När det går länge mellan uppdateringarna tappar jag motivationen att skriva. Jag har jobbat så mycket i veckan att jag inte har hunnit.

Förra helgen var det ju i alla fall final i Sveriges Starkaste Man i Arvidsjaur. En riktigt bra tävling med mycket publik. Till en början gick det inte så bra för Daniel men han kom igen och jag kan numera skryta med att min bror är Sveriges tredje starkaste man. Det är inte illa. Efter tävlingen checkade vi in på hotellet i Arvidsjaur där vi spenderade kvällen och natten med att äta och dansa med deltagarna från tävlingen men även med alla ungdomar som bor i Arvidsjaur. Jag träffade bland annat Per, känd som Elinas balkille. Jag dansade ett tag med honom och hans kompisar och där ligger jag och Elina i lä kan jag säga!

En bodybuildare hade uppvisning både på tävlingen och på hotellet till min mammas glädje. Eller som jag sa när han gick förbi vårt hotellrum och frågade om vi hade fest: “mamma, där är din idol.”

Jag orkar inte med någon mer utförlig rapport än det där. I veckan jobbar jag på dagis och det är faktiskt ganska uttröttande även om det kan vara kul också. Ständigt denna tystnadsplikt så jag kan inte skriva så mycket om mina dagar.

Usch, just nu är jag less på Porjus. Det vore kul att få komma härifrån och vara lite social. Jag ska visserligen till Arvidsjaur till helgen men det är ju med familjen. Jag vill till Luleå och träffa Elina och hitta på något roligt upptåg med henne, kanske fara någonstans. Jag hade tänkt åka till Luleå nästa helg men då har jag tagit på mig jobb för man tjänar ju så bra under helgen plus att det är strongmantävling i Jokkmokk. Jag hade inte tänkt gå på den men när jag ändå är här så gör jag väl det. 

Till veckan ska jag dessutom jobba någon dag på dagis, det blir ganska kul. Jag hade inte stått ut här om jag inte hade haft något att göra så då är det lika bra att jobba. Om två veckor ska mamma och Josse till Luleå. Så typiskt för jag vet inte om jag ids följa och trängas med dem i lägenheten. Åh, va less jag är, jag vill till Luleå nu.

Uppd. 8 september är det i alla fall bestämt att jag ska vara i Luleå då det är Ladies Night men jag far nog dit tidigare.

På måndag börjar skolorna i Luleå och jag är faktiskt lite avis på eleverna. Jag trodde väl inte riktigt att jag skulle skriva det här, men jag vill tillbaka till skolan. Jag hade inte velat gå gymnasiet ett år till men kanske en vecka eller så. Träffa alla klasskompisar även om vår sammanhållning var som den var. Träffa Elina och sitta och skratta nonstop med henne i korridorerna. Sitta vid tidningsbordet och blixtsnabbt ta ner fötterna från stolen när man hör att en viss lärare är på intåg. Livnära sig på chokladbollar och chokladmjölk från fiket. Gå i korridoren mot det digitala mörkrummet och känna den där speciella lukten. Prata med alla underliga lärare och höra vad de har för kul att säga just den dagen. Sitta i datasalen och skicka roliga mail. Skriva med glitterpennor i våra kalendrar om allt tokigt som händer. Lyssna när vår lärare för tjugonde gången berättar vad ett reportage är. Till och med att gå vägen som vi är spylessa på mellan bussen och skolan skulle vara kul.

Det är med lite sorg i hjärtat jag inser att vi inte återvänder till kvarteret Örnen. Livet på Medieprogrammet är slut. MP3A det var vi. Men inte längre.

Jag brukar få ganska roligt bemötande av sonen till affärsägaren här i Porjus, och så även idag när jag skulle handla.

- Tjena snygging!

Hör till saken gör väl att han är ganska många år yngre än jag.

- Gör du något speciellt ikväll?

