Ikväll gick jag till Starbucks för att göra lite skolarbeten. Jag beställde det jag ville ha och småpratade lite med personalen. En av tjejerna berättade om sina svenska kompisar och någon släkting hon hade i Sverige. Jag frågade om hon kunde några svenska ord och med amerikansk brytning sa hon “hej”, “tack” och “kram”. Någonstans i mitt huvud lät orden väldigt bekanta. Okej, det är vanliga svenska ord men just de två sista orden fick mig att fundera, men inte länge. En av killarna stod bakom och jag visste redan vad han skulle säga innan han öppnade munnen. “Vi har faktiskt översatt det där brevet ni skrev”, sa han nämligen och jag var numera väldigt påmind om vilket brev.

Kommer ni ihåg att jag och Elina alltid lämnade en servett där vi hade skrivit några rader varje gång vi besökte Starbucks under hennes vistelse? Oftast skrev vi bara “Tack för kaffet” på svenska och sedan undertecknade vi med våra namn. En sen kväll, kring Alla hjärtans dag, satt vi och tokflummade på Starbucks. Vi satt och sjöng och dansade och gud vet vad. Denna dag gjorde vi ett extra…öh…gulligt brev till Starbucks. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi skrev men en av meningarna löd: “Jag har inte köpt någon valentinespresent men du vet ju redan att du har mitt hjärta”. När vi hade skrivit klart och servetten låg signerad på bordet och vi var redo att gå kom en av tjejerna som jobbar där. Hon berättade glatt om hennes svenska kompisar hon har här i Minneapolis. I bilen hem hade jag ångest och sa till Elina “Hon kommer SÄKERT att ta den där servetten och be hennes kompisar översätta det vi skrev! Gu va pinsamt!”.

Jag hörde aldrig något om den där servetten och glömde bort den. Fram till idag. Jag hade rätt. De hade låtit de svenska meningarna bli översatta. “Det var väldigt sött!”, sa killen. “Ni två är så söta”, sa tjejen och jag kunde bara skratta. Passande nog satte jag mig sedan och började kolla igenom ett anteckningsblock som egentligen ska innehålla psykologianteckningar men som lika mycket innehåller kludder, planering inför Melodifestivalen och inköpslistor. Jag bläddrade igenom sidorna för att hitta förslag till min psykologijournal och jag lyckades få fram sidan där citaten till servetten var tagna. Under det där med valentinespresenten står det:

“- Jag undrar om han ska fria imorgon.”
“- …eller om du ska göra det.”

Och nu undrar jag verkligen om vi även skrev detta på denna tokiga servett? Personalen berättade också att en av servetterna fortfarande hänger på deras anslagstavla. Det vet jag mycket väl. När jag väntar på att betala brukar jag titta in i personalutrymmet där servetten hänger och då tänker jag på mina och Elinas äventyr…