Det börjar bli dags att skriva om Chicago igen innan jag glömmer bort vad vi egentligen gjorde. Förra inlägget slutade vid Navy Pier. Efter att vi hade tittat på fyverkerierna gick jag och Henna tillbaka till downtown och tog tåget till vårt hostel för att sova.

Nästa morgon sov vi så länge vi kunde innan det var dags att checka ut. Lincoln Park fanns i närheten av var vi bodde och vi gick till ett gratis zoo som fanns där.

Det kändes inte riktigt rätt i hjärtat att stå och kolla på isbjörnar i den där hettan

Då var solbjörnar ett bättre namn

Downtown i dimma

Vi tänkte åka buss tillbaka till downtown och gick och ställde oss vid en hållplats. Vi väntade ett tag i busskuren. Tre kvinnor kom dit och förstå att jag blev förvånad när de började prata på svenska med varandra. Henna tittade på mig “Do they…” “Yes, they do!” svarade jag snabbt och undrade vad det var för fel på mig som bokstavligen dras till svenskar. Jag bestämde mig för att inte prata med dem. Det kändes så konstigt att höra svenska när jag bara hade pratat engelska över helgen. När bussen kom vände sig en av kvinnorna till mig och frågade mig om bussen gick till ett visst ställe. “Är det i downtown?” svarade jag på svenska. Kvinnan fortsatte att prata engelska med mig. “Jag pratar svenska!” sa jag till henne och hon fick ur sig ett “Jaså” och såg ut som att hon inte fattade någonting. Jag klargjorde ännu en gång att bussen gick till downtown och sedan gick jag och Henna in i bussen. Väl på bussen glodde kvinnorna på mig men de sa ingenting och jag beslutade mig för att göra detsamma.

Här har vi förflyttat oss till Chinatown

Sears Tower såg högre ut på avstånd

På väg tillbaka till downtown

Vi åkte på en gratis trolleytur genom stanDet var massor med sailors i ChicagoNej, det var ju inte riktigt Foppa som uppfann dessa tofflorDet blev kväll och vi satt utanför Union Station i väntan på bussen
10.30 skulle bussen gå från Chicago. Vi var vid hållplatsen i god tid men vi var inte ensamma. Det stod ungefär 200 personer och väntade på olika långfärdsbussar. Vår kom först av alla. Med minne av den kalla natten till Chicago hade jag nu utrustat mig med en rosa resefilt. Jag lyckades sova mycket bättre på hemvägen, om än inte bra. Från downtown Chicago hamnade vi åtta timmar senare i downtown Minneapolis.

Bussen vi åkte med, väldigt fin och fräsch

Framme i Minneapolis gick vi till shoppinggatan Nicollet Mall för att åka vidare med lokalbussen till våra hem. Jag hann även med ett besök på mitt Starbucks i downtown (jo, nu har jag ett sådant också). Baristan jag känner där var nog lite förvånad att se mig där 6.45 på morgonen. Vi pratade om Chicago, men inte så länge då jag var smått förrvirrad efter natten på bussen. Jag och Henna åkte söderut och jag hann precis i tid med at byta buss där Henna bor. Hade jag kommit tre sekunder senare hade jag missat den. “Oh, you are lucky” upprepade busschauffören flera gånger till mig. Lucky, visst, trött, självklart. Jag kom hem och upptäckte att jag hade sovmorgon till 12.15 så sov var precis det jag gjorde.

Hemma med en CM i handen, visst har jag cool resefilt?

Chicago var grymt. Jag tyckte om staden mycket mer än vad jag hade trott. Jag hade förväntat mig en grå och blåsig stad men Chicago var riktigt fint. Det vi inte orkade med var att fara till Harpo studios där Oprah spelar in sina program. Det och Playboys kontor får bli nästa gång jag far dit!

Efter Sears Tower gick vi till Union Station och vilade ett tag innan det var dags att hitta vårt hostel. Det låg några kilometer utanför dowtown och vi åkte därför tåg dit. Jag kunde inte låta bli att tänka på Cityakuten varje gång jag åkte de där tågen. Visste ni att Cityakuten utspelar sig i Chicago? Man kan ofta se karaktärerna åka de där silvriga tågen i serien. Vi åkte tåg så nära vårt hostel som det gick. Med mig som kartläsare hittade vi faktiskt dit på en gång. Chicago är känt som “the windy city”. Lite vind hade inte skadat under helgen vi var där, det var jättevarmt hela tiden. Vi checkade in och vilade i några timmar i vårt rum. Vi begav oss sedan ut i stan igen. Vi skulle till något som hette “Navy Pier”. Vi hann knappt ta upp kartan innan någon kom och frågade oss om vi behövde hjälp. “Det är ganska långt om ni ska gå, det är säkert en mile”, sa kvinnan. “Äh, vi är vana vid att gå”, sa jag till Hennas förskräckelse. Jag tycker att man ser mest om man promenerar. Problemet är att jag alltid går så fort till skillnad mot Henna. Men trots att vi förmodligen tog den längsta vägen såg vi mycket efter vägen.

En skulptur. Vet inte vad den ska föreställa, men jag kallade den för “peanut”.

Ser ni oss?

