Igår for jag och Henna till Saint Paul. Jag kan ju inte ha bott i ett år bredvid huvudstaten utan att besöka den “på riktigt”. Jag har varit där tidigare men jag har aldrig promenerat och sett mig omkring. Därför åkte vi downtown Saint Paul med bussen igår. Det var tänkt att Tiina skulle följa också, men hon tog en lång sovmorgon kan man säga. Saint Paul är vackrare än Minneapolis men i Minneapolis får man mer stadskänsla då det är större.

Nästan som Golden Gate bron va?

Mississippi River

Nästan som Vita huset va?

Saint Pauls skyline, går inte att jämföras med Minneapolis

Minnesota är uppdelat i olika “countyn”, Edina tillhör Hennepin county

I´m sure gonna miss you!

Godis för ett helt år

Jag satsade på trick or treat fullt ut också

Brownie som jag gjorde med barnen

Jag och Tiina i bussen på väg till downtown med Henna

Hard Rock Café

Downtown by day

I´m gonna miss you too…

Nu sitter jag här och om vi går efter den gamla tiden är klockan fyra på morgonen, men nu har även Minnesota ställt tillbaka tiden och den är därför bara tre. Jag borde ha svarta kryss på händerna, men istället sitter jag här skrivandes med svarta hjärtan på händerna tack vare en snäll vakt. Gårdagen var lång, och dyr. Jag spenderade mycket pengar på saker som inte kommer att finnas kvar materiellt, men som alltid kommer att finnas i mitt minne. Det började med att jag, Henna och Tiina åkte downtown till Hard Rock Café där vi åt en sen lunch. Vi for tillbaka hemåt, jag avstod från middagen men åt i alla fall efterrätt bestående av brownies med en rosa pumpa på tillsammans med värdfamiljen. Vid sju kom Carro och Emil och hämtade mig och vi for till Carro där vi satt och pratade länge. Det bar iväg downtown igen men denna gång by night. Som vanligt blev det Spin. Henna, Tiina, Priscilla och Tessa slöt upp några timmar senare. Kvällen övergick till natt och musiken tystnade. Vi gick ut ur Spin och på vägen sa jag hejdå till min nya kompis vakten. Det var nog där och då jag egentligen insåg att detta är bland de sista dagarna i Minneapolis och sista helgen.

- Bye, have i nice life! sa jag till vakten.

- Are you leaving the country?

- Yeah, first I´m going to California, but this is my last weekend in Minnesota.

- Well, have a good time then sweetie…

- Thanks, and have a nice life, avslutade jag och insåg att det här verkligen är slutet.

Henna, Tiina, Priscilla, Tessa, Emil delade på oss och åkte hem i två olika taxibilar men på något sätt hamnade vi allihopa ändå på restaurangen Perkins bredvid mig. Vi ville inte att kvällen skulle ta slut och åt det vi kallade “frukost” då vi ändå skulle sova bort den riktiga frukosttiden. Vi satt där på Perkins och pratade och skrattade innan alla blev så trötta och insåg att det var dags att fara hem till våra varma sängar. Och här sitter jag, i slutet av mitt au pair år och inser att ingenting blir någonsin som förut. Det här är alltså berättelsen om hur jag spenderade min sista lördag i det som kallas “the Twin Cities”.

Idag är det alltså halloween på riktigt. När jag lämnade treåringen på lekis idag var alla klasskompisarna så sött utklädda. Denna konversationen utspelade sig mellan treåringen och hennes klasskompis:

- I´m a pirate! sa en av killarna i klassen till treåringen.

- And I´m a princess, svarade hon.

- Pirates scare princesses, sa han till henne.

- Not this princess! utbrast min tuffa treåring.

Några ord så här på torsdagskvällen…Idag var det varmt igen. Min kropp blir lite konfunderad över det här klimatet. Snöflingor ena dagen, 20 grader varmt nästa. Idag var jag och Tiina och Henna till Target. De senaste veckorna har jag knappt handlat något alls där men idag blev det några grejer. Det var tänkt att vi skulle på bio, men filmerna började inte förrän halv tio och det var alldeles försent. Vi följde med Henna till ett asiatiskt ställe istället eftersom hon inte hade ätit.

