De gånger jag har en känsla av att jag kommer att köra vilse borde jag inte ge mig ut på vägarna över huvud taget. Fast och andra sidan, då skulle jag inte ta mig härifrån alls. Idag bestämde jag och en annan au pair att vi skulle träffas. Hon får inte köra bil än eftersom hon måste ta ett amerikanskt körkort först och därför var det naturligt att jag kom till hennes trakter. När värdpappan såg vilket område jag skulle till sa han att det där kommer inte bli lätt att hitta. Till och med han hade haft svårt att hitta där i början. Alternativet var att sitta kvar hemma och självklart for jag iväg ändå. I början gick allt bra och jag hittade till stället men inte till huset. Jag hittade inte en av vägarna där jag skulle svänga vänster och jag fick ta till den avancerade vägbeskrivningen. Enligt mig var det kartan det var fel på. Jag cirkulerade runt en stund men när jag inte hittade vägen ringde jag au pairen, som förresten heter Ana-Maria.

Från början var det meningen att vi skulle mötas på en gata i närheten av henne där det finns lite affärer och sådant men hon visste inte vad det hette. Det är ju ganska svårt att köra till ett ställe utan namn. Vi kom överens om att jag skulle köra till huset istället. Jag hittade ju inte huset men däremot hittade jag de där affärerna hon hade pratat om. Jag ringde henne och frågade om det var rätt ställe vilket det var. Det var inte så långt från hennes hus och hon gick dit istället och vi möttes utanför en av affärerna. Vi gick till en pizzeria som låg alldeles bredvid. Jag kollade på menyn och blev glad över att det fanns Vesuvio, typ den enda pizzan jag ätit i hela mitt liv. Vid en närmare titt på innehållet såg jag att det ju inte alls var vad vi i Sverige kallar för Vesuvio. Det var inte bara ost och skinka utan massa andra grejer också. Ana-Maria sa att hon hade ätit den förra gången och att den var riktigt stark. Jag övervägde att ta den till jag såg en annan som liknade svenska motsvarigheten.

Jag vet inte om det bara var på det där stället men pizzan var inte alls lika god som i Sverige. Den var ganska fet och sliskig men den gick i alla fall att äta. Vi satt ett tag efter vi hade ätit färdigt och pratade om livet i USA. Ana-Maria är det äldsta en au pair i USA får vara, nämligen 26 år. Hon kommer från Rumänien och har redan tänkt att utöka sitt år till ytterligare ett år fast hon bara har varit här i en månad! Några av personerna jag möter här är inte alls sådana jag skulle ha umgåtts med om det vore i Sverige men samtidigt är det just det som är så kul, att träffa lite “annat” folk.

Hitta hem har jag ju skrivit att jag är bra på och det var inget problem den här gången heller. Det jag däremot var tvungen att göra var att tanka. Lampan hade börjat lysa och jag körde in på närmaste bensinmack och tankade. Ja, före det ringde jag värdpappan bara för att försäkra mig om att det var rätt bensin. Jag är så nojig när det gäller att tanka bilen då jag är rädd att tanka fel bensin. Jag fick stå i vad som kändes som en evighet då den rymmer en hel del bensin, men då drar den mycket också. Kallt var det dessutom, idag har det varit omkring -10 här! Jag väntar fortfarande på snön.

Tidigare idag jobbade jag. Jag och yngsta tjejen for till den där inomhusparken jag skrev om tidigare. Idag blev det en del klättrande för mig också. De där lekställningarna är inte anpassade för vuxna kan jag säga! Jag tittade nämligen upp på högsta våningen och såg tjejen springa utan sin kofta. Jag klättrade upp för att se var hon hade lagt den medan hon fortfarande kom ihåg. Det var inte direkt enklaste vägen utan massa korsande och tvärsande på nät och diverse konstiga saker. För att sedan komma ner blev det lite rutschkaneåkande.

Vi var inte så länge i parken då värdpappan behövde bilen för att skjutsa äldsta tjejen till gitarrlektionen. På vägen hem hade jag världens otur med trafikljusen, ni vet så där som man kan ha ibland då alla ljus är röda. På ett ställe fick jag till och med vänta två omgångar för att bilarna framför mig var så sega. Här i USA är det dessutom lag på att man måste stanna om man möter eller kör bakom en skolbuss med blinkande lampor. Självklart följde jag reglerna idag när jag såg en blinkande skolbuss. Det gjorde däremot inte hälften av de andra bilisterna då det fanns flera filer.

Nu ska jag gå och ta reda på min tvätt då jag har vågat mig på hur tvättmaskinen fungerar och tvättat både mina och barnens kläder. Nu kanske jag kan få någon ordning på mina kläder. Tvättmaskinerna fungerar inte på samma sätt som i Sverige. Man tvättar inte på 40 grader, 60 grader eller liknande. Här ställer man in “Hot/Cold” eller ”Cold/Cold” och andra konstigheter.