Jag snodde några frågor från några bloggar om året 2007. Jag funderar på att skriva en årsresumé men det blir lite senare då ni i Sverige redan har fått ett nytt år.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag åkte till USA som au pair, det hade jag garanterat aldrig gjort förut.

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, min enda riktiga barndomskompis som är ett år yngre än jag fick en son.

Dog någon som stod dig nära?
Det här året har handlat mycket om liv och död och jag var med om flera dödsfall om än inga som stod mig jättenära.

Vilka länder besökte du?
Norge, Finland och USA.

Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
10 april då jag tog körkort, 8 juni tog jag studenten och 5 november for jag till USA.

Vad var din största framgång 2007?
Att jag lyckades leva efter mitt och Elinas motto: Lev livet!

Vad spenderade du mest pengar på?
Resan till USA.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
VM i Åre, Melodifestivalen och körkortet.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Leende guldbruna ögon - Christer Sjögren, The worrying kind - The Ark, Cara Mia - Måns Zelmerlöw, Behind these hazel eyes - Kelly Clarkson

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det var nog mer av båda delarna.

Favoritprogram på TV?
Girls of the Playboy Mansion

Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Ehm…rosa?

Vad fick dig att må bra?
Elina!

Vem saknade du?
Från det att jag kom till USA så självklart familjen och Elina.

De bästa nya människorna du träffade?
Det har varit ett år med många nya möten men även ett år där jag har bekantat mig bättre med personer jag kände sedan tidigare.

Jag skriver ett sista inlägg hemifrån. Det börjar snart bli dags att fara till Kallax flygplats. Jag ska försöka logga in på en dator före jag far till USA, men vi får se hur det blir med det. Wish me good luck!

Alla bara överöser mig med frågor om jag har resfeber. Det har jag inte! Jag kan fortfarande inte fatta att jag lämnar alla nära och kära imorgon och åker till USA på måndag. Däremot har jag åkt på en förkylning, den har inte riktigt brytit ut, och det hoppas jag verkligen att den inte gör heller. Det är inte riktigt läge att bli förkyld nu om man säger så.

Det är inte många kvar att ta farväl av. Alldeles nyss var jag in till stan och sa hejdå till taxichaufför nummer ett. Han körde ju inte förra veckan när vi var ut så vi kom överens om att träffas idag istället, så nu slipper jag han i typ ett år.

Jag är helt slut, det är nog bäst att gå och lägga sig nu. Jag får fixa de sista grejerna imorgon. Hoppas att jag inte har glömt något viktigt.

Tidigare var jag ganska sur över att Martin Stenmarck släpper sin nya skiva den 7 november med tanke på att jag åker den 5 november. Nu behöver jag inte vara sur nå mer! På CDON finns den redan att ladda ner som download vilket jag nyss har gjort. Det kostade drygt 100 kronor men det är det värt, även om jag hade föredragit den fysiska skivan men den får jag väl köpa senare. Nu kanske den tolv timmar långa resan blir lite lättare.

“Jag har packat en väska och fyllt den med saker som man borde ta med.”

Vet ni vem som är jobbigast att lämna av alla? Idakatten. Min lilla Idagumma. Idag när jag lämnade Porjus satt hon under köksbordet och kollade på mig och blinkade med ögonen. Hon visste att jag skulle fara. Det fattade hon redan igår när jag började packa och hon hatar det. Förhoppningsvis vet hon inte hur länge. Jag kommer att sakna Pellekatten också. Det konstiga var att han kom och la sig i min säng i natt. Han brukar aldrig sova i sängarna när vi ligger där, och speciellt inte med mig. Han låg där i flera timmar, vem vet han kanske ligger kvar där än. Ärligt talat, jag har till och med övervägt att inte fara till USA på grund av Ida, så fjompiga är vi med katterna i min familj.

Jag tycker att jag inte gör annat än att publicera nya bilder med hur många dagar det är kvar. Det går fort…

Nu är klockan halv tre och det är min sista natt hemma. Jag har ätit min sista måltid i byn, arbetat mitt sista pass och träffat byborna för sista gången. För i år i alla fall. Det är så ofattbart att det inte går att ta in. Jag har fortfarande inte insett att jag ska vara borta i ett år. Ett helt år. Det vill säga om jag överlever natten, det stormar som bara den i byn. Vi har farligt stora träd i närheten av huset, men det ska nog gå bra. Nu ska jag lägga mig, med Pinks låt ekande i öronen, den har etsat sig fast eftersom jag har lyssnat på den i bilen…

“I’ve never written a love song
That didn’t end in tears
Maybe you’ll rewrite my love song
If you can replace my fears

I need your patience and guidence
And all your lovin’ and more
When thunder rolls through my life
will you be able to weather the storm?

There’s so much I would give ya,baby
If I’d only let myself
There’s this well of emotions
I feel I must protect

But what’s the point of this armor
If it keeps the love away,too?
I’d rather bleed with cuts of love
Than live with out any scars

Baby,can I trust this?
Or do all things end?
I need to hear that you’d die for me
Again and again and again”

På en och en halvtimme idag hann jag köra tio mil, besöka tandläkaren och handla. Jag var nämligen till Jokkmokk. En gång för typ tio år sedan hade jag ett litet hål i en tand som lagades och när jag var hos tandläkaren för någon vecka sedan gjorde de om fyllningen. Jag som inte har haft några problem med tänderna fick det efter det. Det har ilat och värkt och idag slipade han ner en del av fyllningen. Tandläkaren trodde att jag redan var i USA och blev nästan sur över att jag inte var det. Han påstod att jag hade sagt förra gången jag var där att jag skulle åka inom några dagar. Han måste verkligen ha missförstått, jag tror inte ens att jag hade fått någon värdfamilj när jag var där senast.

Besöket gick i alla fall fort, bara tio minuter och sen for jag och handlade på Konsum och det tog inte så mycket längre det heller och jag kunde snabbt lämna den där hålan. På affären träffade jag en bekant till familjen.
- Såg du på tv igår? Frågade hon.
- Nja, vadå då? Undrade jag.
- Nähä, men då ska jag inte säga något.
- Menar du Uppdrag Granskning? Frågade jag och det var just det hon menade.

Ni som såg på programmet igår såg att det handlade om språkresor anordnade av EF. Det var några svenskar som for iväg som utbytesstudenter och hamnade i hemska värdfamiljer och EF hjälpte dem inte alls. Programmet var ganska vinklat, det finns så klart de som har haft ett underbart år men det var ju inte det programmet handlade om. Jag vet mycket väl att EF har dåligt rykte. Det är nämligen den förmedlingen jag åker med! Det är bara det att för au pairer heter det inte EF utan Cultural Care Au Pair. Gå in på Resdagboken och fråga på forumet för au pairer om de rekommenderar Cultural Care och du får mer negativ kritik än positiv. Flera tycker att kontoret i Sverige är bra men när de behöver hjälp i USA får de inte hjälpen som behövs. Jag har ju inte kommit dit än men för mig har det krånglat en hel före jag ens har farit men i mitt fall har det mer varit otur. Problemen i USA kommer om man behöver byta familj, och det hoppas jag och tror inte att jag behöver göra.