Ingenting kommer någonsin att bli som förut. Inte ens taxiåkandet. Våra limousiner är krockade. Borta, som allt annat.

Och Elina lär väl inte skriva nå, så jag återkommer när jag får lust.

Det händer ju lite då och då att folk använder våra bilder utan tillstånd på deras bloggar. Detta är ganska irriterande, speciellt när dom direktlänkar. Men samtidigt kan det var ganska kul med direktlänkningar. När jag upptäcker det brukar jag nämligen vara lite fräck och byta ut bilden till en bild på mig och Elina istället. Ett exempel är en tjej som på sin blogg la ut en bild på ett par solbrillor som jag hade fotat. Jag bytte då ut denna bild till ett foto på mig, Elina och Jens i The Ark när vi hade solbrillor på oss. Det passade väldigt bra ihop med texten där hon hade skrivit om solglasögonen hon hade köpt. Det inlägget försvann ganska snabbt. Dom har en tendens att göra det. Konstigt.

“Den sjungande polisen” åkte ju ur Idol och det var tråkigt tyckte vi. Men det duger ganska bra att ha honom här i Norrbotten också. Vi har spanat in han några gånger i Luleå och Elina har stolt berättat att hon minsann har fått en godispåse av honom på den tiden då han uppträdde på Western Farm i Boden. Tidningarna här uppe har så klart följt uttagningarna med spänning och han har synts mycket i media. Men nu är det slut, även om hans sångkarriär verkar leva vidare för det verkar som att han har fått skivkontrakt.

På tal om poliser. Under Luleåkalaset köpte ju jag rosafluffiga handbojor, ett impulsköp kan man säga. Jag kedjade fast Elina i mig och vi gick runt på stan. Under festivalen var Luleå extrabevakat och det kryllade av poliser. Vi roade oss med att gå och fråga om poliserna ville byta handbojor med oss. Det ville dom.

Den 11 september fyllde domännamnet stoppstanna.com ett år. Vi har nu alltså bloggat i över ett år och det har varit händelserika månader. Bloggen har väl egentligen inte förändrat våra liv så mycket, förutom att vi så klart har avsatt en hel del tid åt den för att ni läsare ska kunna ta del av det vi har varit med om. Det har ofta kommit fram folk, både bekanta och obekanta och berättat att de läser här och det är alltid kul.

Anledningen till att den kom till var väl egentligen för att jag i flera år har haft olika hemsidor och i slutet även en blogg. Elina ingick så mycket i den bloggen att det var lika bra att skaffa en tilsammans. Stopp Stanna Lyssna! föddes och snart var domännamnet köpt. Anledningen till att det blev just det namnet är lite dumt egentligen. Från början skojade vi om att vi skulle starta en tidning som hette Blind & Döv i motsats till Se & Hör. Namnet följde med oss under skolgången men vi tyckte inte att det var ett passande namn för en blogg. På engelskan gjorde vi ett arbete där vi döpte en text till Stop Look Listen. Jag vet inte om det var för att vi var dåliga på engelska, eller om vi valde att det skulle bli så men vi översatte det till Stopp Stanna Lyssna. Hade vi varit helt korrekta hade det ju blivit Stopp Titta Lyssna och nu i efterhand låter det väldigt konstigt.

I början följde vi statistiken med spänning nästan varje timme men nu är vi mer avslappnade på den fronten. Vårt besökarantal har så klart ökat och fortsätter att göra det. I nuläget har vi omkring 1000 besökare per dag.

Och en glädjande nyhet är att vi har förlängt avtalet med webbhotellet så ni får stå ut med oss minst ett år till…

Min mamma tycker inte om svordomar. Jag brukar väldigt sällan svära men mamma tycker att några ord jag använder är svordomar. Igår sa jag “jäkla” om något och det tyckte hon inte om. Hon klagade även på att jag hade skrivit ordet “förbannade” här i bloggen, det får man heller inte göra.

Vet ni vad hon gjorde på studenten då? Jag och Elina gick i stan och skrek “För vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra” och helt plötsligt dök min mamma upp från ingenstans och sa att så får jag ju inte ropa. “För vi har tagit studenten, fy vad vi är bra” fick jag censurera det till, men det var ju inte lika roligt.

Nu innehåller det här inlägget flera svordomar, men mamma tycker det är okej om det handlar om citat. I det här fallet citerar jag mig själv.

[Det här kommer mamma att läsa inatt när hon jobbar natt, så hej mamma!]

Det är snart tre månader sedan du skrev ett inlägg i bloggen.

Jag hade glömt bort hur roligt det är att beställa på postorder. Jag klickade nyss hem några böcker:

• Gossip Girl 1
• Gossip Girl 2
• Stinas möten
• Dannyboy och kärleken

+ en titel som jag inte skriver på bloggen.

Dannyboy och kärleken har en reporter från TT som vi blev bekant med under Melodifestivalen skrivit och därför är jag av ren nyfikenhet tvungen att läsa den.

En hårddisk, kläder, dvd, mer kläder och böcker har det blivit under sommaren. Så är det att bo i en by med Ica och kiosken som enda affärer. Ska jag vara ärlig tycker jag egentligen inte om att shoppa i stan heller…

I april skrev jag med Elina på MSN om att livet kanske är en dröm. “Man kanske vaknar om några år…”, skrev Elina. “…och inser att ens liv är astråkigt egentligen.”, fortsatte jag.

Jag har tydligen vaknat nu. Livet är astråkigt. Jobba, sova, sitta vid datorn och äta lite grann.

Men. Snart beger jag mig in i drömmen igen.

Det är nästan så att jag känner mig gammal när mina kompisar börjar få barn. Men egentligen är det inte jag som är gammal, utan de som är unga. Igår fick en barndomskompis som är ett år yngre än jag en son. Jag tror inte att hon läser bloggen, men jag önskar dig ändå grattis och lycka till!

Under finalen av Melodifestivalen hade vi en liten kupp i pressrummet. Det var nämligen så att vi skulle rösta fram pressens pris till det bästa bidraget. Jag tror att det var GP som drog igång kuppen och vi var så klart med på den. Den gick nämligen ut på att vi skulle rösta på Sheida - I mina drömmar. Ni som kommer ihåg deras låt och framträdande förstår att det hela var ett stort skämt. Bara för ironin skulle vi rösta fram dem som vinnare. Vi var ganska många journalister som var med på denna lilla kupp.

Hur slutade det då? Vann Sheida? Tyvärr inte. Efter ett tag kom en lapp upp som sa att vi bara fick rösta på finalisterna. De hade alltså ändrat reglerna! Vem som egentligen vann, det fick vi aldrig reda på…