Jag såg fram emot att vakna idag då jag nästan var säker på att det skulle ligga ett avi i brevlådan. Jag tog på mig regnkläder bara för att hämta posten då det spöregnade ute. Mycket riktigt, i brevlådan låg det ett avi. Ni kan ju ana min besvikelse när jag öppnade det och det stod att mitt paket finns att hämta tidigast 22 augusti, det vill säga på onsdag nästa vecka. Leveransen av min externa hårddisk skulle enligt ONOFF enbart ta två till fyra dagar. Jag blev riktigt sur och skickade iväg ett argt mail att jag hade förväntat mig att få paketet inom fyra dagar och inte tio. Jag fick ett svar inom en halvtimme att Posten hade gjort fel i aviutskicket och att paketet redan fanns på utlämningsstället. Dagen blev alltså inte förstörd och jag trotsade regnet och cyklade och hämtade min hårddisk.

På måndag börjar skolorna i Luleå och jag är faktiskt lite avis på eleverna. Jag trodde väl inte riktigt att jag skulle skriva det här, men jag vill tillbaka till skolan. Jag hade inte velat gå gymnasiet ett år till men kanske en vecka eller så. Träffa alla klasskompisar även om vår sammanhållning var som den var. Träffa Elina och sitta och skratta nonstop med henne i korridorerna. Sitta vid tidningsbordet och blixtsnabbt ta ner fötterna från stolen när man hör att en viss lärare är på intåg. Livnära sig på chokladbollar och chokladmjölk från fiket. Gå i korridoren mot det digitala mörkrummet och känna den där speciella lukten. Prata med alla underliga lärare och höra vad de har för kul att säga just den dagen. Sitta i datasalen och skicka roliga mail. Skriva med glitterpennor i våra kalendrar om allt tokigt som händer. Lyssna när vår lärare för tjugonde gången berättar vad ett reportage är. Till och med att gå vägen som vi är spylessa på mellan bussen och skolan skulle vara kul.

Det är med lite sorg i hjärtat jag inser att vi inte återvänder till kvarteret Örnen. Livet på Medieprogrammet är slut. MP3A det var vi. Men inte längre.

“Ska du känna?”, frågade min brorsa mig idag och spände musklerna samtidigt som jag koncentrerade mig på att ta mat. “Näääee”, svarade jag och ansåg att jag inte hade något behov av det. Jag vet att han är stark och just därför ska han i helgen tävla i Sveriges starkaste man. Självförtroendet verkar det vid det här laget inte vara något fel på. Vi får se hur det blir till helgen.

Jag har varit på fler strongmantävlingar än jag kommer ihåg och flera av dem har varit i Arvidsjaur. Denna gång är det alltså Sveriges starkaste man vilket jag inte har varit på tidigare om man inte räknar med när han tävlade i minus 105 kilo. Förra året gick SM i södra Sverige och därför var vi alltså inte dit. Den gången blev min bror den fjärde starkaste i detta land och det vore ju roligt om han kan förbättra det i år. På lördag klockan tolv äger tävlingen rum och då befinner jag och min familj oss där. Denna gång ska vi dessutom övernatta på hotellet så det blir nästan en helhelg i Arvidsjaur. 

Jag brukar få ganska roligt bemötande av sonen till affärsägaren här i Porjus, och så även idag när jag skulle handla.

- Tjena snygging!

Hör till saken gör väl att han är ganska många år yngre än jag.

- Gör du något speciellt ikväll?

- Näääe, svarade jag och skrattade.

- Jag tänkte om du vill jobba lite extra, sa han med glimten i ögat.

Jag bara log till svars och undrade vad han egentligen menade med att jobba extra. Strax därefter kom mamma och Josse och hämtade mig med bilen.

- Hejdå snygging, det får bli en annan gång.

- Ja, precis, svarade jag ironiskt.

De senaste dagarna borde jag ha stillat mitt databehov för hela året. Men det har jag tydligen inte för jag sitter ju här. Ibland går det bara inte att gå härifrån. Trots att sängen kallar. Trots att jag har kollat igenom alla favoritsidor typ 100 gånger under dagen/kvällen/natten.

Idag blev det både sol och värme på eftermiddagen men det kunde jag inte trösta mig med då jag jobbade till ett. När jag kom hem var det bara att sätta sig i bilen och åka till Gällivare för ett besök på polisstationen. Jag har inte hamnat i trubbel utan det var för att hämta mitt första svenska pass. Min mamma mobbade mig lite för att det stod Sverige på passet. Det är väl bara acceptera att man är svensk då, i alla fall på pappret.

