Ikväll har jag sett “Victoria Beckham coming to America” på kanal fyra. Jag är ganska road av såna program, speciellt eftersom den här var inspelad i USA. Jag vill dit, jag vill dit, jag vill dit. När det gäller Victoria är hon torrare än jag trodde. Jag har tagit henne till försvar när jag har läst allt elakt om henne men man är ju så van att bara se henne på foton. Jag trodde att jag skulle få en bättre bild av henne. Hon var ganska komisk men hon hade så torr humor fast sen så vet man ju inte hur mycket hon spelar upp för kameran och hur hon egentligen är off record.

Själv är jag ganska less på att bara gå runt hemma och göra ingenting. För några månader sedan var det skolan som gällde och jag och Elina hittade på så mycket roliga saker. Men nu finns inget kvar. Ja, Elina finns ju så klart kvar men hon är 20 mil bort. Jag är så less på all väntan. Just nu är jag tillbaka där allt började, det vill säga utan någon matchning över huvud taget. Allt har krånglat så mycket. Först fick jag fel info om när informationsmötet skulle vara, sen fick jag ingen matchning på flera veckor. Jag ringde och ändrade mitt önskemål men de tog bara bort Kalifornien delvis vilket jag inte visste om. Jag fick min första match, som försvann lika snabbt som den kom. Jag fick vänta på en ny matchning igen och det tog sin tid. Jag ringde kontoret och frågade varför det tog så länge och det visade sig att Kalifornien fanns kvar som önskemål och jag tog bort det helt. Jag fick en match som jag bestämde mig för att tacka nej till. Familjen tog inte bort mig från sidan och ännu mer dyrbar tid gick åt innan de försvann och jag nu kan få fler matchningar. När jag läser andras resdagböcker känns det som att det bara är mig det har krånglat så mycket för. Men det finns ju en mening med allt som sker och jag får åtminstone mer pengar att handla för i USA då jag har jobbat under den här tiden. Frågan är bara om jag inte hinner handla upp allt i ren tristess…