Detta huset fotade jag i närheten av min LCC´s hus och med amerikanska mått mätt är detta inte överdrivet mycket ljus.

Igår när jag skulle fara till Josefin tog jag inte direkt den rakaste vägen. Jag är inte bra på att hitta till hus och till skillnad mot de flesta andra au pairer tycker jag inte om mapquest.com. Jag hittar nästan aldrig med det utan beskrivningarna förvirrar mig bara. GPS i bilen skulle inte var helt fel. Hur som helst for jag och snurrade bland massa hus och fy vilka juldekorationer på vissa ställen säger jag bara! Vissa hade hela tomten fylld med diverse konstiga lysande saker. Jag känner mig väldigt sugen på att fara ut och fota någon kväll. Jag hittade faktiskt till Josefin även om det tog ett tag. Vi for och hämtade mat från något asiatiskt ställe och åt hemma hos henne. Hennes familj hade ett asfint hus. Det var jättemysigt.

Nu har jag ju varit med om en amerikansk jul och jag kan säga att deras jul inte skiljer sig så mycket mot vår. Skillnaden var att de öppnade julklapparna på morgonen och att de hade kalkon på julbordet. Plus att de inte tittade på Kalle Anka så klart. Jag hade det i alla fall riktigt trevligt hos min LCC även om jag blev insnöad. Det gjorde inte så mycket att det blev en extra natt där. Jag låg och surrade med Tandeka, au pairen från Sydafrika som tillfälligt bor där. Vi försökte somna tidigt men det gick inte så bra då vi fortsatte att babbla. Det är ganska kul att prata om skillnaderna mellan våra länder.

Idag ringde min LCC´s au pair och frågade om jag ville följa med dem och titta på Macy´s julutställning. Jag hade tänkt att följa men när jag fick reda på att Karlavagnen skulle ringa tyckte jag att det var bättre att stanna hemma. Jag gick och la mig i sängen istället och läste svenska tidningar som mamma har skickat. Det var mycket mysigare. Efter radiointervjun for jag till Super Target men nu börjar jag faktiskt bli lite less på det. Det blev även två besök på Starbucks. Det första var på den som ligger i närheten som har drive in och det är mycket smidigt. Det är bara att sitta i bilen och digga musik och vänta på sin CM. Jag tror att de som jobbar där börjar känna igen mig nu.

Första gången: I ett hus någonstans utanför Stockholm tillsammans med Elina.
Andra gången: Utanför pressentrén till Globen tillsammans med Elina.
Tredje gången: I ett badrum någonstans utanför Åre.
Fjärde gången: I ett hus någonstans utanför Minneapolis.

Idag var alltså inte första gången jag medverkade i radion. Jag och Elina har blivit intervjuade under Melodifestivalen och jag ensam under VM i Åre och idag alltså om att vara au pair under julen i Minneapolis. Ni som inte hörde det och vill göra det kan gå in här, klicka på Karlavagnen - 27 december och när spelaren kommer upp klicka på nästa-knappen så att du kommer till del 2 och ungefär 2.50 minuter in i klippet kommer jag! Jag tror att intervjun gick ganska bra men på internet är det lite störningar när jag pratar men det kanske var så live också.

Ikväll ska Karlavagnen ringa mig. Jag har ingen aning om när men om det är förinspelat ringer de vid åtta eller nio och om det är live någon gång efter tjugo i tio, på kvällen svensk tid alltså.

Update: Strax efter tio ikväll ska jag vara med live i Karlavagnen.

Idag ska jag göra allt eller något av följande:

• Fara till Southdale Mall och kolla in om det är någon mellandagsrea. Enligt min LCC är det väldigt mycket folk ute i affärerna idag då de lämnar tillbaka alla julklappar som inte passade. Det återstår att se…
• Skotta mera. Jag var ute nyss och skottade kring bilen och det var inte lätt kan jag säga. Snön har redan börjat tina och därmed var den ganska tung. Det är nog bäst att skotta på framsidan också så att brevbäraren slipper plumsa i snön.
• Fortsätta med mina arbetssysslor. De här två veckorna utan familjen är inte bara semester utan jag har en hel del att göra.
• Blogga. Jag måste ju skriva om hur min amerikanska jul såg ut.
• Titta på tv eller film. Jag har senaste Pirates of the Caribbean som jag har hyrt från Blockbuster online. Den har väntat på mig i över en vecka nu och jag har inte hunnit se den. Förutom detta har jag även nyinköpt The Simple Life 4 (gick denna någon gång i Sverige?) plus mina två dvd-boxar med Girls of the Playboy Mansion.

…allt detta samtidigt som jag försöker att ignorera mina förkylningssymtom som börjar komma.