Imorgon är jag ledig och jag har aldrig uppskattat ledighet så mycket som jag gör nu. Har det inte varit jobb så har det varit festivaler och farande kors och tvärs eller så har jag haft lediga dagar där jag inte skulle ha gjort någonting men istället tagit på mig extraturer på jobbet. Allt för att tjäna pengar. På fredag är jag också ledig och jag funderar faktiskt på att ta ett extra pass då också. De ville att jag även ska jobba helgen, men det går inte för då har jag minsann planer…

Måste se till att ta en reunion med Elina i Luleå snart också och spendera lite tid på riktigt i storstan men det blir väl när jobben inte växer på träd längre.

De senaste månaderna har ett ständigt irritationsmoment varit ett meddelande i högra hörnet som har talat om att diskutrymmet på både C och D håller på att ta slut. De senaste veckorna har det varit riktigt illa då jag har fått pussla för att över huvud taget kunna föra över bilder. Igår gjorde jag därför något som jag har funderat på länge. Jag beställde en extern hårddisk. Jag hade tänkt skriva att det är väl inte så roligt att lägga pengarna på det men det är det faktiskt. Att tömma denna dator på alla bilder vore ganska skönt och sedan veta att man har massor utav utrymme kvar för nya roliga bilder. När jag har fått hårddisken kan jag dessutom se till att få alla bilder som Elina har på sin dator och som jag inte har fått än. Ett exempel är bilderna från Melodifestivalen 2007, jag tror faktiskt inte ens att jag har sett alla än. Illa.

Förra veckan drog jag och Elina en runda till Norge för att skjutsa tillbaka mina norska småkusiner som har varit i Porjus i två veckor. Vi for på förmiddagen på tisdagen och det var hot, hot, hot ute och tur att man har AC i bilen då tempen visade 30 grader på vissa ställen. Vi stannade ganska många gånger efter vägen. Det var köpa-dricka-paus, bensinpåfyllning, fikapaus, byta-chaufför-paus och tissepaus. I Karesuando tankade vi och jag köpte tio paket med tobak. Jag har inte gått och blivit storrökare på äldre dar utan som bekant är det dyrt i Norge och därför brukar det vara vissa grejer min moster vill att vi ska köpa med från det blågula landet.

Efter ungefär åtta timmars nonstop lyssnande på musik i bilen rullade bilen uppför uppfarten framför huset i Kåfjord med den fantastiska utsikten. Ungarna hoppade glatt ur för att hälsa på sin mamma som de inte hade sett på vad de säkert tyckte var en evighet. Vi tillbringade lite tid i huset och vi fick bland annat fylla på magarna efter den långa resan. Jag och Elina gick ner till havet för att hon skulle få se min älsklingsutsikt på nära håll.

På onsdagen for vi in till Alta och gick på stan. Även om jag vid det här laget är van går det ändå inte att förundras över priserna i Norge. Över 100 kronor för ett hamburgemål är bara ett exempel. Vi var dessutom hungriga och kände för pizza. Det blev ett besök på Dolly Dimple´s där vi spenderade ungefär 80 kronor var för tre pizzabitar och en dricka.

Vi åkte tillbaka till Kåfjord men fortsatte förbi huset för att fara till en strand där min moster, hennes kompis och deras ungar befann sig. För att komma dit var vi tvungna att köra efter en riktigt dålig grusväg i brant nerförsbacke och jag undrade flera gånger om min magkänsla verkligen hade varit rätt när vi valde denna väg. När vi kom fram till slutet av vägen och två bilar stod där var det bara konstatera att det ju faktiskt var rätt. Vi gick ner till min moster och ungarna som badade. Vi blev så sugna själva att vi for hem och hämtade badkläder vi också. Det blev årets första dopp i havet och till en början var det kallt men sedan domnade man ju bort och förlorade känseln.

Vi var nog lite galna när vi återvände till samma plats flera timmar senare på kvällen. Vi hade bestämt oss för att ta häftiga bilder i vattnet och tvingade oss därför ut i det kalla vattnet igen, denna gång utan en sol som värmde oss.

