ensam i en etta i en bostadsrätt i Luleå. Egentligen bor jag väl i Porjus också, och där i hus tillsammans med mamma, hennes sambo och två gulliga katter.

Hur många ggr i ditt liv har du flyttat? Av vilken anledning? Om ej, skulle du vilja flytta? Varför/varför inte?

Hm, vad jag kom fram till har jag flyttat tio gånger. Det är av alla möjliga och omöjliga anledningar.

Hur gammal var du när du flyttade hemifrån? / När tror du att du kommer att flytta hemifrån?

Jag var 16 år då jag flyttade till min lägenhet.

Var du än bor, har du någon kontakt med grannarna? På vilket sätt? Varför/varför inte?

Jag har ingen kontakt alls med grannarna och det är lite tråkigt. Jag vet inte ens alla som bor i min uppgång. Det är ganska många i alla fall då det mest är mindre lägenheter. Det finns ingen bra uteplats och därav anledningen till att man inte träffar varandra ute så det blir bara att man hälsar på varandra i trapphuset.

Vad har du av följande: [Badkar/dusch], [balkong/altan/uteplats/trädgård], [kök/kokvrå/annat], [antal toaletter?]

Jag har dusch, en toalett, ett litet kök men ingen balkong eller liknande.

Tjejsnacks hemsida

Den senaste tiden har vi blivit riktiga partyprinsessor, om man får lov att kalla sig så. Senast vi var ut var i fredags, och det har vi inte skrivit om än. När vi kom in till stan på kvällen blev det ett sedvanligt toalettbesök på Donken. Vi var lite tidigt ute och ville därför inte gå in på Grace än. Vi satte oss därför utanför hamburgerrestaurangen för att bara ta det lugnt. En grek kom förbi och ville ha vägbeskrivningen till Grace, för han skulle dit. Efter bästa förmåga förklarade vi på engelska var nattklubben låg, men tydligen ville han ha personlig guidning då han satte sig med oss och väntade på att vi skulle gå dit. Vi var inte på väg dit än på ett tag, men greken verkade uppskatta vårt sällskap så vi tyckte att vi kunde vara barnvakt åt honom. Han var ungefär i vår ålder och hade kommit till Luleå med ett fartyg som han arbetar på.

Greken fick adressen till vår blogg och om han någonsin läser detta, lär väl vara en gåta för alltid. Han tyckte säkert att vi var två flummiga svenska tjejer. Vi drog med han lite kors och tvärs i Luleås nattliv. Vi presenterade han bland annat för några av våra taxichaufförer som vänligt pratade med honom. Först vid klockan tolv gick vi in på Grace och då fortsatte vi att vara barnvakt åt honom. Även om vi bara hade känt greken i några timmar verkade han ha bildat sig en uppfattning om våra liv. “Om någon frågar er vad ni har för hobby, då kan ni svara taxichaufförer!”. Vi skrattade och konstaterade att det ligger nog något i det där.

Det var bra musik på stora dansgolvet och till grekens glädje spelades det mycket Helena Paparizou, det var i princip det enda av musiken han kände igen. Vi dansade och stojade som vanligt och pratade med folk vi känner på ett eller annat sätt. Strax efter två valde vi att lämna stället, och greken som ville fortsätta dansa. Vi tillbringade lite tid i stan och vid tre-tiden åkte vi hem och frivilligt valde vi att åka med ett taxibolag med vanliga bilar, och inte limousiner.

Bara för att ingen av oss jobbar just nu, eller har någon skola att gå till betyder det inte att vi sitter hemma och gör ingenting, även om vi gör det ibland också. På måndagkvällen har vi i alla fall varit och spelat minigolf. Vi kan inte direkt kalla oss rutinerade minigolfare, men som tur är behöver man inte vara det för att spela.

När vi var färdiga med att nääästan slå banrekordet gick vi till Godishuset och köpte, ja, just det, godis. På vägen till Sandra gjorde vi en miniutflykt, men som sagt, vi avslöjar ju inte på bloggen allt vi gör. Vi kom i alla fall till slut till Sandras lägenhet där vi satt och snackade, skrev med folk på Msn och tittade på bilder. Vid ett på natten for Elina hem till sig efter dagens äventyr. Det blir sena nätter, och sena mornar nu för tiden…

Min mamma undrade vad vi gör egentligen när vi är ut på krogen. “Ni har ju sagt det själva, ni skriver inte på bloggen om allt som händer.” Det stämmer mycket bra. Vi skriver långt ifrån allt som händer när vi är ut och vi skriver över huvud taget inte allt om vad som händer i våra liv. Det händer mycket bakom kulisserna som ni inte har någon aning om men det är ju faktiskt så att man inte berättar allt på internet, även om bloggen säkert skulle bli ännu intressantare om vi gjorde det.