Update: Strax efter jag hade skrivit detta ringde Josefin, en svensk au pair, och undrade om vi skulle hitta på något ikväll och det gick jag självklart med på. Jag skjuter upp på några av grejerna till imorgon, mycket roligare att vara lite social istället. Det lustiga var att när jag for till Southdale och just kom ut från Victoria´s Secret hörde jag ett “hej” och då var det Josefin som stod där. Vi råkade alltså springa på varandra på köpcentret. Nu ska jag gå upp och skriva ut en vägbeskrivning. Hörs sen…

Anledningen till att jag inte har skrivit på bloggen på länge är för att jag har varit insnöad. Inte i familjens hus utan hos min kontaktperson. Jag åkte till henne redan i förrgår för att fira en amerikansk jul och det var tänkt att jag skulle åka hem efter middagen igår, om det inte vore för vädret. Det var “snöstorm” som min kontaktperson sa till sina släktingar. Att det snöade mycket och i flera timmar kan jag hålla med om men snöstorm var väl att ta i. De tyckte inte att det var så bra idé att skjutsa mig ändå till Edina med tanke på hur vägarna var. Det kan jag och andra sidan hålla med om, speciellt med avsaknaden av vinterdäck. Det blev alltså ett extra dygn hos min kontaktperson och hennes familj och det var hur som helst riktigt trevligt så det gjorde ingenting. Nu är jag hemma igen och har en hel del snöskottning att se fram emot. Först ska jag äta lunch och vila lite då jag klev upp jättetidigt, på återseende!

Jag har inte så mycket tid att skriva för här i USA har julen bara börjat. Idag är det egentligen inte någon speciell dag i USA, affärerna har haft öppet och till och med brevbäraren har varit i farten. Det kändes lite underligt när jag först vaknade vid nio imorse och insåg att ni i Sverige just hade sett på Kalle Anka, något jag hade velat göra. Vid tre for jag till en svensk familj och firade en svensk jul med dem. Jag fick lite julkänsla då det bjöds på svensk julmat och barn som tjatade stup i kvarten om när vi skulle öppna julklapparna.

Och vet ni? Jag fick Kalle Anka också, om än i en något underlig version. Det är lite konstigt, man far till USA för att upptäcka nya grejer men ändå vill man att allt ska vara som hemma. Tack vare internet laddade familjen ner Kalle Anka och de kopplade in så att vi såg på teven. I början var allt som vanligt och tomtens verkstad drog igång. I 18 år har jag sett på den utan att veta att det finns en fortsättning. Det gör det nämligen och vi blev lite snopna när den inte slutade när tomten for iväg utan vi fick följa han till huset där han delade ut julklapparna till barnen. Efter detta kom ett nytt disneyklipp, men inte något som ses i Sverige. Det var bland annat Långben som sjöng om att leva livet. I denna stil forsatte hela filmen, ibland kom klippen som är med i Sverige och ibland helt andra. Det var lite lustigt att se men jag fick i alla fall en dos med Kalle Anka.

För bara några minuter sedan kom jag hem till huset. Snart ska jag fara igen då min kontaktperson kommer och hämtar mig. Hon och hennes familj är nämligen i någon kyrka i Edina nu och om jag ville fick jag följa med tillbaka till deras hus och spendera natten där. Från början var det bara tänkt att jag skulle vara där imorgon på dagen men det kan nog vara kul att stanna lite längre.

Jag har inte önskat er en god jul än så jag får väl passa på att göra det nu även om eran julafton i Sverige är slut. God fortsättning!

Det är julafton enligt klockan nu, i Sverige i alla fall. Inte i mitt huvud. Att jularna inte kommer att kännas som när jag var liten har jag insett för flera år sedan, men så här lite julkänsla har jag aldrig någonsin haft. Idag har jag mest varit hemma. Det känns inte som så bra idé att fara till några affärer förrän julrean börjar. Det enda jag har gjort var att köra till Starbucks drive in.

Jag sopade bilen eftersom det har snöat halva dagen och passade samtidigt på att starta den. Jag hade tänkt att fara på en liten ragg men den lilla biten till Starbucks räckte. I Sverige hade jag känt mig säker med en fyrhjulsdriven monsterbil men utan vinterdäck här har den inte mycket att komma med. Fast jag krypkörde fick jag sladd och jag hade problem att få bilen i rullning när jag stannade vid rödljus. Det har varit trafikkaos idag på grund av snön. Det hörde jag både på teven här men även på svensk radio.

På tal om radio skulle jag vara med i svensk radio idag men efter att jag hade skickat numret hörde jag aldrig av dem. Nu fick jag svar från programledaren som skrev att hon inte hade fått det att fungera med landsnumret men de kanske ska prova imorgon igen.

ANNELIE: super target ? :s Vad är de ?

Super Target är helt enkelt ett extra stort Target. Det finns ett i Edina där jag bara den här veckan har varit tre gånger och slösat flera hundra dollar. Senaste besöket var för några timmar sedan idag. Jag for dit för att köpa högtalare till datorn men kom ut med så mycket mer. Target är absolut min favoritaffär eftersom allt är samlat på samma ställe och priserna är ganska låga.

