Det var andra skoldagen i ettan på gymnasiet. Ingen av oss två kände varken varandra eller någon av våra klasskompisar och nu skulle vi äta lunch. Frågan var, vem skulle man sitta med?

- Jag sitter med dig, sa Elina till Sandra som stod och såg allmänt vilsen ut.

- Okej, svarade Sandra.

Tänk vilket bra val vi gjorde. Tänk vad bra att just vi två satte oss med varandra. Vad bra att just vi blev kompisar den där augustidagen. Resten är historia. En historia som är för lång för att dras nu. Idag, tre skolår senare, står vi där med minnen för livet. Nya minnen kommer att skapas, men vår skoltid är slut. Idag tar vi studenten. “Fy fan vad vi är bra”.

Det händer mycket nu i samband med studenten och därför har vi inte hunnit skriva om balen och lägga upp bilder än. Det kommer, men det finns mååånga bilder och bara själva urvalet kommer att ta tid.

Nu sitter jag här hemma igen och balen är slut. Hårnålarna värker som bara den men jag klarar inte riktigt av att släppa ut min fina balfrisyr. Klänningen har jag fortfarande på mig, även om den börjar bli lite obekväm och pyjamasen känns lockande. Har man betalat över 5000 kronor ska man fasen njuta. Det var det jag och Elina försökte göra hela kvällen, så mycket att vi var de absolut sista kvar på Grace och vakterna vänligt körde ut oss. Nu är det i alla fall över. Vi hade en lyckad kväll även om jag aldrig har känt mig så förvirrad i hela mitt liv. Fullständig rapport kommer när huvudet har fått återhämta sig från typ hundra hårnålar.

Välkommen till Stopp, Stanna, Lyssna denna underbara dag! Klockan är tjugotvå minuter över åtta, det är 19,4 grader varmt, solen skiner och inte ett moln syns på himlen. Om en timme sitter vi hos frisören i sann hollywoodanda och får våra hår fixade. Några timmar senare anländer vi i limousin till Statshotellet och går på röda mattan som vilken kändis som helst…

Maj månad vår jobbig på alla sätt och vis. Jag är så glad över att det är juni, för jag hoppas att denna månad blir så mycket bättre. Förra månaden har dock hunnit ikapp mig, för det hände något i slutet av maj som jag fick vetskap om först idag. Mitt lilla marsvin, Azterix, finns inte längre. Han somnade in i onsdags efter att ha varit sjuk.

Samma dag som jag flyttade till Luleå i augusti 2004 blev jag ägare av två sheltiemarsvin. Två små bröder var det som hette Alfonz och Azterix. De fanns i min ägo ändå till april i år då jag gav dem till en uppfödare. Av flera olika anledningar kunde jag inte ha kvar marsvinen och jag visste att de skulle få ett bra hem där. Tyvärr blev Azterix sjuk. Han slutade att äta och trots stödmatning gick han inte att rädda. I onsdags somnade han in några dagar efter hans treårsdag…

- Hur har kvällen varit? frågade taxichauffören.

- Det har inte varit tråkig, inte heller superbra, den har helt enkelt varit bra. Helt okej alltså, svarade vi.

Det sammanfattade vår kväll ganska bra. Vi for in relativt tidigt till stan, redan vid nio. Vi blev ganska överraskade av alla bilar som cirkulerade i stan. Det var allt från amerikanare, skruttbilar, sportbilar, polisbilar till vanliga bilar. Det var nämligen någon sorts raggarträff i Luleå med cruising. Detta visste vi om, men att det skulle vara sååå mycket bilar trodde vi inte. Vi stod vid Smedjegatan i över en timme och tittade på alla. Var och varannan vinkade så glatt till oss och vi blev inbjudna till ett antal bilar men vi tackade vänligt nej.

Senare på kvällen hamnade vi på Brasseriet. Man är ganska less på det stället nu, men igår var det säsongsavslutning för lördagarna och därför lär man väl inte gå dit så mycket framöver. Vi blev lite besvikna när vi såg att det kom ett band som skulle spela.

- Dom lär ju inte spela musik man känner igen, som till exempel The Ark.

Sandra fick äta upp sina ord då bandet skulle börja spela och det första de sa var:

- Och nu börjar vi med lite The Ark.

Bandet spelade covers, och det var helt okej. Vi dansade och hade kul. När vakterna kommer och säger åt en att det är dags att gå för att de ska stänga, då kan man ju i alla fall inte ha haft tråkigt om man stannade så länge. Efter stängningsdags gick vi från hamnområdet till centrala stan. Vi ville prata med karaokechauffören om balen men vi såg han bara i förbifarten. Chauffören som vi annars alltid åker limo med är bortrest och därför kan vi inte åka med han till balen. Vi kunde därför inte heller åka hem med honom inatt. Det såg ut att bli en dyr hemresa, men sen dök en annan chaufför upp som vi också känner men från ett annat företag. Vi var därför “otrogna” och åkte hem med han, till samma pris faktiskt. Vårt företag får se upp, kanske vi överger dem. Ganska ironiskt, hur har vi lyckats bli bekant med så många taxichaufförer på så kort tid? Egentligen började det för länge sedan i en bajamaja, men det är en långsökt historia som vi inte ska dra nu…

• Sandras digitala kompaktkamera
• Sandras familjs videokamera
• Sandras analoga systemkamera
• Elinas digitala kompaktkamera
• Elinas familjs videokamera
• Elinas digitala systemkamera
• + eventuella kameramobiler

Tror ni att det räcker för att dokumentera vår bal imorgon eller behöver vi fler kameror?

Studenten närmar sig och det är väl egentligen meningen att man ska supa skallen av sig. Typ. Vi bestämde oss för att vara lite mognare än så ikväll. Vi åkte in till stan halv tio och för ovanlighetens skull åkte vi inte taxilimo. Detta var nämligen ingen vanlig utekväll. Vi tog bussen och när vi kom fram gick vi igenom stan och kollade på utelivet. Vi fortsatte vidare efter vår skolväg och förbi vår skola. Vi var visserligen i skolan idag, men så skolkär att vi går dit på kvällen är vi inte. Vi gick förbi gymnasiebyn och gick till den så kallade Fjortisudden. Vi har många roliga minnen därifrån, och att skapa några nya hade vi inte räknat med idag. Vi ville se om det var helt dött där nu när vi och våra lumpare inte var och livade upp udden. Särskilt dött var det inte, det kryllade av folk, men först nu fattade vi varför det egentligen kallas för Fjortisudden.

Vi gick en promenad runt udden och sedan vidare till stan. Vi strosade runt på stan ganska länge och bara tittade på folk och pratade med några. Som tidigare nämnt är vi polare med halva taxiluleå. Denna kväll blev det dock ingen taxirunda utan vi hejade bara på några chaufförer.

Vi gick på Statoil och Sandra köpte en korv och choklad. Sedan gick vi till Invit, satte oss ute, drack varsin cider, åt choklad och glodde på folk. Vi blev lite förvånade då vi inte behövde visa legitimation för att komma in. Vakten hälsade oss bara glatt välkommen. Som ung blir man ganska förvånad men man tar det som en komplimang.

Redan vid tolv-tiden åkte vi hem med nattbussen eftersom Elina har tävling under lördagen. Vi hade en trevlig kväll, om än väldigt stillsam.