En jättecool utomhusscen

Slutligen kom vi äntligen fram till Navy Pier. Vi var vrålhungriga och gick och åt på en italiensk restaurang i en stor byggnad med massor utav matställen.

Pasta för mig, pizza för Henna

Klockan nio var det fyverkerier och som vanligt sparade det här landet inte på krutet om man säger så

Det blir bara några bilder från Chicago nu då jag faktiskt har min sömn att prioritera. Dessa bilder är från Sears Towers skydeck. Sears Tower är alltså USA:s högsta byggnad och även en av världens högsta byggnader. Det var faktiskt första gången jag var upp i en skyskrapa. Ungefär 12 dollar kostade det. Jag vet inte om upplevelsen var värd det, men det är kul att veta att man har gjort det i alla fall.

Fyra delstäter kan man se från Sears Tower

 Att åka hiss uppför alla våningar tog bara några sekunder. Den gick så snabbt att jag fick lock i öronen!

Henna

Lite lagom slitna efter natten på bussen

Jag är nu tillbaka i Minneapolis efter att ha överlevt en helg i Chicago utan att bli tagen av maffian eller något sådant. Jag har mycket att berätta och massor utav bilder och därför delar jag upp inläggen i flera delar. Vi tar det från början…Fredag kväll åkte jag till Hennas hus och vi förberedde oss inför resan. Vid tio for vi till downtown med bussen. Det blev ett stopp på Target för att köpa snacks och tidningar till bussresan. Vi fortsatte vidare i downtown. Det kändes lite lustigt att gå runt där med ryggsäckar redo för att resa när alla andra var på väg till klubbarna för att festa. Vi hittade busstoppet där massor utav folk redan var samlade. Vi ställde oss i kön och drygt en halvtimme senare kom bussen och vi klev ombord. Vi åkte över floden till University of Minnesota där bussen stannade och plockade upp lite mer folk. En timme senare var det redan dags för första raststoppet.

På bilden kanske det bara ser ut som en vanlig mack. I verkligheten var det en stor anläggning anpassad för lastbilschaufförer där det fanns restauranger, service för lastbilarna och parkering där det stod rader med långtradare parkerade. Vi valde att inte gå in då vi inte behövde köpa något. Fyra timmar senare stannade vi i Wisconsin på ett liknande ställe. Vi gick in för att värma oss och köpte varm choklad. Det var så kallt i bussen och vi hade haft svårt att sova på grund av detta. Det hjälpte inte direkt att jag satt på ett säte där det blåste kalluft rakt på mig. Klockan 6.30 rullade vi in i Chicago och anlägde till Union Station där vi klev av bussen. Vi kom dit i gryningen då det sakta började bli ljust. Min första tanke var att jag saknade Minnesota.

Vi gick över vattnet och kom ut på folktomma gator. Jag såg genast en byggnad jag kände igen. “Jag tror det där är Sears Tower”, sa jag till Henna. Vi hade dock båda svårt att tro på det, skyskrapan såg så….liten ut. Vi vände om och gick tillbaka till Union Station och låste in våra ryggsäckar. Därefter gick vi på jakt efter ett ställe att äta frukost på.

Vi hittade ett ställe som hette Corner Bakery Café. Det var grymt mysigt och hade ett bra utbud på både fika och lättare mat. Stället ingår i en kedja som tyvär inte finns i Minnesota. Jag har blivit frälst i bacon sen jag kom till USA och beställde en combo med smörgås med bacon, ost och ägg med fruktsallad på sidan. Bästa frukosten på länge!

Yummy scrummy in my tummy

Vi vandrade runt lite i downtown och tog riktning mot Sears Tower. Efter vägen kunde jag pricka av ännu ett jobb jag inte vill ha, nämligen fönsterputsare på skyskraporna. Som tur är behöver i alla fall ingen putsa rutorna på Sears Tower som är USA:s högsta byggnad. Det finns en robot som gör det arbetet.

Fönsterputsare som ser ut som små spindlar

 Sakta men säkert började jag gilla Chicago mer och mer. Chicago är USA:s tredje största stad och jag tyckte att staden var som en blandning mellan New York och Minneapolis. Den största skillnaden mot New York var de folktomma gatorna på morgonen.

 

 

Sears Tower

 

Vi gick till Sears Towers ingång till skydeck bara för att upptäcka att det ännu inte var öppet. Vi gick därför till ett Starbucks för att vänta där. Kaffe kändes välbehövligt efter natten på bussen. Vi gick ut och satte oss. I början satt vi och pratade lite grann så gott som det gick. Chicago har nämligen tunnelbaneliknande tåg bara det att de inte går under jord utan spåren är flera meter upp i luften istället. Vi satt alldeles bredvid tågbanan. Det kom ett tåg ungefär varannan minut och under den tiden gick det inte att prata så bra.

Efter ett tag blev vi riktigt trötta och satt bara tysta och stirrade ut i tomma intet. “You look so bored!”, sa en man som gick förbi. Han höll på att bära varor in i en shop och efter att ha gått förbi oss några gånger kom han fram. “Here you are, maybe this will make your day” sa han och gav oss två bakelser från företaget han jobbade åt. Detta fick oss så klart att skratta och jag fick ännu ett tillfälle att säga “I just love this country”. Vi bestämde oss för att gå till Sears Tower och till vår glädje var skydeck öppet den här gången…