Jag klippte just sönder mitt kontokort, inte alls vemodigt, nejdå. Ikväll sa jag också hejdå till svenska gänget. Vi for till downtown på en restaurang som heter Taste of Thailand. Det blev sedan efterrätt på Hard Rock Café, och mina snälla kompisar bjöd mig på allt! När jag kom hit för ett år sedan fanns det inte alls några roliga personer att hänga med, men nu finns det så många underbara människor och jag kommer att sakna dem allihopa.

Idag har jag upplyst mina baristor om att jag åker imorgon och jag vet inte hur många gånger jag har fått höra hur bra kund jag har varit. Jag har också fått höra att försäljningen av Caramel Macchiato kommer att gå ner drastiskt. Sagt hejdå till Starbucks har jag däremot inte gjort än, utan jag har faktiskt tänkt maka mig upp imorgon och gå dit.

Jag kan inte riktigt fatta att jag åker imorgon och därför känner jag ingenting för det. Just nu är jag bara stressed out (jag slänger in lite svengelska så här i slutet) över mina väskor. Jag har några saker kvar att packa och nu vill jag bara att incheckningen ska vara över så jag får se hur det går. Första flyget är dessutom ett inrikesflyg och har jag otur måste jag betala 40 dollar eftersom flygbolagen har börjat att ta betalt för antal väskor man har.

Nu måste jag fortsätta med förberedelserna. Jag har planerat att vara vaken länge ikväll för att fixa allt. Jag bad till och med om en extra shot i min näst sista Caramel Macchiato för att hålla mig vaken. Vid den här tiden imorgon finns det ingen Sandra Daniloff i Minnesota, sjukt…