I april skrev jag med Elina på MSN om att livet kanske är en dröm. “Man kanske vaknar om några år…”, skrev Elina. “…och inser att ens liv är astråkigt egentligen.”, fortsatte jag.

Jag har tydligen vaknat nu. Livet är astråkigt. Jobba, sova, sitta vid datorn och äta lite grann.

Men. Snart beger jag mig in i drömmen igen.