Jag hade egentligen förberett en text där jag skrev om att jag vill se till att leva livet men ni som har läst denna bloggen har nog redan fått det inpräntat i huvudet med tanke på att det är vårt motto. Jag går därför mer rakt på sak. De senaste månaderna har jag antytt någon gång då och då att jag är på väg härifrån. “Jag vill byta land och vara hon som försvann”. Jag publicerade inte detta bara för att det är en grym låt. Byta land är nämligen precis det jag ska göra. Den femte november lämnar jag Sverige och jag kommer inte tillbaka förrän om ett år. Jag ska åka till USA som au pair, till Minneapolis i Minnesota närmare bestämt. Jag trodde inte att jag skulle hamna så långt norrut i USA men nu blev det så eftersom jag har hittat en bra familj. Jag bestämde mig redan i maj att fara och sedan juli har jag blivit matchad med olika familjer och nu har jag hittat en jag tycker om.

Jag lämnar allt bakom mig och det blir faktiskt skönt. Det är klart att jag kommer att sakna vissa saker, speciellt mina och Elinas galna äventyr men en dag kommer jag faktiskt att återvända. Det här är bara början på livet…

Det ni nu läser det här på är min och Elinas blogg. I USA kommer jag inte att ha någon Elina vid min sida och därför kommer jag inte att skriva på Stopp Stanna Lyssna. Den här bloggen är till för våra äventyr. Jag har därför gjort en separat blogg för mitt år i USA och adressen är stoppstanna.com/sandra. Båda bloggarna kommer att uppdateras parallellt före jag åker.

I torsdags kom jag till Luleå med bussen och på fredagen träffade jag Elina. Vi var och åt på restaurang med hennes familj. Elinas brorsa fyllde nämligen år i helgen och hade fest på fredagen och han ville väl inte ha morsan och syrran hemma då. Vi for hem till Elina en sväng efter maten och där satt typ halva Medieprogrammet årskurs ett. Vi frågade om vi skulle dansa och sjunga för dem men de kunde inte komma på någon bra låt, annars hade vi helt klart gjort det. Vi kände inte för att liva upp festen så mycket mer (för det fick vi inte för Elinas bror) och vi åkte hem till mig. Vi hade nämligen bestämt oss tidigare för att ha en schlagerkväll och det hade vi. Vi såg på finalen av Melodifestivalen 2006 och 2007. Elina var hemma hos mig ända till halv tre på natten!

På lördagen hade vi samlat ihop ett litet gäng för att festa. Vi for till en föredetta klasskompis lägenhet där vi hade förfest med karaoke. Vi sjöng massa schlagerlåtar kvällen lång. Vid elva någon gång ringde vi vårt taxiföretag och vår karaokechaufför svarade och när vi önskade han eller den andra chauffören sa han att limousinerna hade gått sönder! Vi blev lite fundersamma men han skickade i alla fall en bil och vi undrade vad som skulle dyka upp. Några minuter senare ringde en tjej som vi aldrig hade träffat förut och sa att hon var vid huset. Jag gick först ner och möttes av en limousin men insåg ganska snabbt att det var vår chaufförs reservlimo för han har nämligen två stycken. Resten av gänget kom ut och vi åkte. Jag satt och förhörde taxitjejen hela vägen in till stan. De andra satt och gapskrattade för varje fråga. Hon blev nog lite irriterade på oss, jag frågade om allt från vad karaokechauffören hade köpt för ny bil och vad det hade varit för klädsel i den andra limon. I slutet frågade jag om vi fick vårt VIP-pris och en kram men hon svarade surt att “det är med killarna det”.

Anledningen till att limousinerna var trasiga var för att den här tjejen och vår andra chaufför hade lyckats krocka med varandra! Lyckat. Karaokechauffören skulle alltså köpa en ny bil och vår andra chaufför har ju reserven. Det känns ganska tråkigt faktiskt, det var ju visserligen inga vita Bel Air limousiner men vi har ändå fäst oss vid dem.

Vi fortsatte kvällen på Färjan som är just precis vad det låter som, nämligen en färja med nattklubb. Där dansade vi i några timmar innan vi gick till Matstället och åt pizza. När vi skulle hem ringde vi vårt andra taxiföretag och lite senare dök en röd bil upp med vår trevliga chaufför. Vi fick en liten extrarunda eftersom han skjutsade hem en annan kund samtidigt som vi satt i bilen. Inte oss emot, vi gillar ju att åka taxi, som ni kanske märkt. På vägen hem var det några kunder i en annan bil som sjöng i taxiradion och vi såg så klart till att göra detsamma. Det blev lite Cara Mia och vår chaufför sa till den andra chauffören att ”mina kunder lät bättre”, vi kunde inte annat än hålla med.