- Näääe, svarade jag och skrattade.

- Jag tänkte om du vill jobba lite extra, sa han med glimten i ögat.

Jag bara log till svars och undrade vad han egentligen menade med att jobba extra. Strax därefter kom mamma och Josse och hämtade mig med bilen.

- Hejdå snygging, det får bli en annan gång.

- Ja, precis, svarade jag ironiskt.

De senaste dagarna borde jag ha stillat mitt databehov för hela året. Men det har jag tydligen inte för jag sitter ju här. Ibland går det bara inte att gå härifrån. Trots att sängen kallar. Trots att jag har kollat igenom alla favoritsidor typ 100 gånger under dagen/kvällen/natten.

Idag blev det både sol och värme på eftermiddagen men det kunde jag inte trösta mig med då jag jobbade till ett. När jag kom hem var det bara att sätta sig i bilen och åka till Gällivare för ett besök på polisstationen. Jag har inte hamnat i trubbel utan det var för att hämta mitt första svenska pass. Min mamma mobbade mig lite för att det stod Sverige på passet. Det är väl bara acceptera att man är svensk då, i alla fall på pappret.

Imorgon är jag ledig och jag har aldrig uppskattat ledighet så mycket som jag gör nu. Har det inte varit jobb så har det varit festivaler och farande kors och tvärs eller så har jag haft lediga dagar där jag inte skulle ha gjort någonting men istället tagit på mig extraturer på jobbet. Allt för att tjäna pengar. På fredag är jag också ledig och jag funderar faktiskt på att ta ett extra pass då också. De ville att jag även ska jobba helgen, men det går inte för då har jag minsann planer…

Måste se till att ta en reunion med Elina i Luleå snart också och spendera lite tid på riktigt i storstan men det blir väl när jobben inte växer på träd längre.

De senaste månaderna har ett ständigt irritationsmoment varit ett meddelande i högra hörnet som har talat om att diskutrymmet på både C och D håller på att ta slut. De senaste veckorna har det varit riktigt illa då jag har fått pussla för att över huvud taget kunna föra över bilder. Igår gjorde jag därför något som jag har funderat på länge. Jag beställde en extern hårddisk. Jag hade tänkt skriva att det är väl inte så roligt att lägga pengarna på det men det är det faktiskt. Att tömma denna dator på alla bilder vore ganska skönt och sedan veta att man har massor utav utrymme kvar för nya roliga bilder. När jag har fått hårddisken kan jag dessutom se till att få alla bilder som Elina har på sin dator och som jag inte har fått än. Ett exempel är bilderna från Melodifestivalen 2007, jag tror faktiskt inte ens att jag har sett alla än. Illa.

Förra veckan drog jag och Elina en runda till Norge för att skjutsa tillbaka mina norska småkusiner som har varit i Porjus i två veckor. Vi for på förmiddagen på tisdagen och det var hot, hot, hot ute och tur att man har AC i bilen då tempen visade 30 grader på vissa ställen. Vi stannade ganska många gånger efter vägen. Det var köpa-dricka-paus, bensinpåfyllning, fikapaus, byta-chaufför-paus och tissepaus. I Karesuando tankade vi och jag köpte tio paket med tobak. Jag har inte gått och blivit storrökare på äldre dar utan som bekant är det dyrt i Norge och därför brukar det vara vissa grejer min moster vill att vi ska köpa med från det blågula landet.

Efter ungefär åtta timmars nonstop lyssnande på musik i bilen rullade bilen uppför uppfarten framför huset i Kåfjord med den fantastiska utsikten. Ungarna hoppade glatt ur för att hälsa på sin mamma som de inte hade sett på vad de säkert tyckte var en evighet. Vi tillbringade lite tid i huset och vi fick bland annat fylla på magarna efter den långa resan. Jag och Elina gick ner till havet för att hon skulle få se min älsklingsutsikt på nära håll.

