Jag hade egentligen förberett en text där jag skrev om att jag vill se till att leva livet men ni som har läst denna bloggen har nog redan fått det inpräntat i huvudet med tanke på att det är vårt motto. Jag går därför mer rakt på sak. De senaste månaderna har jag antytt någon gång då och då att jag är på väg härifrån. “Jag vill byta land och vara hon som försvann”. Jag publicerade inte detta bara för att det är en grym låt. Byta land är nämligen precis det jag ska göra. Den femte november lämnar jag Sverige och jag kommer inte tillbaka förrän om ett år. Jag ska åka till USA som au pair, till Minneapolis i Minnesota närmare bestämt. Jag trodde inte att jag skulle hamna så långt norrut i USA men nu blev det så eftersom jag har hittat en bra familj. Jag bestämde mig redan i maj att fara och sedan juli har jag blivit matchad med olika familjer och nu har jag hittat en jag tycker om.

Jag lämnar allt bakom mig och det blir faktiskt skönt. Det är klart att jag kommer att sakna vissa saker, speciellt mina och Elinas galna äventyr men en dag kommer jag faktiskt att återvända. Det här är bara början på livet…

Det ni nu läser det här på är min och Elinas blogg. I USA kommer jag inte att ha någon Elina vid min sida och därför kommer jag inte att skriva på Stopp Stanna Lyssna. Den här bloggen är till för våra äventyr. Jag har därför gjort en separat blogg för mitt år i USA och adressen är stoppstanna.com/sandra. Båda bloggarna kommer att uppdateras parallellt före jag åker.

I torsdags kom jag till Luleå med bussen och på fredagen träffade jag Elina. Vi var och åt på restaurang med hennes familj. Elinas brorsa fyllde nämligen år i helgen och hade fest på fredagen och han ville väl inte ha morsan och syrran hemma då. Vi for hem till Elina en sväng efter maten och där satt typ halva Medieprogrammet årskurs ett. Vi frågade om vi skulle dansa och sjunga för dem men de kunde inte komma på någon bra låt, annars hade vi helt klart gjort det. Vi kände inte för att liva upp festen så mycket mer (för det fick vi inte för Elinas bror) och vi åkte hem till mig. Vi hade nämligen bestämt oss tidigare för att ha en schlagerkväll och det hade vi. Vi såg på finalen av Melodifestivalen 2006 och 2007. Elina var hemma hos mig ända till halv tre på natten!

På lördagen hade vi samlat ihop ett litet gäng för att festa. Vi for till en föredetta klasskompis lägenhet där vi hade förfest med karaoke. Vi sjöng massa schlagerlåtar kvällen lång. Vid elva någon gång ringde vi vårt taxiföretag och vår karaokechaufför svarade och när vi önskade han eller den andra chauffören sa han att limousinerna hade gått sönder! Vi blev lite fundersamma men han skickade i alla fall en bil och vi undrade vad som skulle dyka upp. Några minuter senare ringde en tjej som vi aldrig hade träffat förut och sa att hon var vid huset. Jag gick först ner och möttes av en limousin men insåg ganska snabbt att det var vår chaufförs reservlimo för han har nämligen två stycken. Resten av gänget kom ut och vi åkte. Jag satt och förhörde taxitjejen hela vägen in till stan. De andra satt och gapskrattade för varje fråga. Hon blev nog lite irriterade på oss, jag frågade om allt från vad karaokechauffören hade köpt för ny bil och vad det hade varit för klädsel i den andra limon. I slutet frågade jag om vi fick vårt VIP-pris och en kram men hon svarade surt att “det är med killarna det”.

Anledningen till att limousinerna var trasiga var för att den här tjejen och vår andra chaufför hade lyckats krocka med varandra! Lyckat. Karaokechauffören skulle alltså köpa en ny bil och vår andra chaufför har ju reserven. Det känns ganska tråkigt faktiskt, det var ju visserligen inga vita Bel Air limousiner men vi har ändå fäst oss vid dem.

Vi fortsatte kvällen på Färjan som är just precis vad det låter som, nämligen en färja med nattklubb. Där dansade vi i några timmar innan vi gick till Matstället och åt pizza. När vi skulle hem ringde vi vårt andra taxiföretag och lite senare dök en röd bil upp med vår trevliga chaufför. Vi fick en liten extrarunda eftersom han skjutsade hem en annan kund samtidigt som vi satt i bilen. Inte oss emot, vi gillar ju att åka taxi, som ni kanske märkt. På vägen hem var det några kunder i en annan bil som sjöng i taxiradion och vi såg så klart till att göra detsamma. Det blev lite Cara Mia och vår chaufför sa till den andra chauffören att ”mina kunder lät bättre”, vi kunde inte annat än hålla med.

På söndagen var jag till Elina och åt födelsedagstårta och såg på tv tillsammans med hennes familj. Igår var jag, Elina och Erika på aerobics på Inpuls som har flyttat in i nya lokaler. Det var kul men jobbigt. Jag hade egentligen tänkt att följa med på spinning idag men det blev inte då jag hade lite saker jag var tvungen att ordna.