På söndagen var jag till Elina och åt födelsedagstårta och såg på tv tillsammans med hennes familj. Igår var jag, Elina och Erika på aerobics på Inpuls som har flyttat in i nya lokaler. Det var kul men jobbigt. Jag hade egentligen tänkt att följa med på spinning idag men det blev inte då jag hade lite saker jag var tvungen att ordna.

Och Elina lär väl inte skriva nå, så jag återkommer när jag får lust.

Det händer ju lite då och då att folk använder våra bilder utan tillstånd på deras bloggar. Detta är ganska irriterande, speciellt när dom direktlänkar. Men samtidigt kan det var ganska kul med direktlänkningar. När jag upptäcker det brukar jag nämligen vara lite fräck och byta ut bilden till en bild på mig och Elina istället. Ett exempel är en tjej som på sin blogg la ut en bild på ett par solbrillor som jag hade fotat. Jag bytte då ut denna bild till ett foto på mig, Elina och Jens i The Ark när vi hade solbrillor på oss. Det passade väldigt bra ihop med texten där hon hade skrivit om solglasögonen hon hade köpt. Det inlägget försvann ganska snabbt. Dom har en tendens att göra det. Konstigt.

“Den sjungande polisen” åkte ju ur Idol och det var tråkigt tyckte vi. Men det duger ganska bra att ha honom här i Norrbotten också. Vi har spanat in han några gånger i Luleå och Elina har stolt berättat att hon minsann har fått en godispåse av honom på den tiden då han uppträdde på Western Farm i Boden. Tidningarna här uppe har så klart följt uttagningarna med spänning och han har synts mycket i media. Men nu är det slut, även om hans sångkarriär verkar leva vidare för det verkar som att han har fått skivkontrakt.

På tal om poliser. Under Luleåkalaset köpte ju jag rosafluffiga handbojor, ett impulsköp kan man säga. Jag kedjade fast Elina i mig och vi gick runt på stan. Under festivalen var Luleå extrabevakat och det kryllade av poliser. Vi roade oss med att gå och fråga om poliserna ville byta handbojor med oss. Det ville dom.

Den 11 september fyllde domännamnet stoppstanna.com ett år. Vi har nu alltså bloggat i över ett år och det har varit händelserika månader. Bloggen har väl egentligen inte förändrat våra liv så mycket, förutom att vi så klart har avsatt en hel del tid åt den för att ni läsare ska kunna ta del av det vi har varit med om. Det har ofta kommit fram folk, både bekanta och obekanta och berättat att de läser här och det är alltid kul.

Anledningen till att den kom till var väl egentligen för att jag i flera år har haft olika hemsidor och i slutet även en blogg. Elina ingick så mycket i den bloggen att det var lika bra att skaffa en tilsammans. Stopp Stanna Lyssna! föddes och snart var domännamnet köpt. Anledningen till att det blev just det namnet är lite dumt egentligen. Från början skojade vi om att vi skulle starta en tidning som hette Blind & Döv i motsats till Se & Hör. Namnet följde med oss under skolgången men vi tyckte inte att det var ett passande namn för en blogg. På engelskan gjorde vi ett arbete där vi döpte en text till Stop Look Listen. Jag vet inte om det var för att vi var dåliga på engelska, eller om vi valde att det skulle bli så men vi översatte det till Stopp Stanna Lyssna. Hade vi varit helt korrekta hade det ju blivit Stopp Titta Lyssna och nu i efterhand låter det väldigt konstigt.

I början följde vi statistiken med spänning nästan varje timme men nu är vi mer avslappnade på den fronten. Vårt besökarantal har så klart ökat och fortsätter att göra det. I nuläget har vi omkring 1000 besökare per dag.

Och en glädjande nyhet är att vi har förlängt avtalet med webbhotellet så ni får stå ut med oss minst ett år till…

Min mamma tycker inte om svordomar. Jag brukar väldigt sällan svära men mamma tycker att några ord jag använder är svordomar. Igår sa jag “jäkla” om något och det tyckte hon inte om. Hon klagade även på att jag hade skrivit ordet “förbannade” här i bloggen, det får man heller inte göra.

Vet ni vad hon gjorde på studenten då? Jag och Elina gick i stan och skrek “För vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra” och helt plötsligt dök min mamma upp från ingenstans och sa att så får jag ju inte ropa. “För vi har tagit studenten, fy vad vi är bra” fick jag censurera det till, men det var ju inte lika roligt.

Nu innehåller det här inlägget flera svordomar, men mamma tycker det är okej om det handlar om citat. I det här fallet citerar jag mig själv.

[Det här kommer mamma att läsa inatt när hon jobbar natt, så hej mamma!]

