Klockan fem idag slutade jag inte bara för dagen utan för alltid. Idag var min sista arbetsdag. Det var lite konstigt att veta när jag bara hade en timme kvar att det var den sista timmen av tusentals. Självklart kommer jag att spendera tid med barnen när jag kommer tillbaka från Kalifornien, men det blir inte på samma sätt. Jag kommer heller inte att träffa min värdmamma mer. Hon kommer att fara på affärsresa samma dag som jag kommer tillbaka från Kalifornien. Vi hade därför en avskedsmiddag redan idag. Jag fick ett fint halsband av familjen och värdmamman köpte med sig asiatisk mat då de vet att jag tycker om det. Jag åt middag med familjen och sedan kom Henna och Tiina och hämtade mig. Vi for till Southdale och eftersom de andra inte hade ätit gick vi till en restaurang där. Jag fick en rosa ram med en bild på oss tre, choklad och en cd med ett bildspel från mitt år. Efter lite shopping for vi till Starbucks och satt och pratade till klockan var tio. Utanför mitt hus sa jag sedan hejdå till Henna utan att veta när och om jag kommer att träffa henne igen. Henna har ju ändå varit min närmsta kompis här. Jag har träffat henne nästan varje vecka sedan mars med undantag för sommaren.

Det har inte sjunkit in i mitt huvud ännu att det nästan är över nu. Det känns som att jag imorgon kommer att vakna, ge barnen frukost, skicka iväg dem till bussen och sedan skjutsa yngsta tjejen till hennes skola. På kvällen kommer jag sedan att hitta på något med tjejerna…men det är ju inte så. Imorgon kommer jag att vakna, göra mig i ordning och fara till Kalifornien. Någon frågade mig om jag var “excited” över att fara dit, “nej”, svarade jag. Visst ser jag fram emot det, men jag har bara inte fattat det än. Min tid som au pair är över.