De senaste veckorna har det inte skrivits så mycket alls här. Det är ju främst jag, Sandra, som skriver och jag har bara inte orkat, varken fysiskt eller psykiskt vissa gånger. Det kanske blir bättring nu, det återstår att se men nu blickar vi framåt mot sommaren i alla fall. Det kommer att bli en festivalsommar och för min del även en del sommarjobb. Jag har en plan om vad jag ska göra till hösten för jag tror att jag har bestämt mig. Jag berättar mer när det är klart, men jag har tänkt att fly härifrån…

Livet efter studenten går vidare… än så länge känns det som ett vanligt sommarlov, men egentligen har livet bara börjat.

Jag kan låtsas glömma, men inte förlåta.

Här på bloggen var det segt värre, men nu är det väl ändå dags att berätta om slutet av studentveckan?

På onsdagen som var nationaldagen var vi på fest hos en lärare. Vi hade även denna dag strålande tur med vädret och höll därför till i hans trädgård där vi grillade och sjöng. Vi var med både vår klass och b-klassen. Vår klass hade inte kommit på någon studentlåt men det blev snabbt avklarat på festen. Melodin var Jag går och fiskar, och vi sjöng istället att vi tar studenten och tar en riktigt sup och att vi går ut i världen och vi skulle leva fult och kult, något i den stilen.

Senare på kvällen for vi in till stan. Ofrivilligt hamnade vi på Brasseriet som har börjat med onsdagsklubb. Det var massor utav folk men det var tråkigt ändå. Vi är less på Brasseriet och trodde att vi skulle slippa stället för ett tag. Nån Million Stylez som tydligen skulle vara känd skulle uppträda under kvällen men vi drog hem för det var inget vi ides se.

På torsdagen pyntade vi vårt flak med vår klass. Vi kunde konstatera ytterligare att vi inte har haft någon bra klass även om vi förmodligen aldrig har pratat med varandra så mycket som sista skolveckan.

Det blev fredag och det blev studentdag. Sandra hade världens otur och blev förkyld och hade problem med tårkanalerna. Anledningen till att hon gick med solglasögon hela dagen var alltså inte för att hon tyckte att det på något sätt var coolt.

Som sig bör började det med champagnefrukost och vi höll till i Hermelinsparken där vi även blev fotograferade. Klockan nio gick vi för att ta farväl av våra mentorer men även för att få betyg. Lite tårtätande och sedan befann vi oss i matsalen. En av rektorerna ringde ut skolgången och det känns som att det var nyligt vi stod där som vilsna ettor och hon ringde in i klockan.

Medieprogrammet var sist att springa ut från skolan. Vi sprang ut på en scen som var uppställd utanför skolan och vi skrek och sjöng. Efter våra fem minuter i rampljuset såg vi vår släkt och våra skyltar och gick dit. Vi pratade, fotograferade och fick tingeltangel runt halsen. Klockan tolv gick vi till lastbilen som vi åkte runt med i stan. Vi skrek allt vi orkade och vinkade till åskådarna. När rundan var slut fortsatte vi vår väg genom stan. Klassen gick skilda vägar, men vi två gick ensamma och skrek vad vi hade gjort och hur bra vi var.

Eftermiddagen tillbringades hos Elinas bekanta som hade studentfest. Vi spelade kubb, åt tårta och umgicks. På kvällen for vi på klassfest på Hertsön där en lokal var hyrd. Det blev några sista timmar med klassen och sedan splittrades vi då vi for in till stan. Vi hade förköp till Grace men vi gick inte in på en gång. Vi for och virrade på stan istället. Vi svamlade med lite taxichaufförer vi känner, eh, ja, även med de vi inte känner. Karaokechauffören stannade när han såg oss, mitt på gatan till och med, han är duktig på sånt. Han visade bilder på oss som han hade tagit med sin mobil. Vi ursäktade oss för att det hade blivit så stressigt när vi hoppade ur bilen på balen, vi glömde att säga hejdå. Han sa att det var lugnt och att det var så det skulle vara.

När vi hade slutat virra gick vi till kön till Grace där vi hittade några klasskompisar. Vi gick in tillsammans med alla andra mössklädda människor. Inne på Grace dansade vi och pratade med folk. Vi gav upp någon gång före tre då vi åkte limousin med den andra chauffören hem…

I måndags var det då dags för bal. Klockan nio på morgonen befann vi oss hos frisören för håruppsättningar. Några timmar senare gick vi därifrån med hollywoodlockar.

Elina fortsatte till Face för att bli sminkad och Sandra kom dit när hon var klar med sitt hår. Det tog lite längre för Sandra hos frisören med tanke på att hennes frisör blev sjuk och hon fick byta men fint blev det i alla fall. När vi var färdiga med att bli fina i stan gick vi på Sub & Co och åt lunch för att sedan fara hem.

Senare på dan for Sandra till Elina där vi fortsatte förberedelserna genom att bland annat klä på oss våra balklänningar.

Våra släktingar fotograferade oss och redan då kände vi oss som kändisar med paparazziteam omkring oss.

Även våra balkavaljerer kom till Elina och vi blev fotograferade som bara den.