Det är snart tre månader sedan du skrev ett inlägg i bloggen.

Jag hade glömt bort hur roligt det är att beställa på postorder. Jag klickade nyss hem några böcker:

• Gossip Girl 1
• Gossip Girl 2
• Stinas möten
• Dannyboy och kärleken

+ en titel som jag inte skriver på bloggen.

Dannyboy och kärleken har en reporter från TT som vi blev bekant med under Melodifestivalen skrivit och därför är jag av ren nyfikenhet tvungen att läsa den.

En hårddisk, kläder, dvd, mer kläder och böcker har det blivit under sommaren. Så är det att bo i en by med Ica och kiosken som enda affärer. Ska jag vara ärlig tycker jag egentligen inte om att shoppa i stan heller…

I april skrev jag med Elina på MSN om att livet kanske är en dröm. “Man kanske vaknar om några år…”, skrev Elina. “…och inser att ens liv är astråkigt egentligen.”, fortsatte jag.

Jag har tydligen vaknat nu. Livet är astråkigt. Jobba, sova, sitta vid datorn och äta lite grann.

Men. Snart beger jag mig in i drömmen igen.

Det är nästan så att jag känner mig gammal när mina kompisar börjar få barn. Men egentligen är det inte jag som är gammal, utan de som är unga. Igår fick en barndomskompis som är ett år yngre än jag en son. Jag tror inte att hon läser bloggen, men jag önskar dig ändå grattis och lycka till!

Under finalen av Melodifestivalen hade vi en liten kupp i pressrummet. Det var nämligen så att vi skulle rösta fram pressens pris till det bästa bidraget. Jag tror att det var GP som drog igång kuppen och vi var så klart med på den. Den gick nämligen ut på att vi skulle rösta på Sheida - I mina drömmar. Ni som kommer ihåg deras låt och framträdande förstår att det hela var ett stort skämt. Bara för ironin skulle vi rösta fram dem som vinnare. Vi var ganska många journalister som var med på denna lilla kupp.

Hur slutade det då? Vann Sheida? Tyvärr inte. Efter ett tag kom en lapp upp som sa att vi bara fick rösta på finalisterna. De hade alltså ändrat reglerna! Vem som egentligen vann, det fick vi aldrig reda på…

Strax efter elva när jag befann mig på jobbet tittade vi ut och insåg att det snöar. Det har bara fortsatt och nu ligger ett tunt täcke på marken. Jag känner mig ganska likgiltig för det. Vi har ju ändå inte haft någon sommar så det spelar ingen roll. Det kan lika gärna bli vinter.

Jag far ju ändå till varmare trakter snart.

Ni som har läst om vår melodifestivalresa vet att vi missade slutet av finalen av Melodifestivalen 2007. Det låter lite konstigt eftersom vi var där och bevakade tävlingen som press och borde ha följt sändningen stenhårt. Anledningen var att vi stod och väntade i Globens foajé på att få springa ner till scenen när vinnarna var utsedda. Vi såg ingenting, och hörde knappt nå heller. Vi kunde bara tyda Luuks röst då och då och hade noll koll på poängen. Vi förstod dock så mycket som att The Ark vann, om inte annat fattade vi det när vi rusade ner och det var de som sjöng vinnarlåten.

Jag har länge velat se finalen i lugn och ro men att se reprisen dagen efter var inte att tala om då vi hade fullt upp med att fara hem. Snart kommer jag att få se hela programmet, och de andra deltävlingarna också som jag missade när jag var i Åre på VM. Jag har nämligen beställt Melodifestivalen 2007 som dvd. Jag vet att det kommer att bli riktigt plågsamt att se, speciellt när Wij sjunger Evighet i början för det väcker så många minnen. Men kul blir det också.

Jag har heller inte sett finalen 2006 på tv. Under den direktsändningen satt vi inne i arenan men då skrev vi bara från den stora presskonferensen och inte från finalen så där missade vi inte något. Jag tror inte att jag ids köpa den som dvd. Så mycket schlagernörd är jag inte.

Förra helgen när jag var i Luleå tog jag med hårddisken till Elina och vi förde över bilder till varandra. Jag fick alla bilder från årets Melodifestival och nyss insåg jag att jag hade missat att kolla på bilderna i flera mappar. Det finns många fina och roliga och imorgon ska jag nog lägga upp några här. Jag hade gärna gjort det ikväll men jag ska se till att lägga mig istället och läsa Solo och sedan sova för det är jobb tidigt imorgon för mig.

När jag lyssnar på mina arbetskompisars berättelser om hur de var när de var yngre och om hur deras barn och deras kompisar beter sig inser jag att jag har varit väldigt skötsam i mina dar.