För att citera Charlotte Perrelli alltså. Nu är sverigebesöket över och jag står åter på amerikansk mark. Allt var som vanligt i Sverige och allt är som vanligt här förutom att snön nästintill har försvunnit. Yngsta tjejen har åter visat bevis på att hon är en gottegris. Hon har rensat mitt rum på godis och tuggummin. Till och med godiset som jag hade gömt i en kartong hade hon hittat.

Jag har sjukt mycket att skriva från Melodifestivalen men det känns inte så lockande efter över tolv timmars resande. Det tog en himla tid att komma in genom tullen i Minneapolis. Det tog över en timme från det att jag klev ur planet till jag hämtade väskorna. Man måste ju bli fotad, ta fingeravtryck och “förhöras”. Men det gick bra och jag kom in i landet utan problem. Jag avslutade resan som jag började, det vill säga på Starbucks. Jag har faktiskt inte saknat det under dessa tio dagar och för första gången slängde jag bort en Caramel Macchiato som jag inte ens hade druckit upp. Då är det illa.

Allt skvaller från Melodifestivalens efterfest får ni senare. Nu ska jag packa upp och sedan lägga mig och sova och se hur bra det går.