När vi hade återhämtat oss från besöket i skolan bar det iväg på inflyttningsfest. Den här gången var vi inte fint folk för vi kom först av alla gäster men vad gjorde det. Resten av gästerna droppade in och vi hade en trevlig kväll. Vi satt och pratade, åt chips och dansade med hjälp av Youtube till schlagerlåtar.

När klockan närmade sig tolv checkade vi av hur många som skulle in till stan och vi frågade om vi fick äran att beställa taxi. I egenskap av professionella taxikännare tog vi oss an uppgiften. Sandra ringde vårt stjärnföretag men det visade sig att det var en av de kvinnliga chaufförerna som hade växeln. Sandra frågade om våra limochaufförer körde men det gjorde bara en av dem. Hon undrade då om det var någon som körde den andra limon istället för vår chaufför.

- Jo, det är det, svarade den kvinnliga taxichauffören.

- Kan du skicka två limousiner då? frågade Sandra.

- Det är inte säkert eftersom ni bara är tio personer, svarade hon. Men vi får se.

Nio minuter över tolv ringde en för oss okänd chaufför och sa att vi skulle dricka upp våra groggar och börja klä på oss. Vi informerade de andra om det och alla gick till hallen för att förebereda sig för att gå ut. Sandra var först ut och sprang nerför alla trappor och ut på gården. Där möttes hon av två bekanta bilar. Karaokelimon och den vanliga limon. Hon siktade in sig på karaokelimon för där var det den ordinarie chauffören. Han blev glatt överraskad över att se att det var vi som hade beställt taxi. Snart kom även Elina och resten av gänget ut och allihopa hopade in i bilarna. Vi två såg så klart till att ta karaokelimon tillsammans med två andra. Elina vågade till och med på sig att sjunga tillsammans med killarna trots att hon var förkyld. Sandra hade satt sig i framsätet och beslutade att inte stämma ut i sång.

- Stackars dig som måste lyssna på sånt här, sa hon till vår karaokechaufför samtidigt som gänget i baksätet sjöng.

- Ja, precis, svarade han. Men ni är faktiskt de första idag, fortsatte han.

Inne i stan återförenades vi med det andra gänget. Vi gladde oss åt att vi hade betalat 70 kronor mindre än vad de hade. Vi gick in på Invit, en liten bar på ett hotell. Tanken var att vi skulle fortsätta på nattklubben Cleo. En i vårt gäng började må dåligt och gick ut och satte sig. Vi följde med som stöd. Han ville hem och återigen tog vi på oss att fixa taxi. Vår karaokechaufför var på väg till Boden men han skickade en annan bil som dök upp på en gång. Det var en av de kvinnliga chaufförerna som vi av förklarliga skäl inte har flirtat in oss hos lika bra som hos de manliga. Tydligen var hon inte så pigg på att ge våra kompisar vårt VIP-pris men vi såg till att de åtminstone fick studentpris. Med vetskapen om att de skulle komma tryggt hem gick vi tillbaka till Invit. Klockan var ganska mycket och av vårt festgäng återstod bara vi och en till. De andra hade försvunnit någonstans och vi bestämde oss för att vi skulle åka hem. Karaokechauffören dök glatt upp på vår begäran och det blev en tyst resa hem.