Tillbaka till Melodifestivalen då. Om inte för att ni ska läsa det så i alla fall att jag ska komma ihåg vad som egentligen hände. Jag tar det från början:

Onsdag kväll flög jag ner till Stockholm och träffade Elina som redan var där. Elina var nere och jobbade på Älvsjömässan med sin mormor och morfar och jag bodde på hotell tillsammans med dem till torsdagen. Kvällen innan låg jag och Elina och pratade. “Fatta att vi ska på presskonferensen IMORGON”, upprepade vi hela tiden. Tidigare år har vi gått i skolan och har inte pratat om annat på lektionerna än Melodifestivalen. Nu var omständigheterna lite annorlunda med jag som hade varit i USA och Elina som hade haft andra saker för sig. Vi kände oss noll förberedda.

Dagen efter åt vi frukost och tog sedan tunnelbanan till globenområdet. Vi checkade in på vårt älskade hotell som sitter ihop med Globen och sedan gick vi till pressboden. Vi intygade att vi var där för att arbeta som press åt NSD men vi fick inte hämta ut våra pressbadge förrän senare. Vi gick därför till köpcentret bredvid och väntade. Vi pratade med en kille från Aftonbladet som förberedde en monter som skulle stå där. Jag ringde vår nöjesredaktör för att höra vad som gällde inför de kommande dagarna. Just när jag höll på att prata såg jag hur Elina vinkade till någon och började prata med personen. Jag hann just avsluta mitt samtal då fotografen Pelle från Göteborgs-Posten kom fram. Av någon konstig anledning är vi bekanta med halva GP:s redaktion och då inte bara nöjesavdelningen. Vi pratade med Pelle och var glada över att han var där då vi kände honom sen tidigare.

Vi gick tillbaka till ackrediteringsboden och hämtade våra badge. Vi blev lite besvikna över att vi inte fick ta några nya bilder till badgen utan förra årets bilder var sparade i datorn. Det var ju inte hela världen. Ett tag senare befann vi oss för tredje året i rad vid pressentrén. Vi gick in och vi och de andra blev lite förvirrade då presscentret var på en annan sida av arenan i år. Pressrummet är egentligen inget riktigt rum utan är en del av foajén som är avspärrad med mobila väggar.

Även om vi var i Globen och omringade av journalister förstod vi inte att det var på riktigt förrän vi stod där i arenan och presskonferensen hade börjat. Melodifestivalscenen brukar se snyggare ut i verkligheten men i år var det tvärtom. Den såg ut som en gigantisk byggnadsställning. Artisterna klev som vanligt upp en och en på scenen och blev fotograferade och det avslutades med en gruppbild. Därefter gick alla och satte sig vid sina platser i Green Room och det blev dags för oss reportrar att ta över. Det gäller att vara framåt då artisterna är få och reportrarna många. Jag gjorde några korta intervjuer med så många artister jag kunde. Vi hade riktigt kort tid på oss i år, bara omkring 20 minuter.

När presskonferensen var över började Charlotte Perrelli repa. Vi tittade på henne och någon till innan vi gick tillbaka till presscentret och började jobba med artikeln. När vi var färdiga gick vi tillbaka till arenan och tittade på resten. Varje artist kör sin låt tre gånger om jag kommer ihåg rätt. Sist ut att repetera var BWO och vi kollade på dem en gång. Välkomstfesten hade redan börjat och det var dags att bege sig till Stadshuset. Vi gick ut från Globen tillsammans med de fyra GP:arna (vi hade nämligen träffat resten av dem nu) och vi kom överrens om att dela taxi.

Framme i Stadshuset var det bara att äta plockmat och mingla runt. Det var gratis vin men de flesta tog det lugnt ändå då det var fullspäckade dagar att vänta. Vi höll ihop med GP:arna och tog ibland med oss foto-Pelle när vi ville fota oss med någon. Vi pratade med de flesta av finalisterna och tog foton med dem. Roligast var när vi skulle fota oss med Alexander Bard och han frågade om han hade mat i skägget. “Nej, det har du inte”, sa Elina samtidigt som hon klappade hans skägg som att han vore en hund. Efter fotot kom Bard av någon anledning på att vi skulle bilda ett band som hette “The Real Alcazar”.

Vi pratade med allas älskling Björn Gustafsson på festen. Jag fick en kommentar här i bloggen om att jag skulle förklara mer om hur han är i “verkliga livet”. Vi har hört från andra i pressen att framgången har stigit honom åt huvudet (och just för att han var så dryg fick vi också hans privata mobilnummer av en reporter och detta skriver jag bara för att skryta;). Detta är ju vad andra tycker och de gånger vi pratade med honom under finaldagarna var han trevlig. På välkomstfesten verkade han lite full fast tydligen ska han vara nykterist. Han är ganska tillbakadragen och gör inte så mycket väsen av sig men han ansträngde sig för att vara trevlig när vi pratade med honom.

Välkomstfesten dog ut redan vid elva och vi for hem med taxi och fortsatte festen i vårt hotellrum med inbjudna gäster.

Foton och fortsättning följer…