“Till världens ände

Nu sitter jag här i Porjus, nyss hemkommen från en fest, och klockan börjar närma sig fyra. Morgonsolen kom fram för några timmar sedan och bländar mig i ögonen. Jag kan ju trösta mig med att jag numera i alla fall ser ut genom fönstret, vilket jag inte gjorde i vintras. Jag kom hit i fredags och det blir bara jobbigare och jobbigare att återvända till byn. Jag kan inte fatta hur jag orkade åka hem varje helg i ettan. Hur stod jag ut med dessa bussresor på fyra timmar? Fem mil skog, sedan kommer man till någon liten håla, fem mil skog, håla, skog…och till slut kommer man fram till den största hålan av alla som egentligen är den minsta: Porjus. Men jag tycker om den här hålan, även om jag den här månaden bara är så less på allt. Jag är less på hur folk beter sig, och framför allt det motsatta könet. Jag inte bara vill “byta land och vara hon som försvann”, jag ska byta land och vara hon som försvann. Tror jag.”

Det är kul att läsa gamla blogginlägg. Detta skrev jag för drygt ett år sedan. Jag var verkligen spyless på allting. Speciellt på skolan. Jag har alltid haft klart för mig att det är journalist jag vill bli. Till jag började Medieprogrammet. Då började jag tvivla. Lärarna tog verkligen lusten ur eleverna att skapa någonting. I slutet av trean hade i princip halva vår klass planer på att utbilda sig till poliser. Vi var endast tre i klassen som ville jobba med media, inräknat jag och Elina. Vi hade ju redan börjat frilansa åt NSD som är största dagstidningen i Norrbotten och jag for dessutom till alpina VM och jobbade som reporter. Tror ni att våra lärare uppmuntrade oss till detta? Nä, vi fick bara skit för det. Lärare som vi inte hade i våra medieämnen berömde oss och tyckte att det var bra. Det hade ju varit ännu bättre om våra egna medielärare gjorde samma sak och inte bara klagade för att vi var borta från skolan. Det tog verkligen lusten ur mig och nu vet jag inte längre vad jag vill bli…

Jag vet i alla fall att jag inte klarar av att återvända till Sverige och börja plugga på en gång. Jag tror att jag vill leva lite till först och resa mer. Efter USA far jag nog hem till Sverige och jobbar ett tag och sedan far jag iväg igen. Jag vet inte var, men just nu är jag lite inne på Italien.