Nu har jag packat ner nästan alla min grejer. Just nu verkar packningen ganska lovande faktiskt, kaaanske jag får med mig allt. Jag lämnade ju en del grejer i somras i Sverige vilket var bra. Det är inte helt färdigpackat, så vi får se var det slutar. Nu ska jag lägga mig, trick or treat imorgon!

Att lyckas klä sig efter väder är inte riktigt min grej, nu var det ju varmt ute igen! Fast Los Angeles slår det inte, där är det 30 grader enligt min termometer på datorn. Om en vecka är jag på väg till just nämnda ställe. Man kan säga att jag nu har gått in för min sista arbetsvecka. För två månader sedan gruvade jag mig grymt mycket för att fara härifrån. Nu har jag nästan glömt bort det faktum att jag ska det. Samtidigt som året har gått sjukt snabbt känns det som att jag har bott här i hela mitt liv. Det kommer självklart att bli kul att komma tillbaka till Sverige “på riktigt”. Jag har inte sovit ut på ett år och just sova är något jag ska göra. Jag har dock en känsla av att det kommer att bli lite långtråkigt i längden och då kommer jag att längta tillbaka till USA. Just nu är faktiskt min enda plan när jag kommer hem att sova och träna (något jag heller inte har gjort på ett år). Det känns lite tragiskt att jag inte har några andra planer, men samtidigt spännande för jag kan bestämma mig för att göra vad jag vill!

I söndags for jag och hämtade Tiina. Vi for till Hennas hus och hämtade våra saker och sedan for vi och åt. Efter det blev det bio och vi ringde dit svenskgänget (Carro, Johanna och Emil) och tillsammans såg vi Saw 5. Sådana filmer är inte riktigt min grej, filmen var inte ens läskig utan bara äcklig. Men är det halloween så är det. I måndags började jag packa på riktigt. Igår gjorde jag ingenting förutom att vara trött och sitta vid datorn. Idag jobbar jag kväll och har därför en flera timmars lång rast på dagen. Jag hade tänkt fara en sväng till downtown men det slutade så klart med att jag somnade istället efter att jag hade skjutsat yngsta tjejen till lekis. Imorgon blir det nog bio med Henna och Tiina och på fredag ska vi också hitta på något. På fredag är det ju halloween också. Det känns faktiskt som att halloween redan är över då firandet började redan förra veckan. I affärerna byts halloweensakerna ut mot julpynt och de halloweensaker som finns kvar reas redan ut.

På lördag blir det nog utgång med tjejerna då det är min sista helg i Minneapolis. Jag är inte så överförtjust i att gå ut och klubba men visst kan det var kul ibland. Senaste tiden har det däremot blivit oftare än “ibland” men man får ju ta reda på sista tiden med kompisarna. Henna måste jag säga hejdå till redan nästa vecka. Hon ska nämligen också till Kalifornien, bara det att hon far dit samma dag som jag kommer hem därifrån.

Nä, nu är det back to work som gäller. Idag ska jag och barnen färdigställa våra pumpor!

Så här såg jag ut på halloweenfesterna, enligt vissa inte så stor skillnad mot hur jag klär mig i vanliga fall:

En bunny som inte äter grönsaker och en vampyr som är vegetarian

Jag och min LCC, she´s the best

Mina söta värdbarn

Snön faller ner över Minneapolis utan att lämna ett vitt täcke efter sig. Idag var det meningen att vi skulle ha ett till au pair möte men denna gång med våra värdfamiljer. Vi skulle samlas för äppelplockning. Det ställdes in redan igår på grund av vädret. Det tyckte jag var lite konstigt då det var väldigt fint höstväder igår. Men väderleksrapporterna här kan man oftast lita på och den utlovade snön kom alltså idag. Usch, om det är något väder jag inte tycker om så är det vädret som nu är på väg att komma. Snart har alla löven fallit och det är grått och tråkigt och vinden gör att kylan känns ända in i benmärgen. Nu längtar jag efter mörkret och flera meter snö istället. Jag blir lika förvånad varje gång jag går ut efter klockan fyra och det är ljust ute. Jag har nog någon tidsinställd klocka inom mig som säger att det borde bli mörkt tidigare om dagarna, men det är i Norrbotten det.

