Sedan Sandra fyllde 18 i december har det blivit ett antal utesvängar för oss i Luleå. Utbudet för 18-åringar är inte särskilt stort och stället vi har varit flest gånger till är nattklubben Brasseriet. Det är inte alltid så jättekul där men personalen är trevlig. De gånger vi har varit där har vi svamlat ganska mycket med bartendern “Molgan”. Det är egentligen inte hans riktiga namn, men han skämtade att han hette så och från den dagen var han Molgan the bartender för oss. Han hade alltid något roligt att säga. Han döpte Sandras handväska till Fluffy och hittade på vilka andra användningsområden det fanns för våra drinkbiljetter förutom att köpa just drinkar för dem.

Nu finns han inte mer. För drygt en vecka sedan omkom han i en mc-olycka. Vi blev nästintill chockade när vi insåg att det var han som hade varit med om den där olyckan. Vi hade läst och hört så mycket om den men vi ägnade inte en tanke åt att det kunde vara någon vi visste vem det var. Men det var det och det känns hemskt. Han skulle ha blivit 30 år just idag. Att en person bara kan upphöra att existera. Ena dagen där. Andra dagen borta. För alltid.

Det går inte att föreställa sig att han inte kommer att finnas där nästa gång vi besöker Brasseriet. Stället kommer inte att vara sig likt. Det finns inget roligt kvar i Luleås nattliv. Det som en gång var kul har förändrats.

Vi skänker en tanke till hans vänner och familj.

Idag är det tre år sedan jag och Elina blev kompisar. Det är tre år sedan två korta repliker förändrade våra liv. Tänk vilken tur det var att vi fann varandra. Tänk vilka tråkiga liv vi hade haft annars. Melodifestivaler, kändisintervjuer, baja major, lumpare, galna fester, taxichaufförer, medielivet, bloggen, radiointervjuer, limousiner, festivaler, körkort, brandmän och NSD. Listan kan göras lång för vi varit med om mer än vad vissa aldrig kommer att få uppleva. Det har varit tre fantastiska år. Det kommer att bli fler år framöver, men skillnaden är att vi numera inte är inom kvarteret Örnens trygga väggar. Framtiden väntar och det blir spännande att se var den bär. Oj, vad smörigt det där lät.

Men jag vet inte när.

När det går länge mellan uppdateringarna tappar jag motivationen att skriva. Jag har jobbat så mycket i veckan att jag inte har hunnit.

Förra helgen var det ju i alla fall final i Sveriges Starkaste Man i Arvidsjaur. En riktigt bra tävling med mycket publik. Till en början gick det inte så bra för Daniel men han kom igen och jag kan numera skryta med att min bror är Sveriges tredje starkaste man. Det är inte illa. Efter tävlingen checkade vi in på hotellet i Arvidsjaur där vi spenderade kvällen och natten med att äta och dansa med deltagarna från tävlingen men även med alla ungdomar som bor i Arvidsjaur. Jag träffade bland annat Per, känd som Elinas balkille. Jag dansade ett tag med honom och hans kompisar och där ligger jag och Elina i lä kan jag säga!

En bodybuildare hade uppvisning både på tävlingen och på hotellet till min mammas glädje. Eller som jag sa när han gick förbi vårt hotellrum och frågade om vi hade fest: “mamma, där är din idol.”

Jag orkar inte med någon mer utförlig rapport än det där. I veckan jobbar jag på dagis och det är faktiskt ganska uttröttande även om det kan vara kul också. Ständigt denna tystnadsplikt så jag kan inte skriva så mycket om mina dagar.

Usch, just nu är jag less på Porjus. Det vore kul att få komma härifrån och vara lite social. Jag ska visserligen till Arvidsjaur till helgen men det är ju med familjen. Jag vill till Luleå och träffa Elina och hitta på något roligt upptåg med henne, kanske fara någonstans. Jag hade tänkt åka till Luleå nästa helg men då har jag tagit på mig jobb för man tjänar ju så bra under helgen plus att det är strongmantävling i Jokkmokk. Jag hade inte tänkt gå på den men när jag ändå är här så gör jag väl det. 

Till veckan ska jag dessutom jobba någon dag på dagis, det blir ganska kul. Jag hade inte stått ut här om jag inte hade haft något att göra så då är det lika bra att jobba. Om två veckor ska mamma och Josse till Luleå. Så typiskt för jag vet inte om jag ids följa och trängas med dem i lägenheten. Åh, va less jag är, jag vill till Luleå nu.