På onsdagen for vi in till Alta och gick på stan. Även om jag vid det här laget är van går det ändå inte att förundras över priserna i Norge. Över 100 kronor för ett hamburgemål är bara ett exempel. Vi var dessutom hungriga och kände för pizza. Det blev ett besök på Dolly Dimple´s där vi spenderade ungefär 80 kronor var för tre pizzabitar och en dricka.

Vi åkte tillbaka till Kåfjord men fortsatte förbi huset för att fara till en strand där min moster, hennes kompis och deras ungar befann sig. För att komma dit var vi tvungna att köra efter en riktigt dålig grusväg i brant nerförsbacke och jag undrade flera gånger om min magkänsla verkligen hade varit rätt när vi valde denna väg. När vi kom fram till slutet av vägen och två bilar stod där var det bara konstatera att det ju faktiskt var rätt. Vi gick ner till min moster och ungarna som badade. Vi blev så sugna själva att vi for hem och hämtade badkläder vi också. Det blev årets första dopp i havet och till en början var det kallt men sedan domnade man ju bort och förlorade känseln.

Vi var nog lite galna när vi återvände till samma plats flera timmar senare på kvällen. Vi hade bestämt oss för att ta häftiga bilder i vattnet och tvingade oss därför ut i det kalla vattnet igen, denna gång utan en sol som värmde oss.

Elina har alla bilder på sin dator och därför bör bilden ovan bara ses som ett smakprov. Vid midnatt avslutade vi vår fotosession och for tillbaka till en varm säng. På morgonen var det bara upp och hoppa för att ta den långa vägen hem. Jag tycker att det är riktigt roligt att köra i Norge med alla kurvor, fast då har jag ju länge haft en dröm om att bli rallycrossförare eller liknande. Vi for genom höga berg och djupa dalar och typ sju timmar senare var vi framme i Gällivare. Där stannade vi och åt en hamburgare och sedan fick Elina fortsätta sin resa med tåg då hon skulle till Luleå. Jag hoppade in i bilen igen och körde hem till Porjus. 

Jag fullkomligt hatar vädret som har varit denna sommar. Jag har inte kunnat sola på riktigt en enda gång. Så fort jag har lagt mig i solstolen har det kommit hundra moln och skymt solen. Kallt har det också varit. Jag befinner mig på fel ort. Jag fattar att Porjus inte direkt är värsta sommarparadiset med tanke på byns placering men så här jäkla kasst väder har jag aldrig varit med om.

Under vår vistelse i Norge var det bra väder men det är inte så stor tröst när vi körde bil i 16 timmar under tre dagar. Vi hann i alla fall med att bada i havet och det är väl en liten tröst.

Med tanke på hur mycket bloggen uppdaterades förut känns det riktigt tråkigt att tänka på hur lite den uppdateras nu. Jag vill så gärna skriva men den här sommaren har varit den mest fullbokade någonsin. Jag kommer inte ens ihåg när jag senast hade en dag då jag kunde göra ingenting. Jag har jobbat hela sommaren samtidigt som det har varit festivaler och massa annat. Mina norska småkusiner har dessutom varit här i Porjus och jag har tillbringat mindre tid än vad jag hade velat med dem. I tisdags skjutsade i alla fall jag och Elina tillbaka kusinerna till Norge och vi kom hem idag. Det är ungefär 50 mil enkel väg men med tanke på att vägarna i Norge är som de är känns det en aning längre. Just nu känner jag mig väldigt sliten och trött och enda anledningen till att jag inte ligger i sängen och sover är för att jag väntar på att Elina ska komma till Luleå med tåget för då ska jag få några bilder från henne via Msn.

Imorgon, då är jag äntligen ledig utan att vara på väg någonstans, fast då har jag massa pappersarbete framför mig men det ska ändå bli skönt. Kanske hinner jag även skriva här om våra möten med Andreas Johnson och Martin Stenmarck…

Nämen, det ser ut som att bloggen har gått och tagit semester. Eller så är det vi som har det. Eller i mitt fall har jag inte semester och det är nog lite därför jag är seg på att skriva här.

