Jag sitter och läser en intervju med Ola Salo. När jag läste detta var jag bara tvungen att le för mig själv:

“– I 20-årsåldern kände jag att mitt liv hade gått i stå själsligt och att det till stor del berodde på att jag försökte leva upp till olika förväntningar, på att jag tog mig själv på för stort allvar. Och då började jag medvetet bearbeta den här rädslan för att tappa ansiktet och förlora värdigheten inför andra.
Hur då?
– Genom att söka mig till situationer där jag gjorde bort mig. Gå på diskon helt nykter och dansa som en galning eller att mitt på gatan ta några danssteg och börja sjunga. Sånt man ibland kan känna för men avstår ifrån av rädsla för att framstå som en idiot.”

Hm, jag känner igen mig väldigt mycket i det fetstilta. Vem var det till exempel som dansade som galningar (nyktra) på scenen på diskot på guldspadefesten?

Jag och Elina, just det.

Läs hela artikeln här.

Jag hoppas att ingen av er som såg Melodifestivalen missade Tomas Andersson Wijs tolkning av Carolas Evighet som han spelade i inledningen av sändningen. Det var så vackert och man fick tid att stanna upp och tänka till ett tag. Jag och Elina fick äran att se det live två gånger och det var helt obeskrivligt, speciellt på genrepet på lördagen. Vi satt på A-läktaren och hade bra översikt över publiken, storbildsskärmarna och scenen. Vi satt och ryste låten igenom. Helheten med publiken som satt stilla och höll upp olika ljuskällor, bilderna som visades från de olika deltävlingarna och Wij som stod ensam på scenen, det var bara så fint och är en av anledningarna till att jag kommer att köpa dvden från Melodifestivalen 2007.

Idag fyller Andreas Johnson 37 år, och man blir lika förvånad varje gång man läser hur gammal han är. Här är ett citat om Melodifestivalen från hans senaste dagboksinlägg:

“alla otroliga människor inblandade i hela produktionen…crew, catering, runners, skivbolag, press….jo det finns faktiskt en hel del jävligt trevliga journalister haha”

Vi håller med;)

När jag gick i nian sa jag att jag inte skulle köpa några mer rosa kläder, skor eller saker. Nu går jag i trean och sitter i en lägenhet med rosa väggar, rosa inredningsaker och en garderob med rosa kläder. Det gick alltså inte så bra. Idag fortsatte jag den rosa trenden och köpte nya solbrillor, som var, suprise, rosa.

En som också har coola brillor, det är Jens i The Ark.

Bara vanligt papper! Det bestod dessa scendekorationer av vid Melodifestivalens scen. Glitterpapper då, förstås. (Obs! Bildrubriken ska tas med lite ironi;)

Publiken i Globen var tvungna att svära en ed innan sändningen av Melodifestivalen började. Alla skulle ställa sig upp och lägga handen på bröstet och läsa detta högt. 

När vi kom hem från efterfesten söndag morgon var det arbete som gällde. Klockan var efter fyra på morgonen och Sandra gick och satte sig vid datorn och skrev vinnarartikeln. Till klockan fem höll hon på och först då gick hon och la sig.

Elina låg redan och sov men hon klev upp en timme tidigare istället, det vill säga att hon la sig fyra och klev upp klockan sju. Redigering och urval av bilder väntade då till klockan åtta då vi gick och åt frukost. Det kändes ganska dött i restaurangen. Stämningen var ganska avdankad hela söndagen. Vi hittade Johan från GP och åt frukost med honom med panoramautsikt över arenan. Efteråt visade vi vårt pyntade hotellrum för honom.

Tillbaka i rummet färdigställde vi vårt material till tidningen och skickade iväg det. Tiden gick alldeles för fort och helt plöstligt var klockan närmare tolv. Det vara bara att skynda sig att packa ihop allt och lämna hotellrummet. Vårt flyg gick först vid elva på kvällen och därför hade vi flera timmar kvar att spendera i Stockholm. Vi låste in vårt bagage på hotellet och rände runt i Globenområdet flera timmar.

Vi satt ett tag vid en fontän som fanns utanför hotellet och njöt av vårsolen och pratade om dagarna som hade varit. En bekant person kom ut från hotellet. Andreas Johnson. Han gick till en väntande bil där en artistansvarig (som vi för övrigt träffade när vi intervjuade The Poodles) väntade. Han såg oss efter vägen till bilen och vinkade så glatt. Synd att vi inte har hunnit prata med honom lika mycket som förra året.

När klockan var vid fem bestämde vi oss för att gå till Johans hotellrum och fråga om han ville följa med och äta. Vi visste redan vilken våning han bodde på men vi frågade efter rumsnumret. Vi åkte upp med hissen och hittade rätt dörr. Just när vi kom fram till dörren hörde vi bankande ljud från rummet. Ganska snart insåg vi att någon var på väg ut och i ren förskräckelse sprang vi och gömde oss vid nästa dörr (varje dörrpar låg i en “ficka” i väggen). Vi ställde oss med ryggarna mot väggen och det var väl ett försök att gömma sig egentligen. Det gick inte särskilt bra med tanke på att vi började skratta högt. Johan gick förbi och såg oss på en gång och verkade inte särskilt förvånad över att se oss där, trots att han trodde att vi hade åkt hem. (Om du läser det här vill vi bara klargöra att vi inte hade stått vid din dörr i flera timmar.)

Vi gick på kära Donken via Globens biljettförsäljning där Johan hämtade biljetter till Shakira och Snoop Doog som han skulle recensera. Sen bar det av till hotellet igen där vi satt ett tag i foajén innan det var dags att ta farväl. Vinkandes steg Johan in i hissen och sen såg vi han inte mer.

Vid åtta kom Elinas mamma och hämtade oss (!). Okej, hon hade inte kört hela vägen från Luleå utan hon och Elinas bror hade varit i Linköping. De kom med en hyrbil därifrån och hämtade upp oss efter vägen. Vi for till Arlanda där vi väntade några timmar på vårt plan. Det var lika jobbigt för oss att gå igenom säkerhetskontrollen denna gång som när vi for från Kallax. Det är inte helt lätt när man har med sig en massa elektronisk utrustning. Vi fick packa upp halva packningen och killen i kontrollen bara skrattade åt oss och undrade om vi skulle hinna med planet.

Vid elva lyfte vi från Stockholm. Drygt en timme senare landade vi i ett kallt Luleå, om inte annat kändes det kallt jämfört mot Stockholm. I huvudstaden sprang vi ofta omkring utan jacka och när någon frågade om vi inte tyckte att det var kallt svarade vi bara att vi var från Luleå.

Klockan var strax efter tolv på natten och vi for från Kallax flygplats. Till NSD bar det av. Vi for till tryckeriet och hämtade måndagens tidning och var bland de första som läste vår artikel. Tre helsidor på tre tidningsdagar blev resultatet av resan, inte illa.