Uppd. 8 september är det i alla fall bestämt att jag ska vara i Luleå då det är Ladies Night men jag far nog dit tidigare.

Hur lätt tror ni att det är att arbeta när en katt ligger på datamusen?

Jag såg fram emot att vakna idag då jag nästan var säker på att det skulle ligga ett avi i brevlådan. Jag tog på mig regnkläder bara för att hämta posten då det spöregnade ute. Mycket riktigt, i brevlådan låg det ett avi. Ni kan ju ana min besvikelse när jag öppnade det och det stod att mitt paket finns att hämta tidigast 22 augusti, det vill säga på onsdag nästa vecka. Leveransen av min externa hårddisk skulle enligt ONOFF enbart ta två till fyra dagar. Jag blev riktigt sur och skickade iväg ett argt mail att jag hade förväntat mig att få paketet inom fyra dagar och inte tio. Jag fick ett svar inom en halvtimme att Posten hade gjort fel i aviutskicket och att paketet redan fanns på utlämningsstället. Dagen blev alltså inte förstörd och jag trotsade regnet och cyklade och hämtade min hårddisk.

På måndag börjar skolorna i Luleå och jag är faktiskt lite avis på eleverna. Jag trodde väl inte riktigt att jag skulle skriva det här, men jag vill tillbaka till skolan. Jag hade inte velat gå gymnasiet ett år till men kanske en vecka eller så. Träffa alla klasskompisar även om vår sammanhållning var som den var. Träffa Elina och sitta och skratta nonstop med henne i korridorerna. Sitta vid tidningsbordet och blixtsnabbt ta ner fötterna från stolen när man hör att en viss lärare är på intåg. Livnära sig på chokladbollar och chokladmjölk från fiket. Gå i korridoren mot det digitala mörkrummet och känna den där speciella lukten. Prata med alla underliga lärare och höra vad de har för kul att säga just den dagen. Sitta i datasalen och skicka roliga mail. Skriva med glitterpennor i våra kalendrar om allt tokigt som händer. Lyssna när vår lärare för tjugonde gången berättar vad ett reportage är. Till och med att gå vägen som vi är spylessa på mellan bussen och skolan skulle vara kul.

Det är med lite sorg i hjärtat jag inser att vi inte återvänder till kvarteret Örnen. Livet på Medieprogrammet är slut. MP3A det var vi. Men inte längre.

“Ska du känna?”, frågade min brorsa mig idag och spände musklerna samtidigt som jag koncentrerade mig på att ta mat. “Näääee”, svarade jag och ansåg att jag inte hade något behov av det. Jag vet att han är stark och just därför ska han i helgen tävla i Sveriges starkaste man. Självförtroendet verkar det vid det här laget inte vara något fel på. Vi får se hur det blir till helgen.

Jag har varit på fler strongmantävlingar än jag kommer ihåg och flera av dem har varit i Arvidsjaur. Denna gång är det alltså Sveriges starkaste man vilket jag inte har varit på tidigare om man inte räknar med när han tävlade i minus 105 kilo. Förra året gick SM i södra Sverige och därför var vi alltså inte dit. Den gången blev min bror den fjärde starkaste i detta land och det vore ju roligt om han kan förbättra det i år. På lördag klockan tolv äger tävlingen rum och då befinner jag och min familj oss där. Denna gång ska vi dessutom övernatta på hotellet så det blir nästan en helhelg i Arvidsjaur. 

Jag brukar få ganska roligt bemötande av sonen till affärsägaren här i Porjus, och så även idag när jag skulle handla.

- Tjena snygging!

Hör till saken gör väl att han är ganska många år yngre än jag.

- Gör du något speciellt ikväll?

- Näääe, svarade jag och skrattade.

- Jag tänkte om du vill jobba lite extra, sa han med glimten i ögat.

Jag bara log till svars och undrade vad han egentligen menade med att jobba extra. Strax därefter kom mamma och Josse och hämtade mig med bilen.

- Hejdå snygging, det får bli en annan gång.

- Ja, precis, svarade jag ironiskt.

De senaste dagarna borde jag ha stillat mitt databehov för hela året. Men det har jag tydligen inte för jag sitter ju här. Ibland går det bara inte att gå härifrån. Trots att sängen kallar. Trots att jag har kollat igenom alla favoritsidor typ 100 gånger under dagen/kvällen/natten.