Dagarna efter Kirunafestivalen spenderades i Elinas stuga i Torneträsk. Värsta isolerade stället där man var tvungen att åka båt för att komma fram men det var trevligt ändå. Vi byggde lite muskler (?) genom att ro i sjön, bära tunga stockar och hämta vatten. Av någon anledning kände jag mig slö redan från första dagen och jag trodde att det var efter festivalen jag var sliten. Tredje dagen visade det sig dock att jag var sjuk. Riktigt sjuk. Jag mådde askasst när jag vaknade på morgonen och orkade inte ens resa mig upp från sängen. När det var som värst önskade jag att ambulanshelikoptern skulle komma och hämta mig. Så brutalt blev det inte men jag fick skjuts med båt och bil till Kiruna dit mamma och hennes sambo hade kommit för att hämta hem mig till Porjus. En sväng på akuten blev det bara för att konstatera att det inte fanns något att göra. Det var tydligen bara en väldigt intensiv förkylning och den gick över på någon dag.

Elina kom och hälsade på i Porjus. Första helgen i juli var det Porjusdagarna här. På lördagkvällen arrangerades en strongmantävling där min bror så klart var med men även andra strongmen från Norden. Första delen var på lördagen och andra på söndagen. Efter tävlingen var det pubkväll och tyvärr var det dåligt väder men vad gjorde det när det fanns ett öltält. Vi tillbringade större delen av kvällen där men tog det lugnt och jag verkade åter igen vara den skötsamma lugna flickan som porjusborna säkert tror att jag alltid är.

På söndagen fortsatte strongmantävlingen och till bybornas glädje vann hemmahoppet, det vill säga min broder. En hel del folk utifrån hade kommit men inte bara för att beskåda tävlingen utan även Markus Fagervall som hade en konsert på festplatsen vid dammen där vi höll till. Jag har nog aldrig hört publiken i Porjus fjortisskrika så mycket. Men kul ändå att byn satsar på kända artister vilket de har gjort i flera år nu. Jag och Elina har blivit lite kräsna när det gäller kändisar och vi ides inte titta så jättemycket på herr Fagervall förutom näst sista låten som var vinnarlåten från Idol och den enda vi kände igen. Vi fick även höra från insatta källor Markus kravlista för spelningen, nyfikna kan fråga oss personligen.

Elina drog hem på söndagkvällen och sedan det har jag inte träffat henne. Jag gjorde en snabbvisit i Luleå i helgen men jag hann inte träffa henne för hon var i Kiruna då. Jag körde till Luleå på lördag kväll och for hem på söndagen. Jag var bara där en kort sväng för att bestämma mitt framtida öde. Alla personer som jag har träffat den senaste tiden vet vad jag ska göra (den populäraste frågan är ju faktiskt vad jag ska göra till hösten) men det är inte officiellt på internet ännu.

Jag kommer inte att göra comeback på riktigt i Luleå förrän till Luleåkalaset i början av augusti. Jag åker visserligen ner till hamnstaden om en vecka igen men då sover jag bara över i lägenheten och pendlar från Piteå då Piteå Dansar och Ler äger rum och det blir festivalliv igen. Nu är det byn som gäller då jag jobbar här över sommaren. Just nu är jag ensam hemma då mamma och hennes sambo stack till Norge. Imorgon kommer de tillbaka och då med en eller två av mina norska småkusiner så det blir barnvaktande i två veckor. Jag har visserligen bott ensam året om men här i huset är det lite konstigt att vara ensam eftersom jag så sällan brukar vara det. Till och med post har jag fått vilket också är ovant. I Luleå får jag aldrig post då jag inte är skriven där. Lönespec. från NSD, kontoutdrag och paketavi, allt på en dag. Det märks att jag har gått tillbaka till bylivet då jag har beställt kläder på postorder vilket jag ofta gjorde när jag bodde här och inte hade tillgång till så mycket affärer. Nu tycker jag att jag har babblat nog men nu kan bloggen kallas uppdaterad i alla fall.

