Nu sitter jag här i mitt rum i Porjus och betraktar de stora snöflingorna som faller ner över byn och efterlämnar sig ett vitt täcke. Jag har hunnit vara hemma i några dagar men på grund av jetlag har jag inte orkat skriva någonting. Jag börjar inse att min plan att sova fram till jul inte riktigt håller sig. Jag vaknade klockan sju imorse och var för pigg för att ens prova somna om, men då är jag väldigt trött på kvällarna istället. Min nya plan är att se på tv. Jag har ju knappt sett på tv på ett år och det håller jag på att ta igen nu. Vi har Discovery Channel här och jag har hunnit avverka några program om mord och om Nasa. Jag tror att jag måste uppdatera mig om vad det är för musik som spelas i Sverige också. Den senaste tiden har jag bara lyssnat på R’n'B, hiphop och Hannah Montana.

Helgen tillbringades som sagt i Stockholm. Jag trivdes bäst på hotellet. Vi bodde på ett Radisson SAS och det kändes extra lyxigt efter mina hostelvistelser. Bäst var ju ändå svensk hotellfrukost. Jag hann med en runda på stan också. Det var en aning ironiskt då en av de första jag mötte på stan var Amanda från au pair skolan igen. Lyckades vi stöta på varandra i Los Angeles är det väl klart att vi råkar göra det i Sverige också. Byta ut Walk of Fame till Drottninggatan. Jag träffade Elina också, men det var något mer planerat. Vi åt på vårt stammisställe i Stockholm och pratade i några timmar.

Nu tror jag att jag har flugit flygplan nog mycket för ett tag, i alla fall fram till jul. I säkerhetskontrollen på Arlanda var jag tvungen att packa upp mitt handbagage. Jag hade packat ner all min elektronik där förutom datorn, och det var inte lite kan jag säga. “Det här behövde jag inte ens göra i USA” muttrade jag till kontrollpersonalen. “Det är för att de har mycket bättre scannrar där” svarade han. Jag har faktiskt haft tur med alla mina flighter under året, fram till det var dags för den 29:nde och sista flygturen på en av de kortaste sträckorna, Stockholm-Luleå. Tror ni inte att jag drabbades av förseningar då? Tre timmar fick mamma, Josse och jag vänta på Arlanda. Förseningen berodde faktiskt inte på vädret utan på tekniska fel på planet. En fågel hade hamnat i en av motorerna dagen innan plus ett oljeläckage. I väntan på att det fixades satt vi på ett fik i terminal fyra. På menyn fanns det något som hette “Macchiato” och Josse bad mig gå och beställa en stor sådan. “En large macchiato” gick jag fram och sa och kämpade med att inte råka säga “please” efteråt. Jag skulle vilja ha haft min min inspelad när detta var vad jag fick:

Största storleken på svensk macchiato vs. mellanstor mugg från Starbucks

För 31 kronor fick jag en besvikelse om än några skratt. Jag hade visserligen varit beredd på att det inte var samma sak, men det här? Observera min fina mugg från Starbucks också. Det syns inte på bilden, men på sidan står det “Sandra” och i rutan “Drink” är det skrivet “CM” med en spritpenna. Jag var ju bara tvungen att köpa två muggar några veckor innan jag skildes från mitt älskade Starbucks.

Vårt plan skulle egentligen vara ännu mer försenat. Vi fick till och med matkuponger men just när vi skulle handla för dessa blev alla ropade tillbaka till gaten och vi kunde kliva ombord. Klockan var vid tre när vi äntligen landade på Luleå airport och mitt au pair äventyr kom officiellt till ett slut.