Martin Stenmarck höll oss som gisslan
Under Luleåkalaset fick vi ju biljetter av Martin Stenmarck till Ladies Night. I lördags var det alltså dags att se trion när showen kom till Luleå. Jag är trött för det har varit en jobbig dag och jag orkar inte skriva någon längre recension utan bjuder på en bildspecial som Elina har fotograferat. Men jag kan i alla fall säga att det var en bra föreställning. Den var kanske en aning seg i början men den blev bättre med roliga sketcher och med Martin som sjöng. Hans nya låt 100 år från nu (Blundar) som han premiärspelade på LK och som nu har börjat spelas på radio är ju bara så bra och helt underbar att höra live.











Efter en för lång väntan kom gästartisten Måns Zelmerlöw fram och sjöng hela tre låtar. Vi hade vid det laget lämnat våra sittplatser och gått närmare scenen för att köra våra snubbelsteg till Cara mia. Efter Måns ville vi inte stanna kvar i arenan för att festa vidare (hallå, det var bara tjejer där!) utan vi började gå mot utgången. En dj hade tagit plats på scenen och spelade musik. Plötsligt tändes alla lampor i taket och det blev ljust. “Ja, det här var ju verkligen passande belysning” sa jag och förundrades över varför de hade tänt. “Går brandalarmet?”, frågade Elina och pekade på en röd lampa i taket som blinkade. Ganska snart fick vi det bekräftat när musiken stängdes av och vi hörde en röst som sa “Det brinner i byggnaden…”. Vi och alla andra antog att det var rökmaskinerna från scenen som hade utlöst det och ingen hade bråttom. Alla gick lugnt ut till entrén och hämtade ytterkläderna. Vi stannade kvar inne för att vänta på vår skjuts. “Det där är brandalarmet som låter och det betyder att man ska gå ut” sa en av vakterna som vi kände igen från balen ironiskt. När vår skjuts kom åkte vi vidare till Brasseriet för att säga adjö till stället. Vi var inte i någon vidare stämning och nu ides jag inte ens bry mig om vilken bartender jag beställde från. Vi lämnade stället vid två och gick till Donken och åt. Karaokelimo blev det hem.