Jag sitter på Starbucks med svarta kryss på händerna som talar om att ja, jag var ute och klubbade igår och nej, jag är inte över 21 år. Gårdagen erbjöd tre halloweenfester av olika slag. Först samlades grannarna i mitt området för ett neighborhood party. Jag gick dit en stund och fick för andra gången ta på mig min utklädnad. Jag var faktiskt på ett halloween party redan i fredags. Det var Priscilla och Tessas au pair möte som ägde rum i källaren på en kyrka. Att gå på andras au pair möten får en att uppskatta min LCC:s möten. Hon gör alltid det bästa av allt. De andras möte gick ut på att samlas i en lokal i kyrkan och göra ingenting. Visserligen fick vi snacks, och det var ju alltid något plus att vi fick prova våra outfits för första gången. Då var vårat möte bättre. Henna och Tiina hämtade mig vid fem och vi for och plockade upp två andra tjejer och sedan for vi till vår LCC. Alla au pairer samlades där och vår LCC gick igenom lite viktig information. En ny svensk kom i fredags och jag hälsade på honom, för det var faktiskt en kille.

Efter samlingen for vi till Trail of Terror. Det låg flera mil utanför the metro area. Det blev inte bättre av att kön med bilar var flera kilometer lång. När vi kom in på området fick vi dessutom veta att väntan för en av aktiviteterna var en timme och trettio minuter. Vi och svenska tjejerna beslutade oss för att vända och fara tillbaka till Minneapolis. Vi pratade med vår LCC en stund och en utklädd kille kom och försökte skrämma oss. Vissa av tjejerna blev livrädda. Jag är tråkig och blir inte skrämd så lätt. När han kom till mig och morrade gav jag honom en kram med orden “I can give you a hug instead”.

Jag åkte hem i Carros bil med Ullis, Emil och en annan ny au pair. Vi släppte av Ullis på ett hotell där hennes föräldrar som är på besök bor. Därefter hade vi den svåra uppgiften att hitta till den nya tjejens hus. Vi hade adressen och instruktioner på tyska hur vi skulle hitta dit. Hon bodde vid en av sjöarna och det är inga lätta området att hitta i. Vi virrade runt ett tag och tillslut gick den nya tjejen med på att ringa sin värdpappa som kunde hjälpa oss. Vi var i rätt område, men tjejen var ju ny och kände inte igenom sig i omgivningarna. Vi lämnade henne och fortsatte till Carros hus dit vi hade ringt en taxi. Vi hoppade in i taxin och for till downtown och Spin. Där mötte vi de finska tjejerna och lite annat folk. Jag förundrades igen över hur mycket folk man känner sen tidigare som man träffar ute. Vi stannade på Spin till musiken tystnade och lamporna tändes. Jag, Emil och Tiina tog en taxi hem och jag var hemma någon gång efter tre.

Nu sitter jag alltså på Starbucks. Nyss hälsade en kvinna så glatt på mig med en vinkning och allt. Jag har ingen aning om vem hon var. Hon hade ett barn med sig så jag kanske har träffat henne i något barnrelaterat område. Bredvid mig står typ tio personer och har något möte om Obama. Alla bär Obama-stickers på tröjorna. Nu börjar valet märkas tydligt mycket i USA. Tidigare verkade valet ju större i Sverige än här men nu märker jag av det trots att jag inte tittar på tv. På var och varannan gård skyltas det med namn på olika politiker. Om man går efter det är det ingen tvekan att Obama är populärast. Nu ska jag återgå till den ursprungliga planen för mitt besök på Starbucks, nämligen göra min läxa från helgklassen. Sen måste jag göra en liten roadtrip runt Minneapolis och samla ihop mina saker som jag har spritt ut på diverse ställen. Jag har bland annat min kamera under sätet på Hennas bil och därav bristen på bilder. När jag får den ska jag visa hur jag och de andra var utklädda.