Några hundra bilder senare dök då karaokelimousinen upp. Fina flickor åker limousin, kanske ni har hört ett antal gånger om ni har följt våra liv de senaste året. Vi har ju visserligen åkt med dessa limousiner hur många gånger som helst förut, men det kändes ändå speciellt när karaokechauffören Magnus dök upp. Nyputsad och fin var både han och bilen.

Som sanna beautyqueens vinkade vi av släkten och började vår resa mot Stadshotellet. Vår väg var inte riktigt rak till slutdestinationen utan vi drog en liten ragg först på både möjliga och omöjliga vägar. Vår chaufför frågade om vi ville ha påfyllning i glasen och vi tackade ja. Vi blev dock lite förvånade då han stannade nästan mitt på vägen, hoppade ut och serverade oss.

Vi, men inte killarna för de vågade inte, började sjunga karaoke. Vi hade bara tänkt sjunga en eller två låtar, men det blev några fler. Vår chaufför valde vissa låtar åt oss, vi vet inte om han ville att vi skulle skämma ut oss då han stoppade på I will always love you för det var nog det vi gjorde. Vi hade riktigt roligt, men vi glömde bort tiden och därför kom vi på lite sent att vi skulle börja åka mot Stadshotellet. När vi väl kom dit var det bara att ställa sig i en bilkö och klockan tickade. Vi satt inte bara och väntade utan vi fortsatte att sjunga nu när vi dessutom hade publik. När vi rullade fram mot entrén sjöng vi Jag går och fiskar, den av alla låtar. Låten tog slut, limon stannade och vår chaufför frågade:

- Okej, är ni redo?

Han hoppade ut från bilen, sprang runt på andra sidan och öppnade dörren för oss och vi klev ut. Vi blev mötta av en grupp människor och i princip alla höll i kameror och vi visste inte var vi skulle titta eller hur vi skulle le. Vi var helt enkelt allmänt förvirrade.

Det var meningen att vi skulle in i Stadsparken men vi blev kvar vid avstigningsplatsen ett tag. Dels för att det var så många som skulle ta kort, men även för att Elina gjorde en fasansfull upptäckt.

I ren förvirring när vi hoppade ur limousinen glömde Elina sin handväska. Sandra ringde då till vår chaufför och bad honom komma med den. Ni kan ju ana våra miner när han sa att han inte hittade väskan. Som tur var fann han den sedan och kunde åka tillbaka, trots att han var på väg till Råneå. Tack så mycket!

Vi hann mingla, eller nja, snarare ställa upp oss för ännu mer fotografering, innan det var dags att gå in. Alla ställde sig på ett långt led och till ljudet av trumpeter gick vi in. Vi ställde oss långt bak i kön med tanke på att vi ju hade kommit sent. En bit innan ingången posade vi för NSD som fotograferade oss och välkomnade oss till en tuff bransch.

Inne på Stadshotellet fick vi välkomstdrink och sedan gick vi in för att äta. Det var ju så kallad “fin” mat, men Sandra satt och längtade efter pizza och Donken under middagen, kräsen som hon är. Innan förrätten gick Sandras kavaljer upp och höll tal inför alla, där han bland annat tackade oss.

När ätandet och underhållningen i form av en komiker var slut gick vi till nattklubben Grace som är i samma byggnad. Där fortsatte festen med dans. Tyvärr var det lite stelt och endast under valsen var dansgolvet någorlunda fullt. När klockan var vid ett tänkte vi börja festen men då hade baren stängt. Vi behöver egentligen ingen bar för att ha kul så vi gick och dansade på det tomma dansgolvet.

Vi körde våra självklara schlagerdanssteg och hade roligt. Efter ett tag gick vi ut på terassen bara för att upptäcka att det inte var en enda kotte kvar! Vi var alltså helt ensamma kvar på Grace. Vi ryckte bara på axlarna och gick tillbaka till dansgolvet och fortsatte att dansa. Några låtar senare tonade DJ´n ner musiken och vi frågade om det betydde att festen var slut.

- Nu är det dags att gå hem, bekräftade en trevlig vakt.

Vi blev mer eller mindre utkörda då vi gick ut med vakterna och de låste alla dörrar efter sig. Vi gick ut till parken för att fotografera oss vid fontänen.

Vi fick lite problem när vi började fundera över hur vi skulle ta oss hem. Ingen av oss hade nämligen mobilerna med oss. Vi gick in till Stadshotellet igen och bad om att få låna en telefon i receptionen. Vi ringde våra två taxiföretag, men tyvärr möttes vi bara av telefonsvar. De är nämligen inte så jättestora företag och kör bara på dagar och kvällar då det är mycket folk ute i farten vilket det inte är på tisdagmornar. Vi fick helt enkelt acceptera att vi var tvungna att åka hem med någon av de två taxibilar som stod utanför hotellet. Till ett rimligt pris kom vi hem med helt fel taxiföretag, men nåja, vi slapp ju gå i alla fall.