“Tänk om jag hade vetat då att prick ett år senare sitter jag i en fotölj på Starbucks i Minneapolis och skriver detta brev till dig. Då hade jag inte ens en aning om vad en barista är och än mindre att det existerade en familj som heter xxx. Jag har sagt det/skrivit det tidigare och jag gör det igen: det är tur att man inte vet. Vad jag gör nästa år vid den här tiden har jag verkligen ingen aning om. Jag kan inte ens gissa. Jag undrar om jag kommer att kunna flytta tillbaka till Sverige för gott eller om det slutar med att jag flyttar permanent till USA/något annat land. Jag har verkligen ingen, ingen aning. Jag vet inte ens längre vad jag ska “bli när jag blir stor”.”

Jag hittade ett av breven till Elina som jag aldrig skickade. Elina har nu ryckt in i lumpen som fotograf på Värnpliktsnytt. Eller egentligen börjar hon som fotograf först om tio veckor, just nu genomgår hon en grundutbildning. Jag har inte hört av henne sen före hon for till Stockholm så jag har ingen aning om hur hon har det och om hon trivs. Hon verkar inte ha varit online och enligt hennes mamma får hon inte ha mobilen påslagen. Förhoppningsvis har hon i alla fall någon ledig dag så vi kan träffas i Stockholm! Tänk att vi båda går och blir stockholmare bara så där.