Det här är Pelle. Han är guld. När vi skulle ta vår bildbyline utanför Globen drog vi med oss en vakt som stod ute och rökte. Hon tog två bilder som inte alls blev bra men just när vi stod där gick Pelle förbi. Han blev vår räddande ängel och fixade vår bild till tidningen. Under välkomstfesten drog vi runt honom överallt när vi ville ha foton där vi båda var med på bilden. Han är nämligen professionell fotograf och var så snäll och ställde upp för oss för vi var “nästan som hans barn”. I jämförelse till de andra journalisterna är vi faktiskt väldigt unga.

Pressen är ganska stela under genrepen. Vi är inte så generösa med applåder och är inte särskilt angelägna att delta i Vågen. Detta gäller även för mig och Elina. Som studiomannen Henke von Z sa under genrepet igår när hela publiken gjorde Vågen utom några: “De där som sitter ner på parketten med röda badge är pressen”. Men när låtsasrösterna skulle lämnas från jurygruppen i Luleå, då var det några som tände till och skrek. Men bara två i hela arenan lät det som, nämligen vi. Man måste ju visa var man kommer ifrån…