Sedan Sandra fyllde 18 i december har det blivit ett antal utesvängar för oss i Luleå. Utbudet för 18-åringar är inte särskilt stort och stället vi har varit flest gånger till är nattklubben Brasseriet. Det är inte alltid så jättekul där men personalen är trevlig. De gånger vi har varit där har vi svamlat ganska mycket med bartendern “Molgan”. Det är egentligen inte hans riktiga namn, men han skämtade att han hette så och från den dagen var han Molgan the bartender för oss. Han hade alltid något roligt att säga. Han döpte Sandras handväska till Fluffy och hittade på vilka andra användningsområden det fanns för våra drinkbiljetter förutom att köpa just drinkar för dem.

Nu finns han inte mer. För drygt en vecka sedan omkom han i en mc-olycka. Vi blev nästintill chockade när vi insåg att det var han som hade varit med om den där olyckan. Vi hade läst och hört så mycket om den men vi ägnade inte en tanke åt att det kunde vara någon vi visste vem det var. Men det var det och det känns hemskt. Han skulle ha blivit 30 år just idag. Att en person bara kan upphöra att existera. Ena dagen där. Andra dagen borta. För alltid.

Det går inte att föreställa sig att han inte kommer att finnas där nästa gång vi besöker Brasseriet. Stället kommer inte att vara sig likt. Det finns inget roligt kvar i Luleås nattliv. Det som en gång var kul har förändrats.

Vi skänker en tanke till hans vänner och familj.