Elina har alla bilder på sin dator och därför bör bilden ovan bara ses som ett smakprov. Vid midnatt avslutade vi vår fotosession och for tillbaka till en varm säng. På morgonen var det bara upp och hoppa för att ta den långa vägen hem. Jag tycker att det är riktigt roligt att köra i Norge med alla kurvor, fast då har jag ju länge haft en dröm om att bli rallycrossförare eller liknande. Vi for genom höga berg och djupa dalar och typ sju timmar senare var vi framme i Gällivare. Där stannade vi och åt en hamburgare och sedan fick Elina fortsätta sin resa med tåg då hon skulle till Luleå. Jag hoppade in i bilen igen och körde hem till Porjus. 

Jag fullkomligt hatar vädret som har varit denna sommar. Jag har inte kunnat sola på riktigt en enda gång. Så fort jag har lagt mig i solstolen har det kommit hundra moln och skymt solen. Kallt har det också varit. Jag befinner mig på fel ort. Jag fattar att Porjus inte direkt är värsta sommarparadiset med tanke på byns placering men så här jäkla kasst väder har jag aldrig varit med om.

Under vår vistelse i Norge var det bra väder men det är inte så stor tröst när vi körde bil i 16 timmar under tre dagar. Vi hann i alla fall med att bada i havet och det är väl en liten tröst.

Den sista festivalen för oss i år var Luleåkalaset första helgen i augusti. För oss började den på torsdagen och Rix FM festivalen. Det blev en ganska lugn kväll då vi tittade på artister som E-type, Danny, Ola och Emilia. På fredagen blev det en helkväll på festivalområdet. Det var massa artister som spelade, men inte någon som direkt intresserade oss och vi slängde bara några snabba blickar på några av dem. Vi rände runt istället och träffade lite folk och av bilderna i minneskortet att döma tog vi många bilder.

Vi höll till ganska mycket i ett av partytälten. Där uppträdde killen på bilden ovan, känd från Skilda Världar.

Sandras kamera gick sakta men säkert sönder. Det började med att plastskyddet till linsen lossnade och efter ett tag var den spårlöst försvunnen och numera ser kameran en aning missbildad ut.

På lördagen for vi in till stan klockan fem. Man kunde nämligen träffa Martin Stenmarck i Kurrens tält så då passade vi på. Om man ställde frågor till honom fick man biljetter till Ladies Night så nu har vi alltså tre biljetter dit. Det var två grejer vi personligen ville ha reda på. Det ena var vad han tyckte om årets Melodfestival (såklart) och den andra när nästa skiva kommer. Han svarade ganska utförligt på frågorna men kortfattat kan man säga att han tyckte synd om The Ark i ESC och nästa skiva kommer senare i år.

På kvällen bar det iväg till festivalområdet igen. I början rände vi runt och tiden gick snabbt och plötsligt kom vi på att det ju faktiskt var dags att gå och se Andreas Johnson. Han hade redan börjat när vi kom till scenen men vi lyckades ganska lätt komma längst fram ändå. Vi blev glada när vi insåg att han faktiskt känner igen oss då han vinkade till oss. Detta hade vi på film, men den lyckades Sandra tyvärr radera. Men det gjorde inte så mycket. Vi fick ett mycket bättre tillfälle att filma honom när han kom fram till kravallstaketet, höll oss i händerna och sjöng för oss.

Det var kul att återse Andreas, han har betytt mycket för oss då vi har intervjuat honom flera gånger. Tyvärr missade vi extranumret för vi rusade till den andra scenen i slutet för att vara i tid till Martin Stenmarck. Martin var grym även om vi hade önskat att han hade spelat några låtar från sina gamla album.

Martin har vi visserligen inte intervjuat för tidningen någon gång, men han kände i alla fall igen oss från tidigare på dagen. Han vinkade till oss och gjorde någon gest som såg ut som att han tog ett kort, kanske han syftade på fotograferingen tidigare under dagen.

Efter Martin hade vi några timmar på oss att ränna runt på området igen. Sandra köpte rosa handbojor, bara för att de var rosa. Hon kedjade fast Elina vilket var ganska praktiskt i folksamlingarna.

Denna helg gjorde vi comeback i taxilivet igen. Vi både åkte och svamlade med båda taxiföretagen som vi är stammisar hos. Vi åkte limo igen också, det var ett tag sedan nu. På lördagen däremot blev det röd bil, fast då hjälpte det inte att vara VIP-kund då det var köer hos alla taxiföretag men hem kom vi i alla fall även om det tog ett tag.