The place that I call home
Nu är jag så långt bort från Starbucks och Victoria´s Secret som man kan komma, nämligen i min by Porjus i Jokkmokks kommun. Jag kom hit för några timmar sedan och jag måste säga att jag hade glömt bort begreppet “mycket snö”. Snön i Minneapolis är ingenting jämfört mot här.
Något jag var väldigt nyfiken över var hur mötet med världens bästa kisskatt skulle bli, min lilla Ida. När jag bodde i Luleå och var borta längre brukade hon spela sur när jag kom hem till byn. Frågan var hur hon skulle reagera när hon inte hade sett mig på fyra månader? Svar: hon gick och gömde sig under sängen när jag kom! Men nu har hon tinat upp och visat att hon inte alls har glömt bort mig och sitter bredvid mig och spinner.
