Nu är jag i full gång med att packa. Det har jag varit de senaste dagarna men jag klarar aldrig att slutföra min packning förrän i sista minuten. Jag har tusen smågrejer att göra så jag lär vara uppe ett tag ikväll/inatt. Jag måste dessutom kliva upp tidigt imorgon och gå en sista gång på Starbucks. Det känns lite vemodigt. Det vore en annan sak om jag visste att jag kommer att träffa alla baristor om två månader igen, men det vet jag inte. Jag kommer självklart att återvända till mitt Starbucks när jag kommer tillbaka men det är så många baristor som slutar nu. Det finns säkert flera som jag har sett för sista gången - i mitt liv. Det är nästan bara, ursäkta uttrycket, nördar som jobbar där numera.

Jag har inte riktigt fattat att jag sätter mig på planet till Sverige imorgon. Det är inte så att jag längtar heller, men det har nog med att göra att jag inte träffar släktingar eller kompisar på en gång. Just nu känns det som en jobbresa, vilket det på sätt och vis är? Förresten, visst far Elina till Norrbotten på torsdag? Någon som vet vilken tid, jag kommer ju fram till Arlanda på torsdag även om vi far på onsdag.

Ikväll träffade jag Carro en sista gång innan Sverige. Vi tog en lång fika på Starbucks. Jag tror det är jag som är ute mest bland au pairerna. Om inte annat är jag brunast (och jag blir inte brun särskilt lätt). Jag hoppas då innerligt att det blir en bra sommar i Sverige också, annars blir jag besviken för här i Minnesota lär det vara varmt.

Nu måste jag fortsätta med det jag borde göra. (Är det någon som är jättesnäll och sätter in 100 kr refill på mitt Halebop, så jag kan ringa er när jag kommer fram;)