Dagarna i Minnesota börjar ta slut. Nu är det fokus på Sverige igen. Hur ska jag klara mig utan Starbucks och mina baristor? Jag har faktiskt inte sagt till så många på mitt Starbucks att jag ska till Sverige, möjligtvis bara nämnt det i förbifarten. Jag kanske bara mystiskt ska försvinna och sedan en vacker augustidag dyka upp igen?

En av baristorna vet däremot mycket väl att jag ska fara till Sverige, för det ska han också! Idag pratade jag med baristan som ska plugga i Danmark och nu visste han även var i Sverige han ska på besök med skolan, nämligen Stockholm! Lite coolt men väldigt lustigt om jag träffar honom där, så långt bort från Starbucks man kan komma.

Idag for jag och storshoppade saker på Super Target som jag ska ta med till Sverige. Jag ska försöka att köpa så lite grejer som möjligt under sommaren. Det lär svida att betala med mitt amerikanska kort och omvandla dollarna till svenska kronor. Efter Target for jag och hämtade Henna. Vi for till en kinesisk restaurang och köpte take out. Vi gjorde maten väldigt komplicerad att äta. Vi insåg att det inte följde med några bestick och något att dricka hade vi heller inte köpt. Vi for därför till Target och köpte plastbestick och vatten. Jag köpte även en rosa plastallrik som jag slängde efter jag hade ätit, haha.

Vi for till en av sjöarna och satte oss på gräset och åt. Därefter for vi så klart till Starbucks. Man kan inte sitta ute på mitt Starbucks och vi bestämde oss därför för att fara hem till mig. Det passade bra för när vi åt kom jag på att jag aldrig har tagit hem någon av mina kompisar till huset. När jag är med mina au pair kompisar brukar vi nämligen aldrig spendera tiden hemma hos någon utan alltid ute någonstans.

På tal om mina vänner har de skapat sig sin egna lilla dokusåpa med varandra och andra. De är ovänner och allt är väldigt komplicerat. Jag står någonstans i mitten men jag vill egentligen inte stå någonstans. Jag vill inte vara delaktig i det så att säga. Jag fick nog av alla “dokusåpor” i Sverige.

Nu ska jag fortsätta packa. Jag lydde min åttaårings råd: “Sandra, vi åker på onsdag, du måste börja packa!”. Jag försöker att ta med mig så mycket som möjligt samtidigt som jag försöker ta med så lite som möjligt. Jag försöker att ta mycket grejer som jag kan lämna kvar i Sverige men lite grejer att ta med tillbaka.