Hej! Jag tänkte bara säga att jag lever. Att hålla igång trots förkylning är kanske inte alltid den bästa idén. I vanliga fall brukar jag vara frisk inom en vecka, nu är min förkylning inne på vecka två. Egentligen kanske jag borde ha ”sjukskrivit” mig. Som au pair får man självklart ha sjukdagar, utan att det påverkar lönen. Igår var jag dock inte mycket till au pair utan tittade mest på tv med barnen för jag orkade inte göra någonting annat. Idag har jag också jobbat i några timmar och direkt när jag slutade gick jag och la mig. Nu ikväll känns det lite bättre även om jag fortfarande har kondition som en 90-åring med 100 kilos övervikt eller hur jag nu beskrev det. Lägg till astma på det också, även om jag inte har det på riktigt.

Jag orkade i alla fall fara ut på min veckovisliga shoppingrunda till Target ikväll. Jag hittade ett shoppingcentrum som jag inte hade sett förut alldeles bredvid “mitt” Super Target. Det var mest bara finare affärer för äldre personer men bokaffären Barnes and Noble fanns där. När jag var yngre var jag ungefär som mitt äldsta värdbarn, jag läste allt jag kom över och snabbt gick det också. När jag blev äldre började jag att prioritera andra saker och tiden räckte inte riktigt till för att läsa annat än tidningar. Jag har försökt att återuppta läsandet här i USA men här är det ju också så mycket annat som ska göras. Jag har dessutom en psykologibok som jag ständigt ligger efter med.

På Barnes and Noble finns det massa intressanta böcker. Jag skulle vilja köpa allihop men det är nog inte så smart. Dels blir det dyrt och jag har faktiskt ett bibliotek alldeles bredvid mig. För det andra har jag redan nog mycket grejer att ta tillbaka till Sverige och böcker är inte det lättaste. Det blev i alla fall en pocketbok, som en krya-på-mig-present kan man säga. Det blev ännu lite saker inhandlade på Target, både onödiga och nödiga.

Ni är säkert lite besvikna på mig för att jag inte har gett er några starbuckshistorier på länge. Jag läste faktiskt lite gamla inlägg i bloggen häromdagen och var tvungen att le lite när jag läste om mitt allra första besök på Starbucks.

“Vi åkte till Starbucks. Premiär för mig! Det lär bli fler besök där under året eftersom det är innestället för au pairer! När man ska dit går man inte direkt in och beställer en kopp kaffe utan det finns ju massa sorter att välja på. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta så jag tog samma som Lina. Det var något slags karamellkaffe. Sött och gott.”

Jag vet inte riktigt om jag borde tacka Lina eller inte för att hon introducerade mig till det där stället och till det där “karamellkaffet” som jag beskrev det så fint som. När det gäller mitt förhållande till Starbucks i nuläget är det detsamma förutom att det är några fler av baristorna som kan namnet på mig, bland annat förmiddagspersonalen. Som i thrive thrun i torsdags på morgonen.

- I would like a tall Caramel Macchiato and a chocolate chip cookie.

- That´s a start of the day, Sandra!

Mina frukostvanor är väl inte de bästa kan jag hålla med om. Nu ska jag lägga mig och läsa och sedan göra det jag har varit bäst på sedan jag kom tillbaka från Sverige: sova.