Nu sitter jag på stället som inte behöver nämnas vid namn. Några meter ifrån mig sitter en elev och en studievägledare eller något i den stilen och pratar om ansökningar till college. Jag försöker att inte lyssna men det går inte så bra. I alla fall…idag hade jag sovmorgon och den utnyttjade jag så klart. Jag har suttit och läst om carolinfallet och lekt mordutredare med pappa på MSN. Pappa var faktiskt på presskonferensen i Luleå idag. Hoppas att fallet blir löst snart, det är ju så mycket spekulationer.

Nu kom en av baristorna, “Is you computer pink?”. Jorå, det är den. Jag börjar jobba snart igen då jag jobbar kväll. Tidigare idag har jag mest chillat med treåringen. Jag läste 12 böcker för henne så jag blev alldeles hes. Dora the explorer är det som gäller för tillfället. Vi är stammisar på biblioteket. Ja, jag är väl egentligen stammis överallt. Starbucks, Target, biblioteket, Mall of America, Ikea, mataffären, Southdale…det är nog få som har varit på dessa ställen lika mycket som jag under det senaste året. Snart kommer jag få börja tänka “Det här var sista gången jag…” om allting. Fasar över dagen jag måste tänka “Det här var sista gången jag var på mitt Starbucks”. Men det ska jag inte tänka på nu, nu ska jag nämligen gå hem till “mina” barn igen.

Idag var det som vanligt på tisdagar Toddler Tuesday på Mall of America. Jag var dit med min toddler, treåringen. Temat idag var Pumpkin Patch. Vi pysslade lite och sprang runt på höbalar. Priscilla var också där med ett av hennes barn och en kompis till barnet. Efter själva Toddler Tuesday gick vi till äventyrsparken. Priscillas barn skulle åka några rides och då tänkte jag att vi kunde hänga med på åtminstone en. Det är ganska dyrt att åka. Jag hade sån tur att när vi stod och skulle köpa biljetter kom en man och frågade om vi ville ha hans biljett eftersom han bara ville åka bergochdalbanan en gång. Jag tackade och tog emot och gick och kollade hur många poäng det fanns kvar. Jag trodde att det bara skulle vara några stycken men det var 14 poäng, vilket motsvarar ungefär 14 dollar. Jag och Priscilla delade på det och vi åkte några barnkaruseller. Vi gick till legolandet och barnen byggde lego ett tag. Det blev dags för lunch och vi gick till en foodcourt och åt lunch på Mall of America. Jag och treåringen åt pasta från Sbarro, det var länge sedan. Bättre än Ikea, är så less på maten där nu.

Halv tre var det storytime på bibblo. Det slutade klockan tre och då hade jag rast eftersom jag började extra tidigt imorse. Jag gick till Starbucks för att ta igen de föregående dagarnas frånvaro. Jag pratade med baristan som varit i Danmark och vi pratade lite om framtiden, när jag åker till Kalifornien och när jag åker hem, standardfrågorna ni vet. Han ställde en annorlunda fråga, nämligen “Hur länge blir du i Sverige då?”. En jobbig fråga att få, om inte annat att besvara. “Forever…?!” blev svaret. Nu menar jag inte att jag har gett upp collegeplanerna men jag har inte bestämt något och just nu är planen att vara i Sverige på obestämd tid.

Jag gick hem till “mina” barn och hoppade i lövhögar tillsammans med dem. Två veckor har jag nu kvar att arbeta, sedan blir det Kalifornien. Jag sitter på Starbucks och har just bokat boende till resan. Det känns inte alls som att jag snart ska dit, än mindre till Sverige…men det kommer jag bli väldigt påmind om snart.

Just nu har jag bara tre saker att säga:

1. Jag flyttar tillbaka till Sverige om precis en månad.
2. Jag har varit starbucksfri i över två dagar.
3. Jag börjar väldigt tidigt imorgon så godnatt!