Det är spännande att bo vid brandstationen. Idag när jag satt ute på bron såg jag en personbil komma körandes i ganska hög fart. Föraren tutade och hade sig innan han svängde in till brandstationen. Det tog inte länge före några fler brandmän kom i sina bilar och sprang in i brandstationen. Efter ett tag hade de fått på sig sina dräkter och tagit ute både en brandbil och en vanlig bil med båt på släp. De lastade in flera blomvattenkannor i brandbilen och det såg en aning komiskt ut. Är det så man vattnar ihjäl elden? Det var tydligen inte så jättebråttom heller för det hann komma en person med påsar från Ica och läskflaskor som de lastade in i en av bilarna för att brandmännen skulle ha fika med sig.

Brandmännen i brandbilen började köra efter rasthållplatsen här nere för att sedan köra ut på vägen. När de kom ut på vägen slog de på sirenerna och blåljusen, bara för att köra tillbaka till brandstationen. Vid brandstationen öppnade en av brandmännen dörren för att fråga personerna som var kvar vid stationen var det brann, de hade tydligen missat den ganska viktiga detaljen. De blev underättade om detta men även en annan upplysning:

- OCH INGA SIRENER!

Brandbilen körde en omväg runt rastplatsen igen, och därefter bar det äntligen iväg. Det är livet i en by det.

Nu är det officiellt. Idag fick jag beviset i brevlådan som talade om att jag nu kan titulera mig som svensk medborgare. Jag kan alltså inte längre skryta om mitt norska medborgarskap men nåja, det blir bäst så här. Jag bor ju trots allt i Sverige, men att jag fortfarande är halvnorsk, det kan ingen ta ifrån mig.

Undra om taxichaufförerna saknar oss nu när vi inte är i Luleå och underhåller dem? Jag driver i alla fall min egna lilla taxirörelse i Porjus. Killarna i Porjus som är några år yngre än jag har nämligen kommit på att det är väldigt kul att ragga med mig. De ringer stup i kvarten för att få ut mig och köra bil så att de får åka. Det blir faktiskt lite jobbigt i längden… 

Midsommar tillbringades i Porjus. Vi hade fest på vår gård och det kändes som att halva byn var hemma hos oss. Det var trevligt i alla fall. Kvällens kommentar var helt klart “jag har en knäppskalle mellan benen.”. Resten av storyn låter jag vara osagd.

Idag vaknade jag klockan sju på morgonen och det är ett under att jag vaknade så tidigt då jag de senaste dagarna har sovit till omkring tre på dagen (!). Ett större under var kanske att jag till och med klev upp vid åtta, kvällsmänniska som jag egentligen är. Så du ser Elina, jag kan kliva upp tidigt också. Jag såg inte en skymt av min kompis på Msn så jag kunde inte ta farväl av henne. Som ni har läst är Elina nu på väg till Irland. Jag är lite avis, även om jag inte hade velat återvända just nu. Jag har nämligen varit där tidigare och då på ridläger. Jag har alltid haft en speciell relation till Irland då jag känner en som bor där, och att jag dessutom har varit där gör bara att jag vill dit ännu mer. Some day, some day…

Nu har jag i alla fall installerat mig i Porjus och bylivet igen. Just nu är jag väldigt asocial då vi har en stor midsommarfest hemma med typ halva byn, och jag sitter här inne. Det är nog bäst att gå ut och få i sig lite mat. Så här såg det förresten ut igår, då jag la mig vid ett på natten. Utsikten i Porjus är inget att klaga på då bilden togs utan att ens lämna huset.