Tiden går fort. Från mars förra året har det verkligen bara rullat på och nu helt plöstligt är det dags för första deltävlingen i Melodifestivalen. Det har gått så snabbt att jag inte har hunnit med. Det var i princip idag jag fattade att nu är det verkligen på gång igen. Tidningarna skriver som bara den om Melodifestivalen och journalisterna har börjat blogga för fullt. Ibland när jag läser eller tittar på bilder/webb-klipp får jag den där melodifestivalkänslan. Den där känslan som fanns när jag och Elina befann oss på plats förra året.

Idag har det rapporterats från presskonferensen som brukar hållas på torsdagar innan tävlingarna. Först kommer artisterna ut på scenen presenterade av Christer Björkman. Kamerablixtrarna snattrar och när alla har kommit fram ställer sig artisterna samlade på scenen likt ett klassfoto och det blir ännu mer fotografering.

Därefter bär det av till Green Room, som egentligen inte ens är ett rum utan en platå med stolar och bord. Fotograferandet fortsätter men framför allt är det nu det är reportrarnas tur. Intervjuer hit och dit. Fotografer, kameramän, reportrar från webb, radio och tidningar trängs och nästan slåss för att kunna få material att publicera. Ett enda härligt kaos.

Tiden går fort och helt plötsligt meddelas det i högtalarna att presskonferensen är slut. Pressen drar sig sakta tillbaka. De flesta går till presscentret för att färdigställa materialet. Kort därefter börjar artisterna repetera och några väljer att gå dit medan andra sitter kvar i presscentret där man kan följa vad som händer på scen via en storbildsskärm.

Vissa personer anser att man inte ska se så mycket tillbaka i tiden utan att man bara ska fokusera på framtiden. Det tycker inte vi. Vi pratar om gamla minnen dagligen just för att det är så himla kul att prata om allt roligt vi har gjort. Därför kommer vi att skriva om gamla händelser lite då och då, något som vi har valt att kalla Dagens minne.

I dagens minne befinner vi oss i Globen under presskonferensdagen inför finalen av Melodifestivalen. Det var ett himla springande mellan presscentret och arenan. Efter vägen gick vi förbi en av vakterna som vi blev polare med. Det visade sig att denna vakt hade gjort en liten undersökning bland journalisterna.

Denna gång gick Elina av någon anledning ensam upp till presscentret och passerade som vanligt vakten.

- Vem vill du ska vinna? frågade vakten.

- Bara inte Carola, svarade Elina.

- Varenda en från pressen som har gått förbi har sagt att de inte vill att Carola ska vinna, berättade vakten.

Fröken Häggkvist var alltså inte så populär bland pressen under Melodifestivalfinalen, om man ska gå efter vaktens undersökning.

Vissa personer anser att man inte ska se så mycket tillbaka i tiden utan att man bara ska fokusera på framtiden. Det tycker inte vi. Vi pratar om gamla minnen dagligen just för att det är så himla kul att prata om allt roligt vi har gjort. Därför kommer vi att börja skriva om gamla händelser lite då och då, något som vi har valt att kalla Dagens minne.

Dagens minne handlar om Christer Björkman och om när vi skulle ha tag i honom i början av förra året. Det kan vara ganska svårt att få tag i kända personer via telefon, det är nästan lättare att få en träff med dem personligen.

Christer visste att vi skulle ringa. Han hade fått vårt nummer för att veta att det var vi. Vi ringde honom en tisdag då vi var i skolan men inget svar. Vi provade säkert flera gånger men fick inte tag i honom. Vi var tvungna att gå till idrotten där vi för dagen höll till i äventyrshallen. På dagens schema stod höga höjder vilket betyder att vår idrott utspelade sig omkring tio meter upp i en hinderbana som sitter fast i taket. När passet närmade sig sitt slut var Elina klar och befann sig på golvet igen. Hon gick och hämtade mobilen och kollade om någon hade ringt. Sandra var fortfarande uppe i taket. Hon stod där tio meter upp då Elina ropade till henne:

- Christer har ringt. Tre gånger. Han har lämnat ett mobilsvar också!

Sandra kom ner på jorden igen och vi lyssnade på mobilsvaret. Christer ursäktade sig så mycket för att han inte hade svarat. Han hade suttit i ett möte men vi kunde ringa han igen när det passade.

Vi ringde igen senare på dagen men då svarade han inte. Vi ringde dagen efter och han svarade fortfarande inte. Vi åkte hem för dagen. Sandra tog samma buss som Elina men Sandra hoppade av mycket tidigare. Hon hade just klivit av när Elinas mobil ringde. Elina trodde att det var hennes mamma men det var inte riktigt det utan det var så klart Christer.

- Hej, det är Elina, svarade hon.

- Ja hej, sa Christer lite avvaktande och sedan hörde Elina honom småflina för att han inte visste om det var mobilsvaret eller inte.

Elina pratade då med Christer och efteråt funderade hon över vad killen som satt bredvid i bussen hade tänkt. Tänk på det nästa gång ni hör någon prata i telefon i bussen. Det kan vara din idol i andra änden.