Kolla vilka coola högtalare jag köpte. Jag sitter och lyssnar på svensk radio med dem nu och det fungerar utmärkt. Jag blev riktigt glad då jag upptäckte att de även fungerar att koppla in i min mp3-spelare. Dessa skulle passa utmärkt till mina och Elinas melodifestivaläventyr då vi hoppar i sängarna och spelar schlagermusik i väntan på presskonferenser, genrep och finalen. Att de är rosa skadar ju inte direkt. 

Idag har jag varit ute på äventyr med bilen. Det började med att jag läste om ett köpcentrum i en broschyr och jag tänkte att jag skulle fara dit. Sedan upptäckte jag att det låg inne i stan, downtown det vill säga, vid skyskraporna. Jag har aldrig kört dit och tänkte att det kanske jag kan prova på. När jag gick ut till bilen fick jag en överraskning. Jag hade visserligen sett att bilen var översnöad men under snön var hela bilen täckt av is. Det var bara att skrapa, borsta och skrapa ännu mera. Det var inte helt lätt med tanke på att jag är 160 centimeter och bilen är en monsterbil enligt mig. Jag kom iväg efter ett tag och började min resa in mot stan på motorvägarna. Jag hittade faktiskt till stan utan problem. Problemet inne i stan var att hitta något ställe att parkera på samtidigt som jag var tvungen att hålla koll på enkelriktade vägar, andra trafikanter, fotgängare och slirande däck. Efter lite snurrande körde jag in i ett parkeringshus och parkerade där.

Jag lyckades parkera ganska nära stället jag skulle till och jag hittade dit snabbt. Det visade sig att det inte var ett riktigt köpcentrum utan snarare en gata med massa affärer. Jag gick en bit med min nyinköpta Caramel Macchiato samtidigt som jag frös av den kalla vinden och var rädd att någon skulle komma och sno min handväska när som helst. Jag insåg att det inte var så kul i stan och jag återvände till bilen. Nu skulle jag alltså hitta ut från stan och hamna på rätt motorväg som jag för den delen inte ens visste vad den hette. Min plan blev att köra ut på närmaste motorväg och självklart hamnade jag åt fel håll men jag har blivit en mästare på att vända från motorvägar. När jag körde tillbaka möttes jag av världens coolaste syn med skyskraporna i skymningen, glänsande av solens sista strålar. Det var en så fin bild att det var en trafikfara och jag fick anstränga mig för att koncentrera mig på vägen istället. Jag körde lite på känsla och kom till motorvägen som senare tog mig till Highway 100 som är nyckelmotorvägen till huset. Jag har fortfarande svårt att förstå att det är jag som sitter och kör på de där stora motorvägarna. Jag som inte ens kan skillnaden på väst och öst (som används hela tiden här) och som för några månader sedan tyckte att det var ett äventyr att köra från Porjus till Gällivare.

På många sätt borde jag känna mig ensammast i hela världen just nu. Jag är i ett land tusentals kilometer ifrån mitt hemland och det mesta är raka motsatsen till vad jag är van vid. Jag sitter ensam i ett stort hus utanför Minneapolis. Familjen som jag bor hos är någonstans över Atlanten i skrivande stund. Personerna som jag är bekant med här visste jag inte ens existerade för två månader sedan. Om två dagar är det julafton, om åtta dagar är det min födelsedag, om nio dagar blir det nytt år och jag kommer inte att fira detta med min familj, som jag alltid har gjort. Och nu blinkar lamporna i huset och väggarna knakar.

Jag borde känna mig ensammast i hela världen. En del av mig gör det. Den andra delen har inte förstått vad jag håller på med. Jag lever i en overklighet och får ibland påminna mig om att detta händer på riktigt. Jag är au pair i USA och jag har bara mig själv.

Nu har familjen åkt till Sverige och blir borta i två veckor. Vad tror ni att jag gjorde när jag kom tillbaka till ett tomt hus? Bjöd jag in alla au pairer till fest? Eller la jag mig bara och slappade i soffan? Inget av det. Jag städade mitt badrum. Att jag var så entusiastisk att göra det på en gång jag kom hem var för att jag hade varit på Ikea. Jag skjutsade nämligen värdfamiljen till flygplatsen och den ligger bredvid Ikea och Mall of America. Jag passade därför på att fara förbi Ikea på hemvägen. Jag handlade en hel del:

• Ljusslinga
• Tandborstmugg
• 2 plantor
• Rosa kontorsstol
• Tvättkorg
• Skrivbordslampa
• 2 handdukar
• Kudde
• 2 badrumsmattor
• Toalettborste
• Julgransglitter
• 2 krukor
• 2 glödlampor

För allt detta betalade jag lite avrundat 59 dollar. Jag använde mitt svenska Visa-kort vilket betyder att det endast drogs ca 380 kronor från kontot. Så här blev min lilla makeover av badrummet:

Nu kommer jag för första gången på länge få sova som jag vill och kunna sova ut ordentligt för det har jag inte gjort på länge. Men om jag ska hinna det är det nog bäst att gå och lägga sig nu då klockan snart är två. Framöver lär det bli mer tid för bloggande och samtal med nära och kära.