Under lördagen av Kirunafestivalen siktade vi in oss på att se ett band och det var så klart The Ark. Deras show var grym men jag ids inte skriva någon längre recension. Jens i bandet fick syn på oss från scen och han bara skrattade varje gång han tittade på oss.

Det var en hel del kända artister som spelade under festivalen men vi tittade inte på så många. The Ark var de enda vi följde hela spelningen. På lördagen hamnade vi på Christer Sjögren och det var faktiskt riktigt roligt. Vi tittade inte så mycket på honom men vi lyssnade på låtarna och dansade. Vi dansade så mycket att folket omkring oss började titta på oss och le. Det fanns till och med de som började fotografera oss, eller om det var film, något av det.

Vi hade en rolig festivalhelg där vi träffade mycket folk, både nya och gamla bekanta. Vi träffade många norrmän som jag pratade norska med. Jag blev så stolt när de hörde på min dialekt att jag kommer från Nordnorge. Norrmän är ganska härligt galna och det märkte vi om inte annat på fredagen då jag höll på att hamna i “trubbel” med polisen. Det var en norsk kille som snodde mitt hårband och mina rosa solbrillor. Jag fick som tur var tillbaka sakerna men jag sa på skoj att jag skulle gå till poliserna som stod bredvid och anmäla stölden. “Det kan jag göra”, sa norrmannen. Och det gjorde han. Han gick fram till en polis och pratade med henne. Det vara bara det att han sa inte att det var han som tidigare hade tagit mina saker, han sa att det var jag som hade snott hans hårband och brillor. Men som ni kanske kan förstå fattade polisen att sakerna egentligen tillhörde mig (de var ju rosa!) och hon svarade bara att då får han väl ta tillbaka dem själv.

Detta var ett av de äventyr vi var med om under kirunahelgen. Berättelserna om sönderslagna rosor, bartendern som inte kunde räkna, lappfjortisarna och mysteriet med vårt försvinnande kommer ni aldrig att få läsa här.